Vad tycker ni gifta om oss singlar, egentligen?

Alla gör vi som vi vill och känner, jag ser inget särskilt på "er" singlar. Skönt att man är trygg och nöjd med det man är! Tänker jag.

Är gift sedan länge och vi har en tonåring. Dotter.

Nästan ingen släkt kvar i Stockholm så håller mig till min man som är snäll men känner att jag vill mer i livet och resa.

Träffa ny man utomlands vilket är möjligt när vår dotter är vuxen.

Vill vara nära henne i uppfostran.

Står ut några år till. Vantrivs inte men känns fel med min man.

Tragiskt ensamma eller lever livet? Ja det beror väl på hur ni lever eller hur? Jag är nöjd med mitt liv som gift men det betyder inte att jag har synpunkter på de som är singlar. Varför skulle jag?

Jag är en typisk parmänniska och inte det minsta avundsjuk på er singlar eller längtar efter att vara ensam igen. Tycker synd om de singlar som är ofrivilligt ensamma.

Tänker inte något särskilt om singlar som grupp.

Singlar och gifta är individer.

Det är skillnad om någon är frivillig singel och trivs eller ofrivillig singel.

Och om man är gift med en lat idiot eller en vettig man som vet hur tvättmaskinen fungerar.

Viktigast att personen väljer sitt liv och trivs.

Men enligt min erfarenhet bittra människor med tråkiga liv brukar anse att de som lever annorlunda är ? tragiska? .

Det är såklart synd om människor som inte trivs med sitt liv , men det finns båda singlar och gifta som inte trivs.

I många fall är det samma människor som är olyckliga oavsett om de är gifta eller singlar .

Jag tycker nog att singlar gärna romantiserar singellivet så fort tillfälle ges. Börjar undra om vissa singlar behöver övertyga sig själv om att de är lycklig som singel för väldigt många trycker gärna in den åsikten överallt hos gifta . Det känns snarare påklistrat.

Själv vet jag att det finns människor som tycker att gräset är grönare på andra sidan oavsett om de är singel eller gift.

Nu blir jag nyfiken (inte dömande), hur lyckas man ta sig igenom ett sånt äktenskap? Det har jag alltid undrat och nu får jag chansen att fråga

Är så illa tvungen. Är det bästa i dagsläget.

Vi är som bästa vänner jag och min men inget mer.

Sover i olika sängar.

Vill inte ha någon ny i barnuppfostran.

Våt dotter mår mycket bra och vill ej rasera det nu.

Vet din man hur du tänker / om dina planer att lämna senare?