Ammar 1:a barnet försöker få + med andra barnet

Ammar visserligen inte första utan andra och försöker få + med tredje så stämmer iaf nästan ????

Min yngsta på 17 mån är med totalt tuttgalen och även jag tycker det är mysigt. Vi kör fri amning dag som natt. Inte haft något skydd sedan han föddes men mensen dök upp först när han vart 15 mån. Har hunnit med 2 oregelbundna cykler sedan dess. Inget plus tyvärr. Är lite äldre. 35.

Första barnet bara skedde. Försökte inte aktivt och upptäckte det av en händelse i v7-8 någongång. Andra tog sig på 4e försöket efter spiraluttag.

Är beredd på att det kan ta lite tid denna gång.

Kul att det är fler! ??

Ammade du första barnet när du blev gravid med andra?

Vi tänkte nog att det skulle gå lika fort som med första, kanske dumt att tänka så. Man blir ju inte yngre. Undrar om det kan ta längre tid att få plus om man ammar?

Första är äldre och går i skolan så nej ammade inte när jag försökte med 2an. Inte samma pappa.

Misstänker att det kan ta längre tid. Iaf för mig som fick vänta 15 mån ens till jag fick första mensen. Samtidigt är jag väldigt tacksam för vår fina amningsresa! Sedan har jag passerar 35 med.

Tempar du? Tar äl-tester? Jag gör båda. Kurvan blir skum med alla uppvak men funkar ändå hyffsat. Min lutealfas är kort, för kort just nu och kortare än mellan barnen. Misstänker att det är amningshormonens fel.

Hej! Läste tråd-rubriken och blev nyfiken. Jag försöker inte blir gravid nu men har varit i samma sits tidigare :) Jag ammade min 20-månaders son ganska mycket när jag blev gravid med tredje barnet. Jag hade haft mens i ca tio månader när jag blev gravid på första försöket. Då var jag 33 år.

Jag ammade fortfarande tredje barnet och hade inte fått mens efter förlossningen när vi bestämde oss för att försöka bli gravida en fjärde gång. Jag var då 35 år och trean var 15 månader. Jag blev magsjuk när hon var 14 månader och blev väldigt uttorkad, så jag tror att det bidrog till att minska min mjölkproduktion snabbt och min mens kom en månad senare ungefär. Det tog tre försök innan jag blev gravid och jag avslutade faktiskt amningen helt efter andra försöket, för min lutealfas var bara åtta dagar lång då och det stressade mig.

Jag läste på en massa om amning och graviditet och det stämmer som ni säger att amningshormonet prolaktin kan göra det svårare att bli gravid. Ju mer prolaktin man har i kroppen desto mindre progesteron har man (de är som två nycklar i samma nyckelhål kan man säga, är den ena större så måste den andra bli mindre). Prolaktinet stimuleras ju framförallt av nattamning så det kan vara en idé att sluta amma på natten mellan 00-06, och bara behålla dagamning om man märker att man har lågt progesteron. Ett tecken på det kan vara att man har en kort lutealfas.

Samtidigt så kan jag lite peppande säga att jag aldrig har haft en lutealfas längre än 10 dagar, och med mitt tredje och fjärde barn blev jag gravid trots att lutealfasen bara var 9 dagar. Så i mitt fall var det uppenbarligen inget problem ändå :) Såhär i efterhand så tror jag att jag kunde haft lite is i magen och fortsatt amma vår dotter medan vi försökte bli gravida med fyran, men nu känns det ju strunt samma. Då kändes det ganska jobbigt att ha avslutat amningen dock, för jag var orolig att det kanske inte skulle bli någon mer bebis och att jag avslutat amningen i onödan.

Stort lycka till! Hoppas ni blir gravida snabbt båda två!!

Här är en till! Ska försöka fatta mig kort men ja, blir nog inte så kort.. Haha..

Ammar min 2 åring som ääälskar att amma.. Har försökt minska amningen sen början av oktober(slutade på minipiller då) för att få igång mensen men hon var inte redo så vi bara skippade det och hoppades på det bästa..

Ammat helt fritt dag som natt.

Sen hände så konstiga grejer. Hade östrogenhöjning men aldrig lh-stegring och fick bla bäckensmärtor och hjärtklappning titt som tätt mm.

Sen kom mensen i januari och alla symptom försvann och sen kom mensen igen i februari, sen trodde jag att jag var gravid och kan ha fått tidigt missfall men osäker, var så öm i bröstvårtorna, jätte trött etc och fick sedan bara en dags blödning med klumpar!?! Hursom.. Därefter fick jag den sjukaste pmsen(blev helt galet deprimerad under 12 dagar) och väldigt ont/öm(när ägglossningen kom) Sen kom mensen igen i april och pmsen släppte.. därefter fick jag samma symptom med pms och trodde att "yes, där är ägglossningen iaf!" men mensen kom aldrig, kände mig så besviken för trodde liksom verkligen att jag förstod mig på kroppen. så mensen försvann helt i 2 cykler nu i maj..(att tillägga är att jag i mitten av april började en sommardeff som kan strulat till äl, enligt en barnmorska sa hon att kroppen troligtvis prioriterar amningen före äl om det är så att jag ligger på ett kcal underskott)

Sen pratade jag med min dotter efter att hon frågade oss om vi också kunde få en bebis(efter att ha fått en liten kusin) att då sa jag att vi behöver minska ammandet och att brösten behöver få sova på nätterna men att vi kan mysa på morgonen och när hon ska sova.. Hon tyckte det lät okej och verkade redo och vi lyckades få ner amningen till morgon och kväll och jag ökade på lite kcal. Redan 2 dagar efter började jag känna äl-smärta, drog i höger äggstock och var väldigt öm när jag o mannen myste.. barnmorskan trodde trodde det kunde vara äggblåsorna som växte.. Ytterligare ett par dagar senare hade jag såå fruktansvärt ont i tjejmagen, gick upp strax över 2! kg bara sådär och flera andra äl-symptom.. Men nu vågar jag inte lita på mig själv längre så jag och mannen kör strikt på mys varannan dag tills det kommer ta sig.. För äl kan ju också bara vara oregelbunden och då vill vi lyckas pricka när den väl kommer :)

Så ja, antar nu att det bara är att hålla tummarna.. Så antingen bör mensen komma inom 2 veckor eller att jag är gravid eller så spelar kroppen mig ytterligare ett spratt :p men tänker att kunde jag iaf få ett par regelbundna cykler trots en amningsgalen tjej dygnet om så bör 2 ggr/dygn dra igång det!

Är det någon av er andra som också ammar som fått konstiga symtom under ägglossningen!!? Typ som att kroppen kör max på alla cylindrar för att kämpa igång ägglossningen och ibland då misslyckats....

Kram på er alla! Håller tummarna att vi snart lyckas få syskon till våra barn men ändå får lyxen att kunna fortsätta amma våra andra små <3

Försöker inte men har 2 barn med ett år och några dagars åldersskillnad då jag ju trodde att det var "säkert" att bränna på oskyddat så länge kvinnan ammar 
Nu var vi inte ledsna över det som hände då det är ett underbart barn om än helt oplanerat.
Skickar lyckönskningar till att det ska ta för er.

Tack för info om progesteron/prolaktin. Min lutealfas ligger runt 16 dagar så ganska lång. ????

Känner man när man är redo att sluta amningen? Är inte där än men kanske när bröstvårtorna börjar ömma när man får plus :)

Oj vilken lång lutealfas, det är ju jättebra :) Jag tror att det är så att amningen främst hindrar graviditet genom att prolaktinet i första hand gör det svårare att få ägglossning och sen i andra hand ev gör lutealfasen för kort för att ett befruktat ägg ska hinna fästa. Och om du har regelbunden mens så borde inte din ägglossning vara ett problem och din lutealfas är uppenbarligen inget problem så då är det säkert inga problem fertilitetsmässigt att du ammar :)

Angående det där att sluta amma, ja, med mitt andra barn hade jag först när jag blev gravid tankar på att fortsätta amma honom genom hela graviditeten och sen tandem-amma honom och bebisen, men när jag började må illa i vecka 6+ så försvann de tankarna ett snabbt, haha. Och så gjorde brösten så himla ont som du skriver! Så jag var faktiskt inte alls ledsen när amningen rann ut i sanden. Sonen var heller inte så intresserad av att amma när jag blev gravid. Jag läste att mjölken sinar lite grann pga graviditetshormonerna och det kanske var så för oss. Amningsavslutet var helt odramatiskt. Jag märkte inte ens av när vi ammade sista gången. Insåg bara en dag att vi inte hade ammat på flera dagar. Så skönt!

Med tredje barnet var det lite mer ledsamt för min del. Jag ville egentligen fortsätta amma men blev lite gravid-desperat och slutade ganska hastigt för att jag så gärna ville bli med barn igen. Jag blev gravid månaden efter att vi slutade amma. Det kändes väl iofs ändå ok iom att jag var så motiverad att bli gravid. Så beslutet kändes ok. Troligen var det bara en slump att jag blev gravid månaden efter amningsavslutet.

Nu är bebis nummer fyra nio månader gammal och honom vill jag aldrig sluta amma för mannen vill inte ha fler barn ;)