Svårt att hantera bonusbarn

- Hen kanske inte vill sova ensam utan behöver tryggheten?

- Hen kanske känner av den nya familjekonstellationen och är inte helt bekväm med att slitas från det som var tidigare?

- Hen kanske undrar varför hen inte får vara med sin mamma på kvällen när du får det?

Jag tycker det är rätt konstigt att vi ibland bara förutsätter att små barn ska acceptera allt, de ska först behöva gå igenom en skilsmässa, brytas upp från sin enda bekanta kärnfamilj, byta boende och sen tror de vuxna att allt bara ska flyta på smärtfritt...?

Dessutom är det ett LITET barn, plus att alla barn i alla åldrar bråkar och trotsar. Med sina egna barn har man dock en helt annan slags acceptans, som bottnar i en enorm kärlek i grunden.

Du har redan börjat känna motvilja till barnet, tror inte detta är något att fortsätta på faktiskt. Ett barn känner av stämningar, det lär inte bli bättre.

(Mina barn somnar ofta och utan gråt bredvid mig och sin pappa i soffan, och sen bär vi in dem. De vill inte ligga själva i ett tyst rum. Man väljer sina strider).