Är han en narcissist?

Jag var tillsammans med en man i 4 år. I början när vi träffades så var han Prince charming. Alltså jag föll pladask. Han var allt det jag letat efter och drömt om. Han var så lik mig och hade samma intressen och allt. Han var helt perfekt. Han var så söt, charmig, sympatisk och glad, så positiv och helt underbar! Jag föll verkligen direkt och blev så svag för honom. Aldrig känt sån attraktion till någon förut. Och aldrig haft så fantastiskt sex med någon.

Han hade eget företag och var chef, och tjänade bra då han bar märkesplagg och hade en rolex klocka samt en BMW M3 cab. Han tog mig ut överallt, överöste mig med komplimanger som "du är min drömkvinna, aldrig känt så här förut, du är mitt allt. Du är så fantastisk och mitt hjärta brinner för dig. Du är det vackraste jag sett"

Vi var ihop varje dag och sov ihop. Efter 2 veckor så "bodde" han hos mig. Jag lämnade nyckeln så han kunde låsa eftersom jag stack till jobbet före honom. Han tog dit några av sina saker och ja efter 1 månad så bodde han helt hos mig.

Efter 3 månader började jag se att han inte var den charmiga och sympatiska mannen längre. Han började komma med pikar.

Han blev mer och mer frånvarande. Började även ljuga om saker som man direkt förstod att han ljög om, men skulle ändå fortsätta förneka.

Han började kalla mig elaka saker och sa jag ifrån så skulle han skratta bort det och säga att jag är så jävla tråkig och känslig, att man inte kan ha kul med mig.

Exempel på elaka saker han kunde säga var; "fan vad tjock du är? Kanske du borde minska lite på ätandet av fikabröden på jobb" och med ett skratt på det. Så klart tar man åt sig? Eller?

Senare kom värre ord som "hora, fitta, spräckta slyna, ditt svin, jävla kräk, du betyder inget för mig, jag skiter fullständigt i om jag förlorar dig, du är en nolla i mina ögon".

Jag blev ledsen och sa ifrån, då kunde han skratta och filma mig när jag grät och var arg och ledsen. Dessa filmer skickade han till sina vänner.

4 månader hade gått och han började vara ute mer och mer. Han var ute på krogen varje fredag, varje helg.

Han kunde ge mig förhoppningar och lova mig att göra saker tillsammans men när dagen kom så hittade han på ursäkt för att festa med sina vänner OCH även andra tjejer.

Han lovade mig en dag att vi skulle ut och äta på en ny restaurang som öppnat, blev så glad. Men precis innan vår avtalade tid så sa han att han inte mår bra och ska vila, (han var just hos föräldrarna då). Okej tänkte jag... så jag tänkte att jag går med min väninna istället, för jag var hungrig och hade inte lagat något. Så sitter jag där på uteserveringen och vem kommer gåendes? Jo han med sina vänner. Alla hans vänner hälsade och han? Han gick bara rätt förbi som att jag var ingen. Hemskt! Han påstod sen att han inte såg mig, men alla hans vänner såg mig ju?

Han började även ha tinder men ljög och sa att jag såg fel på hans telefon, att det var blocket appen.

Fick print av en vän med honom på tinder också och han förnekade ändå och sen sa han att han laddade ner den för han hade tråkigt.

Alla hans lögner och bortförklaringar föll jag för.

Han lovade och svek mig hela tiden. Vi umgicks och hittade på saker i början men efter ett halvår så var det som att han la mig på hyllan, för han började göra saker själv och med vänner.

Det enda vi gjorde var att vara hemma, se film eller hälsa på hans familj. Frågade flera gånger om vi ska ut och äta, sätta oss och ta en drink eller gå på bio.

"Jag vet inte. Vi kan se. Vi får se. Ingen aning. Vi tar det som det kommer".

Eller så kunde han själv fråga mig och lova och ja, sedan när dagen kom så svek han mig. Sen när jag blev ledsen och tog upp det och sa att det är elakt att göra så, så blev han rasande och kallade mig för sjuk i huvudet och att jag bara vill bråka, när jag ändå talade fint till honom.

Våra diskussioner vi hade var allt annat än bra. Han skulle alltid höja rösten, prata i mun, avbryta mig och sen när han blev så arg så började han ta sönder saker i mitt hem och även började slå mig. Och han klarade inte av att höra minsta lilla kritik!

Jag vet att det var fel på hans beteende men ändå var jag kvar, för jag föll för hans lovord om att han ska bättra sig och han älskar mig så jävla mycket.

Han har fullständigt skitit i mig i 4 år förutom de första 3 månader tills hans mask åkte av.

Och varje varje varje jävla gång jag sagt "nu räcker det. Jag orkar inte mer. Detta är inget friskt förhållande och inget jag vill ha. Du behandlar inte mig alls bra och ger mig inte det jag vill ha, kärlek, trygghet, tillit, respekt etc. Jag orkar inte mer. Vi går på varsitt håll".

Då kunde han gråta och säga han älskar mig och han ska gottgöra för allt och skiva noveller till sms med gråtande smiley.

Jag föll för det. Varenda jävla gång!

Och det var bra 1 vecka MAX sen var han samma skit igen.

Han kunde även säga saker som att alla kvinnor vill ha honom i stan och alla kvinnor raggar på honom när han är ute och att han kan få vem han än pekar på.

Och det gjorde mig osäker och kände att jag inte kan lita på honom riktigt, jag började känna mig otillräcklig och började fixa mig ännu mer och kämpa ännu mer!

Jag fattar inte varför han sa sådär.

Han hade äckliga vanor också. Porrmissbruk och runka varje dag. Petade i näsan och sköt kråkor så dem fastnade på tv, hylla, väggar, tavlor. Bet på naglar och spottade så det hamnade på bord, matta och soffa. Slängde sina kalsonger i ett hörn. Åt och smaskade så mat hamnar på mattan och stolsdynor och lämnade fläckar.

Sa jag till om detta då blev han uppkäftig och började slå mig.

Nu har vi gått skilda vägar därför att jag fick nog. Jag fick veta att han legat med andra kvinnor bakom min rygg i alla år och det är säkert minst minst 40 stycken!

Jag valde att avsluta på sms och blockade honom överallt.

Nu efteråt fick jag även veta att när jag träffade honom så bodde han hemma. Och chef på eget företag är han absolut inte, utan han är arbetslös. Hans pengar han hade fick han in via drogförsäljning och han har flera domar för misshandel bland annat på sitt ex, drogpåverkad och kört utan körkort .

Efter 3 månader sakta sakta blev han en HELT ANNAN människa än den människan jag träffade och föll för.

Som natt och dag!

Och jag är så förvånad över detta. För jag har aldrig varit med om detta förut.

Min vän säger att han är en narcissist. Men hur vet man ens det?

Jag bara undrar vad fan var felet med människan?