• Mon 1 Jun 2020 22:03
    1499 visningar
    12 svar
    12
    1499

    Uppfostrat fel? Sonen slåss

    Nu är jag orolig över atr vi valt fel sätt att uppfostra vår son på.

    Han är snart 4år. Och väldigt tidigt som liten började han slåss när han inte fick som han ville eller blev arg.

    Jag läste på en del om det och bestämde mig för att svara på hans slag med en parering samt säga typ "nej! Man får inte slåss. Jag får ont och blir ledsen. Då vill jag inte vara nära dig".

    Ja och snart är han 4år och slåss fortf.

    Vi försöker verkligen undvika utrbrott genom att välja våra strider. Men ibland hjälpee inte det och ikväll var en sån dag.

    Han slog mig i sängen med slag och sparkar.

    Jag flyttade från han i sängen och sa att han får sluta annars vill jag inte sova brevid osv osb. Men han fortsatte sparka och det gjorde idag ont i mitt hjärta.

    Efter kanske 10slag så blev han tyst. Började pussa mig o säga förlåt.

    Jag kände inte att detta var ok..vi har gjort fel nånstans. Jag vill ha noll tolerans våld.

    Men hur gör man? Borde jag hålla fast han och ryta ifrån? Vill liksom inte ha en 15årong som slår mig i framtiden. Eller är det fortf normalt att en 4åring slåss.. kommer han fatta när han är.äldre? Eller ska jag uppfostra på annat sätt?

    Enligt min vän som har en son i samma ålder samt samma "prat-metod" är det normalt då hennes son oxå slåss ibland. Men för mig känns detta inte normalt o ok.

  • Svar på tråden Uppfostrat fel? Sonen slåss
  • Mon 1 Jun 2020 22:08
    #1

    Är din son sen i talet?

    Hos vissa barn hänger det ihop med att de inte kan uttrycka sin ilska på verbalt sätt.

  • Mon 1 Jun 2020 22:33
    #2

    Du måste kunna säga till ditt barn annars kommer det eskalera, och det hjälper det inte med att möjligt säga ifrån, du måste kunna ta tag i barnet och säga åt på skarpen, dom måste lära sig

  • Anonym (Minna­)
    Mon 1 Jun 2020 22:38
    #3

    Pröva att rita situationen med honom. Jag brukar vika ett A4-papper och rita som en serie om händelsen. Gör många barn är bilder lättare att ta till sig än ord.

    Du kan söka på ritprat eller seriesamtal.

  • Mon 1 Jun 2020 23:14
    #4

    Jag har alltid haft nolltolerans. Ett enda försök till slag, så har jag parerat och gått därifrån. Inte stannat kvar och låtit barnet fortsätta slå eller sparka (nu talar jag alltså om 3-4-åringar och inte 1-åringar!). Barn tar lättare till sig det tillvägagångssättet än om man pratar och tjatar.

  • Anonym (Lina)
    Tue 2 Jun 2020 06:16
    #5

    Tror de flesta 4-åringar slåss ibland, men en del bara någon enstaka gång och andra problematiskt ofta. Oavsett intervall är det ju jätteviktigt att uppfostra bort våld och öva, öva, öva på bättre strategier. Och oavsett orsak. Visst kan våld vara konsekvens av att man har svårt att prata t.ex. som någon föreslog, men man får ÄNDÅ inte slåss. Superbra att ni reflekterar och försöker olika sätt att få honom att sluta slåss!

    Du kanske inte ska stanna 10 slag utan direkt vid första markera jättetydligt att NEJ, så gör man INTE och gå därifrån. Absolut ska man prata och förklara och så, men man får också bli arg och visa att man blir det.

    Är ni två föräldrar kan ni hjälpas åt - den som blir slagen säger tydligt att den inte vill bli slagen och lämnar situationen, den andra tar den andra förälderns parti och tar över situationen. Dvs går in och är också sträng och tydlig och säger något i stil med "Man får aldrig, aldrig slåss. Nu blev mamma ledsen och fick ont, hon vill inte bli slagen. Hon ska få vara ifred en stund." 

    Lyfta bort från situationen kan också vara ett sätt att tydligt gränssätta. Slåss han när du lagar mat kan den andra föräldern lyfta bort honom (maten behöver ju lagas) och stänga dörren om dig, kanske med tillägget att han inte får komma tillbaka till köket mer just den matlagningen (även om han säger förlåt) utan först när maten är klar och ska ätas.

    Det kan kännas hårt att vara riktigt sträng mot sitt barn, men de måste lära sig. Det är inte farligt att de springer iväg och gråter efter en rejäl tillsägelse, det hör liksom uppfostran till att man ibland blir arg eller besviken när man inte får som man vill och att skämmas när man gjort fel. Den som skyddar sina barn från de känslorna hjälper dem inte i långa loppet, tvärt om. 

    Prata också när han inte är arg, vid helt andra tillfällen, om att man inte får slåss. Prata om vad man kan göra istället när man är arg etc. Och förstås massa positiv uppmärksamhet också. Kanske lägga in en medveten stund om dagen som är bara hans, båda ni föräldrar. En går till lekparken/studsmattan/fotbollsplanen en halvtimme på kvällen och är med i leken och ser till att få skratta och busa tillsammans (inget snack med andra föräldrar eller telefon just då) och den andra låter honom välja en aktivitet hemma som man gör tillsammans när den andra föräldern lagar mat eller diskar. Ju mer positivt och kärleksfullt man bygger på med, desto mer gränssättning och stränghet "tål" relationen. 

    Även om man följer handboken till punkt och pricka kan ens barn slåss i perioder. Man ska inte känna att man gjort fel eller skämmas, alla barn gör fel ibland, det är en del av att vara barn! Landets bästa barnpsykologer har nog många av dem haft barn som slagits, retats eller gjort andra fel. Det viktiga är att inte ursäkta barnet och släta över beteendet, utan att vara konsekvent och aktivt jobba med det som är svårt. 

    Lycka till!

  • Tue 2 Jun 2020 08:29
    #6
    Anonym (Lina) skrev 2020-06-02 06:16:29 följande:

    Tror de flesta 4-åringar slåss ibland, men en del bara någon enstaka gång och andra problematiskt ofta. Oavsett intervall är det ju jätteviktigt att uppfostra bort våld och öva, öva, öva på bättre strategier. Och oavsett orsak. Visst kan våld vara konsekvens av att man har svårt att prata t.ex. som någon föreslog, men man får ÄNDÅ inte slåss. Superbra att ni reflekterar och försöker olika sätt att få honom att sluta slåss!

    Du kanske inte ska stanna 10 slag utan direkt vid första markera jättetydligt att NEJ, så gör man INTE och gå därifrån. Absolut ska man prata och förklara och så, men man får också bli arg och visa att man blir det.

    Är ni två föräldrar kan ni hjälpas åt - den som blir slagen säger tydligt att den inte vill bli slagen och lämnar situationen, den andra tar den andra förälderns parti och tar över situationen. Dvs går in och är också sträng och tydlig och säger något i stil med "Man får aldrig, aldrig slåss. Nu blev mamma ledsen och fick ont, hon vill inte bli slagen. Hon ska få vara ifred en stund." 

    Lyfta bort från situationen kan också vara ett sätt att tydligt gränssätta. Slåss han när du lagar mat kan den andra föräldern lyfta bort honom (maten behöver ju lagas) och stänga dörren om dig, kanske med tillägget att han inte får komma tillbaka till köket mer just den matlagningen (även om han säger förlåt) utan först när maten är klar och ska ätas.

    Det kan kännas hårt att vara riktigt sträng mot sitt barn, men de måste lära sig. Det är inte farligt att de springer iväg och gråter efter en rejäl tillsägelse, det hör liksom uppfostran till att man ibland blir arg eller besviken när man inte får som man vill och att skämmas när man gjort fel. Den som skyddar sina barn från de känslorna hjälper dem inte i långa loppet, tvärt om. 

    Prata också när han inte är arg, vid helt andra tillfällen, om att man inte får slåss. Prata om vad man kan göra istället när man är arg etc. Och förstås massa positiv uppmärksamhet också. Kanske lägga in en medveten stund om dagen som är bara hans, båda ni föräldrar. En går till lekparken/studsmattan/fotbollsplanen en halvtimme på kvällen och är med i leken och ser till att få skratta och busa tillsammans (inget snack med andra föräldrar eller telefon just då) och den andra låter honom välja en aktivitet hemma som man gör tillsammans när den andra föräldern lagar mat eller diskar. Ju mer positivt och kärleksfullt man bygger på med, desto mer gränssättning och stränghet "tål" relationen. 

    Även om man följer handboken till punkt och pricka kan ens barn slåss i perioder. Man ska inte känna att man gjort fel eller skämmas, alla barn gör fel ibland, det är en del av att vara barn! Landets bästa barnpsykologer har nog många av dem haft barn som slagits, retats eller gjort andra fel. Det viktiga är att inte ursäkta barnet och släta över beteendet, utan att vara konsekvent och aktivt jobba med det som är svårt. 

    Lycka till!


    Så välskrivet! Jag håller med om allt du skriver Lina. Och vill tillägga TS att jag personligen tror att de flesta 4-åringar slåss och att du inte behöver få ångest över detta. De har i princip noll impulskontroll och då blir det så. Följ Linas råd så kommer det bli bra, och ge det inte för mycket energi i dina tankar.
  • Anonym (Sal)
    Tue 2 Jun 2020 08:41
    #7

    Mitt barn slåss när han inte vet vad han ska göra med sina känslor. Vad som lugnat honom:

    Vi har lagt mycket tid på språket. Att hans tal utvecklar sig och att han lär sig sätta ord på sina känslor.

    Vi bemöter hans känslor. Även om världen går sönder för honom när favoritglassen var slut (banal sak för vuxna stor sak för ett barn) så möter vi honom i det. Bekräftar att han är ledsen och han får berätta varför det känns jobbigt och vi tröstar.

    Många kramar och mycket närhet. Somna i varandras famn, sitta i knät trots att han börjar bli stor, kvällspromenader där vi pratar om stort och smått.

    Bekräfta att vi ser och hör honom.

    Tillåter honom att känna, vi avbryter inte med -skärp dig- utan tar honom på allvar.

    Hans bråk har minskar markant.

  • Anonym (Maybe­)
    Tue 2 Jun 2020 08:43
    #8

    Min fyraåring slåss också när hen blir arg. Jag tror det mycket beror på att hen känner sig trängd när pappan är väldigt konfrontativ när hen blir arg eller ledsen och kräver att barnet ska bli tyst och lyssna på honom mitt i känslostormen.

    Vad jag gör är att säga ifrån på skarpen att man inte får slåss och går därifrån om jag kan eller tar bort barnet från situationen. Jag försöker också vid andra tillfällen prata om hur man kan göra när man blir arg, att man kan berätta vad som gjort en arg och att man får gå ifrån om man ill vara ifred för att ge barnet fler verktyg att hantera sina känslor på ett bättre sätt. Jag tror att din metod är rätt men att man bara måste vara tålmodig för precis som med allt annat så lär sig inte barn på ett försök. Det underlättar såklart om man inte har en andra förälder som motarbetar och förstör för barnet.

  • Sat 6 Jun 2020 21:38
    #9
    Storkrökaren skrev 2020-06-01 22:33:26 följande:

    Du måste kunna säga till ditt barn annars kommer det eskalera, och det hjälper det inte med att möjligt säga ifrån, du måste kunna ta tag i barnet och säga åt på skarpen, dom måste lära sig


    Men liksom hur?? Har försöka liksom hålla fast hans slående händer ttyp och arg sagt ifrån. Han blir typ mer arg.
  • Sat 6 Jun 2020 21:39
    #10
    lövet2 skrev 2020-06-01 23:14:43 följande:

    Jag har alltid haft nolltolerans. Ett enda försök till slag, så har jag parerat och gått därifrån. Inte stannat kvar och låtit barnet fortsätta slå eller sparka (nu talar jag alltså om 3-4-åringar och inte 1-åringar!). Barn tar lättare till sig det tillvägagångssättet än om man pratar och tjatar.


    Har liksom försökt parera samtidigt som jag bestämt säger ifrån ich går därifrån. Han springer oftast efter mig argare/ledsnare :/ sen pratar vi om det. Men några dagar senare samma visa.
  • Sat 6 Jun 2020 22:34
    #11

    Människor har sin mest våldsamma period i hela livet i åldern 2-4 år så han uppvisar inget oroväckande beteende ännu.

    Jag gillar att i den åldern säga åt dem inte bara att inte slåss utan även hur man istället får uttrycka ilska och frustration. "Använd dina ord" typ, eller stampa i golvet eller slå på en kudde om de krävs mer fysiska uttryck.

    Var snabb med att se hans känslor och bekräfta dem med ord (tills han kan sätta ord på dem själv): jag ser att du är arg/ledsen/besviken. På så sätt behöver han inte slåss för att känna att ni förstår vad han menar.

    Stoppa slag och sparkar. Låt honom inte faktiskt slå dig. Någon sa att det är två offer när ett barn slår någon. Det är skadligt att skada andra.

    Tänk på att uppmärksamhet är mycket belönande i den åldern (i alla åldrar egentligen). Så ägna inte mycket uppmärksamhet åt slagen. Med tyst och tråkig röst påminner du om att man inte slåss utan att knappt titta på det hela. Ge å andra sidan massor av positiv uppmärksamhet åt andra beteenden som ni vill se. Kanske särskilt de som visar på flexibilitet och samarbetsvilja eller försöker uttrycka sin frustration på mer acceptabla sätt, men vad som helst som är beteenden ni gillar. Det är lite hundträning över det här, men så otroligt effektivt.

    Identifiera situationer som han slåss i och förändra eller ta bort situationerna. Tex om sovsituationen är våldsam så ändra på den. Det tar ett par veckor att få till en ny rutin, men det kan det vara värt. Eller om han alltid slåss när det är dags att stänga av tv:n så hitta på en rutin som hjälper honom igenom det eller hoppa över tv-tittande någon månad och försök igen efter det. Det är ett sätt att välja sina strider på.

    Sist men inte minst så kan ni försöka utnyttja empatin (hur liten och omogen den än kan vara) som barnet har. Slår han någon så be honom titta på personen och fråga hur han tror att personen känner sig. Att slåss kan kännas bra i stunden men att behöva se någon som har ont eller är ledsen är sällan det.

  • Sat 6 Jun 2020 22:35
    #12
    JohannaSaGo skrev 2020-06-06 21:39:44 följande:
    Har liksom försökt parera samtidigt som jag bestämt säger ifrån ich går därifrån. Han springer oftast efter mig argare/ledsnare :/ sen pratar vi om det. Men några dagar senare samma visa.
    Ja, det är ju ingenting de lär sig på bara en gång. Du måste se långsiktigt på det. Nu sköter han sig några dagar. Om ett halvår kanske han kommer i håg sig några veckor åt gången. Till slut har han lärt sig. Det är så många moment han ska få till. Han ska komma i håg, även när han är rasande. Han ska klara av att behärska sig och inte göra det första han känner för. Han ska förstå varför det är fel och vad som händer om han ändå gör det. Så ska han också få kläm på det där med Rätt och Fel. Han ska få ett samvete.
Svar på tråden Uppfostrat fel? Sonen slåss