Hon vägrar göra abort (ej viabelt foster)

Hon kanske helt enkelt behöver kunna ta farväl av ett barn? Hon vill möta sitt barn, se det, känna det, pussa på det, ta fotavtryck, lukta på det, hålla det i sina armar. Hon vill kanske ha en grav att gå till. Hon vill minnas sott barn. Hon vill inte minnas en abort.

Hon VET att barnet tas ifrån henne. Just därför behöver hon möta det och veta att det är hennes BARN.

Hur kan du förminska hennes önskan om att få möta sitt barn?

Ska det verkligen reduceras till en abort man inte pratar om?

Det är hennes sätt att ta sig igenom sorgen och hon behöver stöd i sitt beslut och inte ett fördömande.