Rädd att bli gravid

Hej,

Jag och min man har bestämt oss för att försöka bli med barn.

Jag är livrädd att vi inte ska kunna bli gravida (har nära vänner och syskon som har försökt i flera år utan resultat) och känner en stress att vänta längre då vi är 36.

Samtidigt är jag fullkomligt vettskrämd att faktiskt vara gravid. Jag ser framför mig en jobbig graviditet med illamående, humörsvängningar, trötthet, smärta och en sorg att inte kunna utöva mina fritidsintressen alls på minst 6 månader. Mer om kroppen har svårt att återhämta sig efter förlossning.

Sen är jag rädd för kroppsförändringen, jag har tidigare varit överviktig och äntligen efter 1 år av hårt slit nått min målvikt. Men jag får dagligen kämpa mot infallen att äta allt det onyttiga jag vill äta. Och blir då rädd att en graviditet innebär att jag inte kommer kunna röra på mig lika mycket som jag borde, inte kunna styra "cravings" och därför gå upp mer i vikt och inte kunna bli av med det.

Och jag är absolut livrädd inför förlossning, jag vet att det är otroligt naturligt, men jag tycker det verkar vara helt hemskt, motbjudande, fruktansvärt. Amning är också något som jag har svårt att tänka mig, men vill ju kunna ge mitt barn det bästa.

Jag ser däremot mycket emot framtiden att vara mamma- jag vet att det är tidskrävande, helt omtumlande, kan vara otroligt stressigt och jobbigt och jag vet att jag inte kommer kunna utöva ovannämnda fritidsintressen/träning lika mycket som idag- men det är jag beredd på och inte alls orolig inför. Jag vet att jag kommer sätta mitt barn först och vara nöjd med det. Jag ser också otroligt mycket fram emot att bli förälder med min man.

Jag vet att det inte behöver bli så hemskt som jag tänker mig men jag har idag - utan graviditet - svårt att kontrollera humöret, matintag, trött väldigt ofta. Och jag har gått och pratat med KBT psykologer, testat mindfulness osv, jag orkar liksom inte det mera, jag har fått hjälp, men kan inte se att jag kan nå längre med detta just nu.

Jag har övervägt adoption men samtidigt är ju inte det en superlätt process och min man vill gärna ha biologiska barn.

Vad ska jag göra för att komma över alla dessa negativa tankar och rädsla?

Anonym (haren) Trådstartaren

Äldre 26 May 17:32

#8

Hej!

Tack för alla svar och råd jag fått hittills. Och mycket skönt att känna att jag inte är den enda som känner så.

Känner att jag kanske överdrivit lite gällande humörsvängningar,

Jag har tidigare pga utmattningsdepression gått på antidepressiva, men efter råd från psykolog och läkare fasades de ut. Jag var helt enkelt inte deprimerad längre efter mååånga timmars KBT. Min man tycker också att ?Normala? jag är bättre än pillerversionen. Och jag trivs också bättre med att bli både glad och ledsen. Jag hade svårt att kontrollera mitt humör som yngre och jag tror att den bilden av mig själv lever kvar, trots att jag numera är ganska lugn, även om det är 10 år sedan jag bearbetat det som låg till grund för det.

Men rädsla över graviditet har gjort att jag har blivit rädd att uppleva det igen. Att inte kontrollera mitt humör har varit en sak jag varit orolig för gällande att bli förälder, jag har varit orolig att bli en dålig mamma. Men som sagt har det varit många års bearbetning där jag känner mig mycket stabil, jag skulle inte överväga att bli förälder annars.

Jag tror mycket av detta (och anledningen att jag skriver här) är att jag inte får gehör hos min man. När jag tar upp detta får jag liksom svaret i princip ?är väl bara att göra det, föda barn och amma är naturligt och nåt som de flesta gör?. Någon som har tips på hur jag kan försöka få honom att förstå?

Anonym (haren) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 08:26

#13

Anonym (Enmamma) skrev 2020-05-27 16:25:34 följande:

Ursäkta. Men vilka hemska svar du får. Bara det faktum att du reflekterar över alla dessa saker är anledningen till att du kommer bli en toppenmamma. Många föräldrar är inte medvetna om sina skadliga beteenden som de har framför sina barn med det är du.

Det är naturligt att oroa sig över graviditet, förlossning, amning osv men mitt tips är att du måste ta en sak i taget. Oroa dig när det finns något att oroa dig för. Jag har alltid varit orolig och rädd men det gav med sig under graviditeten och förlossningen gick jättebra. I värsta fall finns det ju kejsarsnitt om rädslan skulle vara alldeles för stor under graviditeten. Amningen kan du också tänka på när det finns en amning att tänka på ???? jag tycker du låter så redo man kan bli! Där du redan föreställer dig hur du både ska bära, föda och mata din bebis. Klart du klarar det här!

Gällande humöret så har jag världens humörsvängningar och alltid haft men allting har blivit mycket bättre sen min flicka kom. Jag hade då en ordentlig anledning till att ta djupa andetag och lära mig hantera humöret. Idag har jag en tvååring som ibland kan driva mig till vansinne men jag går undan, stänger in mig själv på toan -andas och återhämtar mig och går sedan ut lugn och sansad. Man får hitta sina egna strategier för att inte låta sina barn drabbas av ens ibland lite för hetsiga temperament. Jag har gjort det och det kommer du också att göra. Lycka till! ??

Nu var det ett tag sedan jag va inne här - men jag vill bara tacka dig för dina fina ord. Du anar inte hur mycket det hjälpte mig att resonera

(såklart alla andra som gett råd i denna tråd - också tack!)

Vi har valt att gå vidare med att försöka bli gravida- sen får vi ta det lite som det kommer. Ta en sak i taget.

Anonym (haren) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 08:26

#14

Anonym (Enmamma) skrev 2020-05-27 16:25:34 följande:

Ursäkta. Men vilka hemska svar du får. Bara det faktum att du reflekterar över alla dessa saker är anledningen till att du kommer bli en toppenmamma. Många föräldrar är inte medvetna om sina skadliga beteenden som de har framför sina barn med det är du.

Det är naturligt att oroa sig över graviditet, förlossning, amning osv men mitt tips är att du måste ta en sak i taget. Oroa dig när det finns något att oroa dig för. Jag har alltid varit orolig och rädd men det gav med sig under graviditeten och förlossningen gick jättebra. I värsta fall finns det ju kejsarsnitt om rädslan skulle vara alldeles för stor under graviditeten. Amningen kan du också tänka på när det finns en amning att tänka på ???? jag tycker du låter så redo man kan bli! Där du redan föreställer dig hur du både ska bära, föda och mata din bebis. Klart du klarar det här!

Gällande humöret så har jag världens humörsvängningar och alltid haft men allting har blivit mycket bättre sen min flicka kom. Jag hade då en ordentlig anledning till att ta djupa andetag och lära mig hantera humöret. Idag har jag en tvååring som ibland kan driva mig till vansinne men jag går undan, stänger in mig själv på toan -andas och återhämtar mig och går sedan ut lugn och sansad. Man får hitta sina egna strategier för att inte låta sina barn drabbas av ens ibland lite för hetsiga temperament. Jag har gjort det och det kommer du också att göra. Lycka till! ??

Nu var det ett tag sedan jag va inne här - men jag vill bara tacka dig för dina fina ord. Du anar inte hur mycket det hjälpte mig att resonera

(såklart alla andra som gett råd i denna tråd - också tack!)

Vi har valt att gå vidare med att försöka bli gravida- sen får vi ta det lite som det kommer. Ta en sak i taget.

Rädd att bli gravid

INNEHÅLL