Vad tycker ni gifta om oss singlar, egentligen?

Jag är lyckligt gift och är en tvåsamhetsmänniska som inte trivs med att vara singel, jag vet för när jag varit singel har jag bara känt mig ensam och deppig och saknat att vara i förhållande. Att vara ensam ofrivilligt är hemskt, men är det självvalt är det en härlig frihet att kunna göra vad man vill, umgås med vem man vill, resa med vänner, ha spännande sex med hur många man vill.. inte behöva kompromissa eller be någon om lov för något. Jag har lite blandade känslor av avund gentemot mina singel väninnor samtidigt som jag aldrig skulle vilja byta.

Du kan ju vara barnledig varannan vecka?

Och visst kan du ha mycket av den friheten trots att du är ensamstående med barn. Beroende på hur gamla barnen är och hur många barn du har, men livet som ensam mamma är inte bara en plåga. Jag har varit ensamstående med barn och på många sätt var jag friare då. Jag umgicks med vänner både barnfria och andra som också hade barn. Jag kan sakna vinkvällarna med min dotters bästa kompis mamma som också var ensamstående. Vi hittade på grejer med ungarna, lagade mat och hade fredagsmys ihop och sen satt vi och delade ett par flaskor vin och pratade och pratade medan ungarna lekte och kollade på tv. Ibland hade vi stormiddag med ett gäng singelmammor och alla våra barn. Det var riktigt mysigt.

Men du har ju fortfarande friheten att göra sådant du själv väljer att göra, även om du har barn på heltid. Om du är i en parrelation med barn är du ju fortfarande lika bunden av barnen, som singelmamma/pappa bestämmer du allting själv. Det är barnen som är lika mycket eller lite begränsande vare sig du är i en parrelation eller ensamstående - du kan inte spontant dra på en resa utanför skolloven, men som singelförälder kan du umgås med vilka vänner du vill, bestämmer själv vad du ska laga för mat och när du ska sova, vad du ska se på tv på kvällen, var ni ska fira semester osv.

Jag har varit både ensamstående mamma med enskild vårdnad på heltid, varannan helg-förälder och levt i parrelation och helt klart hade jag mest frihet som singel. Störst frihet vad gäller valfrihet hade jag som helt ensamstående förälder faktiskt, även vid växelvis boende måste du ta hänsyn till den andra föräldern. Du kan inte flytta vart du vill utan den andra förälderns medgivande och måste kompromissa om semester och storhelger osv. Sedan ger ju varannan vecka-livet en större frihet på så vis att du är helt fri att göra vad du vill dina barnlediga veckor och har inte ens barnen att ta hänsyn till.

Det där är nog olika i olika familjer. Jag hade full frihet att göra precis vad jag ville min barnlediga vecka, ville jag spontanboka en resa och åka utomlands så gjorde jag det. Jag och pappan frågade naturligtvis varandra i första hand om vi behövde barnvakt vår vecka men kunde eller ville man inte var det bara att säga nej, inga problem då fick vi lösa det på annat sätt.

Nej du sa att man måste stå standby även den veckan man är barnledig och så var det inte för mig i alla fall. Jag kan inte åka på jorden runt-resa vare sig jag har barn eller ej för jag har jobb och andra åtaganden här hemma. Men mina barnlediga veckor kunde jag dra på festival och knarka om jag nu kände för det, jag stod inte på standby hemma utifall exet behövde barnvakt eller något händer utan det fick pappan ta hand om och ta ansvaret för.. och jo det hände att jag spontanbokade en resa två dagar i förväg och drog iväg när jag var barnledig, meddelade exet att jag är bortrest några dagar och behövde de hämta något hos mig hade barnet nyckel och de kunde åka och fixa det själva.