Hjälp från er med erfarenhet!?

Vill börja med att tacka för alla goda råd och tips! Detta var första gången jag skrev en fråga här på Familjeliv, och inser att det man utelämnar ger stora friheter för olika tolkningar. Jag visste inte hur omfattande jag skulle skriva och vill inte heller skriva en uppsats för att få fram frågorna utan att små troll ska kika fram.

För att svara på några av de frågor och funderingar som ploppat upp bland er som så snällt tagit er tiden att läsa och skriva! Vi gör INTE detta för pengar. Vi har goda inkomster och gott ställt. Jag har i hela mitt liv arbetat med barn och/eller ungdomar och nu har vi föruttsättningarna för att kunna bli ett bra familjehem till någon som behöver.

Vi är absolut medvetna om att man kan komma att ha barn i olika åldrar. Det var mest av ren nyfikenhet jag frågade detta då vår vän som är familjehem aldrig haft en bebis. Vi är öppna för alla barn oavsett ålder, bakrund, nationalitet osv.

Och så kanske till det som en person (och kanske fler som ej skrivit) hakade upp sig på, huruvida vi är lämpade som familjehem eller ej. Detta får mig att le då vi inte vet något om de personer som skriver här. Vi får en liiiiten pusselbit från en människas liv och själ, och det ger vissa anledning nog att börja härja och/eller vara oförskämda. Och nej. Jag tycker inte att man får vara otrevlig bara för att man ser det som sin sanning. Vi är vuxna och ska kunna bete oss så. Så detta är väl ett forum där man ska kunna söka råd, tips, stöd, hjälp och kunna få diskutera! Då underlättar det om alla har god ton mot varandra.

Jag skrev medvetet ingenting om vår bakgrund då det egentligen för frågorna inte är relevant. Hade det gjort någon skillnad om jag berättat att jag har erfarenhet från arbete och studier på Universitet om psykisk ohälsa, psykisk- och fysisk misshandel, ätstörningar, ADHD/ADD, våld i nära relationer mot både partner och barn, utåtagerande beteende, trauma, sexuella övergrepp, droger, självdestruktiva handlingar. Jag har arbetat på skyddat boende, HVB-hem för tonåringar med psykosociala problem, Fritidsgård, som brottsofferstödjare, pedagog i olika åldrar, på psykologmottagning m.m. Jag är utbildad kriminolog, genustvetare, socialpsykolog och beteendevetare. Jag har studerat mkt kring frågor om våld i nära relationer och hur det påverkar barn. Och så har jag gjort en hel del till :) Jag skulle kunna skriva milslångt svar om vem jag är och vad jag tror på. Hur man är en bra medmänniska. Men det spelar egentligen ingen roll, för det avgör inte om jag och min familj är bra lämpade som familjehem. Det finns ingen yrkeskategori eller utbildning som ger ett likatecken med att du skulle vara ett bra familjehem. Det är därför de har så ordentliga utredningar och utbildningar innan någon/några får bli familjehem. För även om någon skulle ha all min erfarenhet och kunskaper skulle den personen ändå vara fruktansvärd för att ta emot barn i sitt hem. Det har vi sett många gånger hur barn far oerhört illa i familjehem där man aldrig hade kunnat tro det. Detta sker i alla grupper i samhället. Det finns idioter överallt. Det finns poliser som våldtar, det finns läkare som använder droger, det finns föräldrar som säljer sina barn osv. Så att jag enbart skulle berätta en liten del om mig själv betyder inte att man automatiskt vet vem jag är. Man vet lite mer, men inte alls tillräcklig för att göra förutfattade meningar och påståenden.

Vi säger alltid till våra barn: Om man inte har något snällt att säga, ja då kan man vara tyst. ;)

Ber om ursäkt för detta låååånga inlägg. Som sagt, jag är ny här så lär mig fortfarande. Och förresten! Tack till er som faktiskt stod upp för mig och inlägget. Det värmer.

Jag tar och avslutar med en hel skopa kärlek!

Någon som har fler goda råd? :)