Svårt beslut ang studier (jurist- eller socionomprogrammet)

Fundera lite på vad du vill jobba med längre fram. Det är mitt basic-tips om man tvekar eller velar. Vilken sorts arbetsmiljö vill du ha, ska det vara på kontor eller mer fritt, vill du ha kollegor eller är du en ensamvarg, mycket kontakt med folk eller mer enskilt och kanske kontakter via telefon/e-post istället, föredrar du kontakt med barn, unga eller vuxna, är du lätt stressad, vill du ha frihet under ansvar eller mer reglerade arbetstider, gillar du att prata inför folk eller inte?
Socionom är för mig mer mot socialt arbete. Inte sällan börjar man sin karriär som handläggare eller socialsekreterare på tex. en kommun. Kanske mot ekonomiskt bistånd, kanske mot utredning av insatser för äldre eller funktionsnedsatta, kanske mot missbruk. Sånt brukar bero lite på intresse och vad man valt för kurser under utbildningen. Man kan också arbeta som kurator inom vården eller inom skolan. Kanske på en familjecentral mot familjer i kommunen eller i samarbete med MVC/BVC?

Jurist är något helt annat. Socionomer läser också juridik och myndighetsutövning inom kommun och region är mycket styrd av lagar men inom juridiken finns ju många fler områden än så. Immaterialrätt, familjerätt, arbetsrätt, finansiella affärer mm. Och för att inte tala om hela rättsväsendet. Många stora organisationer och företag har -även egna jurister anställda och där kan typen av verksamhet som företaget bedriver sätta stor prägel på både arbetsmiljön och vad för sorts frågor man hanterar till vardags.

Ett annat av mina vanliga tips brukar vara att läsa platsannonser. Hur är de utformade för den typen av tjänster som man kan få med utbildning till jurist respektive socionom? Vad för egenskaper bör man ha? Vad för arbetsplats och förmåner erbjuds?

Hoppas du kommer fram till vad som kan passa dig bäst!

Men är inte största slöseriet med tid att utbilda dig till ett yrke som du inte ens vill ha?

Med några års erfarenhet av socialt elände i form av ideellt arbete så vet jag att jag själv inte hade fixat ett sånt jobb i längden. Det hade ätit upp mitt liv och skickat mig i depression eller fått mig att skada någon.

Har man bagage med sig från barndomen är det också lätt att återuppväcka sina egna gamla trauman och även att projicera sina egna känslor och resonemang på den man ska försöka stötta, vilket ofta inte är en bra sak.

Som jurist kan du jobba med allt möjligt, och det är ju också möjligt att engagera sig för de som befinner sig i trubbel i livet. Men det fina är att du inte behöver göra det hela tiden. Och som statsanställd jurist, även om man bara blir domstolssekreterare eller handläggare någonstans och aldrig sitter ting eller gör karriär direkt, så har man ändå en väldigt trygg anställning och med tiden rätt bra förmåner.

Jag tror verkligen du har rätt i det, jag tror att jag fastnat i att jag skulle vara väldigt bra som socionom (enligt min egen uppfattning då så vem vet) men att jag också inser att risken är stor för att utsättas för triggers som ger mig flashbacks i det yrket vilket ju inte lär sluta lyckligt.

Jag tror min största oro är att det är naivt av mig att tro att jag kan komma in på juristlinjen istället för att ta en säker väg. Jag känner mig osäker på om poängen skulle räcka (vilket man ju aldrig vet) och om högskoleprovet är någon idé med tanke på de stora svårigheter jag har med vissa delar av matematik. Samtidigt är det ju dumt att läsa till en yrkesroll som jag redan nu tvivlar på att jag skulle klara. Det känns som att det är en särskild sorts person som klarar socionomyrket utan att gå under eller stänga av helt och jag tror inte jag är den personen. Med juristlinjen känner jag rädsla inför att söka och inte komma in men tvivlar egentligen inte på att jag skulle klara utbildningen eller arbetet efteråt. Jag är dessutom väldigt attraherad av att det är så brett som det är. 

Du verkar ju luta mer åt jurist så då tycker jag att du gör allt du kan för att lyckas med det. Känns som det blir lite bättre lön med eller?

Det gör jag och lönen verkar vara ungefär på samma nivå (pga brist på socionomer) de första åren men sedan er jurister en ökning medan socionomer ofta får byta jobb för att få högre lön.

Mitt dilemma är väl mer att det känns som en väldigt stor risk för mig och jag vet inte hur realistiskt det är att jag skulle komma in. Jag har levt väldigt otryggt ekonomiskt större delen av livet så att strunta i en utbildning som jag vet att jag kommer in på och leder till jobb för att försöka komma in på en annan som jag kanske inte har en chans att komma in på går väldigt emot det behov av trygghet jag ändå har. Jag förstår att det låter flummigt men för mig är den otryggheten väldigt skrämmande. 

 

Men du har absolut rätt, tack för de orden! :) 

Men det finns ju 1000 olika utbildningar mellan socionom och jurist - inget annat du kan tänka dig om du nu inte skulle komma in på juristlinjen?

Läs på om hur antagningen funkar. Du kan söka flera utbildningar, kommer du inte in på dit förstahandsalternativ kan du fortfarande bli antagen till andra. 

Du kan alltså söka jurist först och socionom sen. Kommer du inte in på jurist kan du istället bli antagen till socionom.

Håller dock med ovanstående. Sök inte till socionom och du känner att det kan bli väldigt jobbigt för dig. Kolla andra utbildningar.

Du har tid att fundera till hösten.