Gravid ensamstående med donator - fråga på

Jag har en bekant som liknar dig i vad du skrivit.

Hon växt upp med starka bra manliga förebilder.
Skulle aldrig ge upp sina drömmar eller typ rätta sig efter en man.
Van att klara sig själv.
stämmer detta även på dig.

Sen undrar jag om du har valt en donator som liknar dig?
Önskar du en son eller dotter.

Jag är uppvuxen med många kvinnliga förebilder och starka personligheter och hade egentligen tidigt aldrig föreställt mig själv med barn eller familj. Sen gick åren och jag utbildade mig och började jobba och flyttade till en ny stad. Någonstans längs vägen blev min syn på föräldraskap annorlunda. För några år sen så fick min pappa en allvarlig sjukdom och jag såg hur glad han var när jag hälsade på. Det var som att vi barn verkligen betydde mycket när det väl ställdes på sin spets. Så mina tankar ändrades sakta åt att försöka få barn även om jag inte hittade en partner.

Jag har däremot alltid jobbat på arbetsplatser där de flesta kollegor varit män, och har manliga nära vänner så jag hoppas att det kommer finnas bra manliga förebilder i mitt barns liv under uppväxten.

Jag har inte fått ge önskemål alls, i Sverige så matchar läkaren donator med mottagare så jag vet ingenting om honom mer än att han troligen har samma ögonfärg. Var något läkaren hintade om.

Kön spelar ingen roll för mig, men jag kommer nog vilja ta reda på det innan födseln om det är möjligt.

Jag är uppvuxen med många kvinnliga förebilder och starka personligheter och hade egentligen tidigt aldrig föreställt mig själv med barn eller familj. Sen gick åren och jag utbildade mig och började jobba och flyttade till en ny stad. Någonstans längs vägen blev min syn på föräldraskap annorlunda. För några år sen så fick min pappa en allvarlig sjukdom och jag såg hur glad han var när jag hälsade på. Det var som att vi barn verkligen betydde mycket när det väl ställdes på sin spets. Så mina tankar ändrades sakta åt att försöka få barn även om jag inte hittade en partner.

Jag har däremot alltid jobbat på arbetsplatser där de flesta kollegor varit män, och har manliga nära vänner så jag hoppas att det kommer finnas bra manliga förebilder i mitt barns liv under uppväxten.

Jag har inte fått ge önskemål alls, i Sverige så matchar läkaren donator med mottagare så jag vet ingenting om honom mer än att han troligen har samma ögonfärg. Var något läkaren hintade om.

Kön spelar ingen roll för mig, men jag kommer nog vilja ta reda på det innan födseln om det är möjligt.

Jag är uppvuxen med många kvinnliga förebilder och starka personligheter och hade egentligen tidigt aldrig föreställt mig själv med barn eller familj. Sen gick åren och jag utbildade mig och började jobba och flyttade till en ny stad. Någonstans längs vägen blev min syn på föräldraskap annorlunda. För några år sen så fick min pappa en allvarlig sjukdom och jag såg hur glad han var när jag hälsade på. Det var som att vi barn verkligen betydde mycket när det väl ställdes på sin spets. Så mina tankar ändrades sakta åt att försöka få barn även om jag inte hittade en partner.

Jag har däremot alltid jobbat på arbetsplatser där de flesta kollegor varit män, och har manliga nära vänner så jag hoppas att det kommer finnas bra manliga förebilder i mitt barns liv under uppväxten.

Jag har inte fått ge önskemål alls, i Sverige så matchar läkaren donator med mottagare så jag vet ingenting om honom mer än att han troligen har samma ögonfärg. Var något läkaren hintade om.

Kön spelar ingen roll för mig, men jag kommer nog vilja ta reda på det innan födseln om det är möjligt.

Grattis! Jag håller på med min utredning och är således i startgroparna. Jag undrar hur länge du fick vänta på inseminering efter att du fick grönt ljus? ????

Sorry för alla frågetecken, är ny här. ???????????????

Smileys blir tydligen frågetecken...

Det är olika beroende på region så där jag går är det flera års kö till start, men efter den psykosociala utredningen så gick det ungefär en månad tills jag kunde starta IVF. Men en del regionen har lång väntetid mellan varje momemt. Sen har tyvärr coronan gjort att vissa har stängt ner.

Jag hoppas att du får starta snart! Hur långt har du kommit?

Ja, tyvärr är det så. Får köra på gamla smileyn :)

Jag har bara påbörjat processen, så var på mitt första möte i måndags och fick svara på frågor och göra en gym-undersökning. Ska dit igen för ultraljud om en vecka. Vad är nästa steg? Hittar inte att processen och de olika stegen beskrivs någonstans? Vill att det ska gå lagom fort, så att jag hinner vänja mig vid tanken.

Jag har gått igenom samma process som du, det bästa beslutet i mitt liv! Nu har jag en underbar tvååring och allt har gått så mycket lättare än vad jag hade förväntat mig.

Grattis och lycka till!

Grattis! :) Hur lång tid tog det för dig från att du startade processen till att du fick inseminera dig?

Grattis till graviditeten!

Mika frågor:

- Vad händer med barnet om du dör? I vanliga fall finns ju två föräldrar som kan ta hand om barnet.

- Får man välja donator så att du t ex får en donator med samma hudfärg som du, eller finns risken att barnet föds med annan hudfärg?

- Finns det krav på att du måste ha fast jobb oxh bostad för att få hjälp eller kan en arbetslös person utan fast bostad få hjälp med detta?

- Eftersom du ska ha barn själv, har du stort nätverk runt dig som kan avlasta dig i vardagen typ hjälpa till att storhandla eller städa?

Tack. Bara tre månader. Det visade sig inte vara någon kö på kliniken som jag valt, Livio Falun. Jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt.

Hur lång tid tog utredningen för dig?

Så man kan inte städa eller storhandla med barn, ETT barn om man är själv? Eller hur sjutton menar du?

Jag är inte TS men har också barn på egen hand så kan svara.

- Samma sak som händer alla barn vars (ev. båda) föräldrar dör. Socialnämnden ansvarar för att utse ny vårdnadshavare åt barnet och har föräldern/föräldrarna uppgett en en/två personer som de önskar ?får? barnen så ska barnen hamna hos dem om det inte är olämpligt. Har föräldrarna inte uppgett några sådana personer ska barnet hamna hos den som är bäst lämpad ur barnets perspektiv. Så ev. en nära släkting eller person barnet har nära relation med. I sista hand fosterhem.

- I Sverige får man inte välja donator, läkaren väljer och man får knappt reda på något om honom alls. På vissa ställen får man komma med lite önskemål, men det är ju önskemål och det finns inga som helst garantier att det blir en donator som passar in på (i alla fall alla) önskemål. Utomlands, t.ex. Danmark, får man om man vill välja själv (och kan även få mycket info om honom t.ex utseende i detalj, intressen, favoritmat, bästa semesterminnet, språk han talar, hur mycket hand dricker, om han röker, foton, bra/dåliga sidor, civilstatus, info om hans familj och släkt, sjukdomshistorik, handskrivet brev, röstinspelning etc) men kan också överlåta valet åt läkaren. Läkaren utgår från dina färger och drag (och ev. önskemål då på vissa ställen) och väljer utifrån det. De väljer t.ex. ej någon med mörk hudfärg åt en ljus patient och det av flera orsaker. Dels resonerar man att det ligger i barnets intresse att vara så lik sin förälder som möjligt (man tänker att det förenklar om barnet så långt som möjligt kan spegla sig i sin förälder snarare än känna sig udda i familjen fent utseendemässigt med färger etc), dels vill de flesta ha en donator som liknar dem och dels är det brist på donatorer med ?ickevitt? utseende och ickenordisk etnicitet så dessa donatorer vill man ?spara? åt de patienter med liknande utseende/etnisk bakgrund.

- Ja, man måste ha en stabil inkomst och boende för att bli godkänd. Bland annat. De går igenom saker som ekonomiska situationen, lite kring uppväxten och tidigare relationer, hälsa och sjukdomshistoria (både fysiska och psykiska), pratar mycket om ens personliga nätverk, hur man kommer prata med barnet om det hela osv.

- Har en rätt liten men väldigt nära och pålitlig familj som ställer upp alltid. Runt det finns en större skara släktingar som inte är några jag i första hand skulle vända mig till i vardagen för småsaker men som alltid finns där och absolut till 100% skulle ställa upp om jag bad (vilket dock inte känns relevant för mig förutom i ev. nödfall). Jag har dock ej behövt någon särskild hjälp utan klarar det bra själv och tycker inte det är speciellt jobbigt. Även om det givetvis kan vara lyxigt och härligt med hjälp ibland så kan man ju faktiskt både städa och handla trots att man är ensamstående med barn... Förstår inte riktigt hur man kan tro något annat.