Är gift sedan länge och vi har en tonåring. Dotter.
Nästan ingen släkt kvar i Stockholm så håller mig till min man som är snäll men känner att jag vill mer i livet och resa.
Träffa ny man utomlands vilket är möjligt när vår dotter är vuxen.
Vill vara nära henne i uppfostran.
Står ut några år till. Vantrivs inte men känns fel med min man.
Nu blir jag nyfiken (inte dömande), hur lyckas man ta sig igenom ett sånt äktenskap? Det har jag alltid undrat och nu får jag chansen att fråga
Jag tror att du med din erfarenhet är lyckligare som singel. Du förknippar äktenskap med att städa efter nån gubbe.
Jag är lyckligare som gift! Aldrig att jag vill bli singel med barn och jag tycker generellt synd om singlar som har barn. För mig så innebär äktenskapet att jag delar varje dag med den snyggaste och underbaraste människan på jorden. Jag har någon att dela all glädje och dela allt hushållsarbete med :) Jag kan göra saker själv när jag vill då vi är två som kan hjälpas åt med barn. Är jag sjuk så behöver jag inte skjutsa barn och laga mat. Jag älskar också att se barnen ihop med sin fantastiska pappa varje dag.
Min erfarenhet gör att jag tycker synd om dig. Det är för att jag tänker på hur fruktansvärt det vore att förlora min man och vår kärnfamilj. Men jag är vuxen nog att förstå att det inte är samma för alla. Har man levt med en vuxenbebis till man i några år så är nog singellivet en dröm.
Singlar utan barn kan jag ibland tänka att dom lever livet :) Men jag har själv levt det livet och behöver inte det igen.
En ensamstående förälder tänker jag inte lever livet.. då tänker jag ensam med ansvar, ekonomi, svårt att dejta, vab mm vilket är mer tungt än fritt.
Jag är glad över att du är lycklig i ditt liv :)
Jag avundas er lite. Saknar singellivet.
Jag är ensam som singel och avundas mina kompisar i stabila par. Däremot var jag inte lycklig i den tvåsamhet jag levde i... Idag lever jag ensm med mina tre barn och även om det är mycket har jag massor av tid för mig själv! Nu börjar jag dock känna mig ensam, som sagt, och vill ha någon att överösa med kärlek. Svårt att hitta någon i dessa tider tyvärr... Sex är inga problem men nu vill jag mer! Sjukt deppig av just den anledningen idag :(
Är också ensamstående med min dotter som är 13 år. Hon blir mer och mer självständig och jag känner mig mer och mer fri.
Har varit singel i 4 år (aldrig gift). Jag kan flörta hur mycket jag vill, bestämma det mesta själv som vad jag ska äta, vilken film jag ska se, när jag ska lägga mig och gå upp utan att någon har synpunkter på det. Jag kan träna 5 dagar i veckan utan att någon klagar. Detta är GULD!
Det skrämmer mig att vara gift och bunden med den personen för resten av livet.