Plugga högskola och ha småbarn?!

Beror väl kanske lite på hur besvärliga kurserna är? :)

Jag har 4 barn, äldsta fyller 12 och minsta fyller 5 i år. När yngsta var 1 år började jag en utb på yrkeshögskola, utbildningeb var 2 år. Gick hur bra som helst.

Sen jobbade jag i lite mer än ett år, innan jag påbörjade en ny utbildning. Pluggar för tillfället, och det går hur bra som helst.

Så nog tror jag du fixar det galant! :)

Det beror helt på vad du ska studera och hur lätt du har för dig. En del utbildningar kräver nästan mer än heltid för en studiebegåvad, andra är jätteslappa och man hinner med mycket vid sidan av.

Som exempel läste jag ett treårigt program. Efter det kompletterade jag utbildningen med kurser. Under året med kurser läste jag 150%. Trots det var året med kurserna väldigt lugnt och behagligt jämfört med yrkesutbildningen.

Jag vet folk som läst två utbildningar samtidigt och dessutom jobbat lite också. Andra har haft massor med fritid, spelat i band mm vid sidan av studierna. Men jag vet också de som fått stress-skador av alldeles för hög arbetsbelastning.

Egentligen är det ju för-jligt att det kan vara så olika.

Hej! Jag vill bara säga att det går! Jag läste upp mina betyg frångått jag var gravid tills hon hade kommit oxhbdet gäller att ha självdisciplin oavsett om man har barn hemma eller inte. Man fick plugga på kvällarna och planera så man kunde plugga när hon vilade och innan hoknvaknade ibland.

Allt går om man vill! :) Lycka till!

Har under ett års tid: jobbat heltid (plus två timmars restid om dagen), studerat heltid på högskola (distansutbildning), småbarn (nyligen fyllt fyra), hus att ta hand om (lat make, tar på sin höjd hand om gräsklippning och sin egen tvätt) och dessutom varit "gräsänka" i snitt en vecka i månaden..

Så nog går det..

Måste bara säga WOW vad imponerad jag blir. Det vet jag att jag aldrig hade klarat :D jag ska inte jobba något samtidigt iaf så jag bara kan fokusera på barn och skola. 

Får jag fråga vad du studerar? 

Hej. Bra jobbat! Tack för pepp, var precis det jag ville ha :) Jag ska ge det ett försök iaf och hoppas på att jag fixar det. Blir nojig att jag inte ska få tid till min dotter bara. 

Det är så svårt när jag inte känner någon som nyligen läst högskola och än mindre de program jag sökt. Kommer bli personalvetare eller ekonom så tänker att de kommer vara rätt tufft.. usch ja, jag kommer inte jobba eller liknande iaf så jag förhoppningsvis slipper stress-problem. 

Om du vill får du gärna dela med dig om vad du studerat till? :D 

Hör med någon som gått utbildningen som du tänker gå. Vissa utbildningar funkar verkligen inte med barn, men de allra flesta gör det.

Några säger att det handlar om att planera, men om studierna periodvis kräver arbete från morgon till sen kväll finns det inte plats för familj och fritid.

MEN, de flesta utbildningar är INTE så!

Tänker att de kommer vara ganska tufft ändå, har sökt personalvetare och ekonom. Har bra meritpoäng så tänker att jag kommer in. 

Jag vill ju så gärna bli klar med "hundåren" när min dotter är liten också så jag kan ge henne en bra framtid :) 

Vad pluggar du till nu? Jag sökte till yrekshögskolan också på distans men de kunde inte vänta på mina sista betyg från komvux så som högskolan gör, trist. 

Jag får ge det ett försök iaf och om de inte går får jag söka jobb, dålig tajming med corona och det bara.. Får även hoppas att jag lär känna fler som har barn på samma program :) 
Är glad att jag inte vill bli läkare eller något sånt svårt men tufft lär det nog bli ändå. 

De jag vet som gått väldigt tidskrävande utbildningar har varit inom kultur/design/arkitektur.

Jag funderar på om studentkåren kan hjälpa dig. Det är nog väl värt ett försök att höra med dem.

Allt går bara man vill (eller måste)

CAD-design är nog enklaste beskrivningen :)

Jag är utbildad personalvetare och även om det kanske är lätt för mig att säga som alltid haft lätt för studier så skulle jag säga att få BEHÖVER plugga 40 timmar i veckan för att klara kurserna. Åtminstone inte alla veckor och verkligen inte alla kurser. Generellt sett är den typen av utbildningar relativt lätta att klara av, men du får å andra sidan själv ta mycket ansvar för vad du lär dig och tar med dig därifrån. Vi hade några i min årskurs med små barn som grejade det galant och då var det ändå en av Sveriges mest hyllade personalvetarutbildningar på ett bra universitet. Det är inte hela världen om du kuggar någon enstaka kurs heller för den delen och får ta igen senare (så länge det inte är en spärrkurs dvs). Sedan måste jag även, utan att mena att du är sådan, säga att vi hade ett par stycken som aldrig borde kommit in då de knappt kunde räkna ihop 2 och 2 men som ändå klarade utbildningen.

Off topic så är det ett fantastiskt område men måste bara säga att såväl utbildning som arbetsliv inom HR generellt är väldigt socialt. Under såväl min Utbildning som för andra jag talat med som läst på andra håll så har det under i stort sett samtliga kurser krävts att man håller föredrag eller deltar aktivt i seminarier. Därtill präglas arbetslivet för personalvetare till rätt stor del av samma sak. Många behöver hålla i utbildningar eller möten för mindre och större grupper. Med det sagt vill du ju bättra dig och jag vill inte avskräcka dig utan snarare förbereda! Lycka till!

Har fyra barn; 10, 7, 5 och 3 år. Har precis läst färdigt första året av tre på en universitetsutbildning. Innan dess läste jag ett basår på universitet och innan dess läste jag på komvux. Så jag har pluggat massor med småbarn. Det funkar bra. Visst är det en jäkla stress emellanåt, men det är det ju för alla som läser.

Det handlar helt och hållet om vilken utbildning det är, och kanske vet du inte i förväg hur jobbigt det kommer att bli. Kanske handlar det heller inte om hur "lätt" det egentligen är utan vad man vill ha ut av det hela?

Jag har en kollega som jobbar 50%, pluggar 50% och har en 1-åring. Hon tycker att det är kämpigt i perioder, men reder ut det hela. Däremot upplever jag att hon inte alltid är 100% mentalt närvarande på jobbet, men hon gör vad hon ska och lite till. Vi tycker att det är okej, eftersom en del av hennes fördel är att hon redan har jobbat på "nivån under" och därför har arbetslivserfarenhet inom nästan samma yrke, vilket innebär att hon kan liksom inte bli dålig på det hon pluggar till, bara för att hon inte har 100% fokus på varken utbildning eller jobb. Däremot har jag haft flera nyutexade kollegor som har pluggat heltid med barn (där mannen har tagit hand om barnet) - men som trots sin examen har varit så fruktansvärt dåliga på det de sedan har pluggat till, att de har blivit omplacerade efter några år. (För att de har klarat sig igenom utbildningen, men inte har antingen arbetslivserfarenhet, eller haft möjlighet att lära sig utbildningen på djupet, utan bara klarat sig näppeligen genom tentorna.)

Frågan är, vad är det för utbildning och har du någon relation till den här utbildningen sedan tidigare? Vill du LÄRA dig det du läser innan och utan, eller vill du vara halvkass när du väl börjar jobba och sedan lära dig arbetet på plats? Går det ens?

 

Såsom många andra redan påpekat så är inte alla utbildningar likvärdiga, vissa är svårare och andra är lättare.

Själv pluggade jag en naturvetenskaplig utbildning på heltid som innehöll en hel del högre matematik, samtidigt som jag har flera barn, varav de två yngsta var då fortfarande i förskoleåldern. Det gick, men det krävdes självdisciplin och läshuvud. Dessutom fick jag, som alltid haft bra betyg i grundskolan och gymnasiet, lära mig att nöja mig med godkänt, eftersom jag helt enkelt inte hade tid att plugga så mycket som krävdes för ett högre betyg. Nu spelar betyget inte så stor roll inom mitt område, arbetsgivare har aldrig varit intresserad av betygen annat än att de är godkända, men om man tänkt jobba med något där det faktiskt är avgörande om man har ett G eller VG kan det vara värt att tänka på.

Så, det går absolut att plugga samtidigt som man har barn, men man behöver vara beredd på att det bitvis kan vara ganska tufft.

Instämmer på detta. Läser också en naturvetenskaplig utbildning, inom biokemi, och jag behöver verkligen lägga ner 40 timmar i veckan för att fixa åtminstone vissa kurser vilket jag vet att man inte behöver göra på alla universitetsutbildningar. Har lärt mig att inte jämföra mig så mkt med mina kursare som inte har barn och kanske till och med bor hemma hos föräldrarna fortfarande. Blev lite nedslagen av detta i början då jag varit van att få höga betyg, men nu känner jag mig nöjd bara jag blir godkänd på kurserna. Det spelar ingen roll sen när jag söker jobb ändå.

Hej!

Många säger att det beror på utbildning och vad som krävs men jag skulle vilja säga att det också beror på andra saker. Att vi som inte vet något om dig eller utbildning ska berätta för dig om du kommer att klara det känns konstigt, åtminstone jag vet inget om dig men jag kan lämna lite tips på saker för dig att fundera över.
Hur bra är du på att planera och genomföra din planering?
Hur viktigt är det för dig (och din kommande yrkesbana) att du går ut med toppbetyg?
Själv har jag precis avslutat en lärarutbildning och på en del kurser kunde man få både G och VG men eftersom jag också har jobbat, haft barn på halvtid samt att det inte spelar någon roll vilket betyg jag får. Det syns inte på min lärarlegitimation så har jag hela tiden satsat på att bara få G. Det är den arbetsinsats jag har kunnat lägga på min utbildning. Skulle du nöja dig med det också eller måste du ha toppbetyget för att känna dig nöjd?

Hur stabil är er relation? Det är en sak att ställa upp och göra saker för den andre om den är sjuk i en vecka men att göra allt hushållsarbete och ta hand om barnen i 3 års tid kräver sin partner. Har du stödet hemifrån så kommer det att gå mycket lättare än om ni ska gräla med jämna mellanrum.

Lycka till

Följer tråden! Har precis läst komvux två terminer (läser sista kurserna över sommaren), ska söka nån kortare kurs till vårterminen och sen program till ht 2021. Har två barn, äldsta blir två i augusti och en bebis som nu är sex månader.