Hon vägrar göra abort (ej viabelt foster)

Hon kanske lever i förnekelse eller är det hennes sätt att hantera sorgen.

Jo, så kan det förstås vara.
Nej. Jag har alltid varit noga med att hålla mina åsikter om abort, liksom politik och religion osv, för mig själv. Mina barn har uppfostrats och uppmuntrats till att tänka själva och skapa egna värderingar.

Men tack för att du angrep mig och mina värderingar istället för att komma med något konstruktivt, det var vänligt av dig...

Du skriver att ni i er familj inte är för abort och aldrig skulle göra det.

Det är säkert en del förnekelse, och en del hålla kvar i ett efterlängtat barn så länge det går. Så länge inte mammans hälsa står på spel så är det väl egentligen ingen skillnad mellan att föda nu och att vänta. Se bara till att hon har bra stöd så att inte förnekelsen slår över till något sjukligt.

Ni har ju sagt uttryckligen att ni är emot abort, så varför skulle det vara ok i den här situationen mot andra situationer som kvinnor väljer abort?

Hon kanske känner att det är hon som dödar fostret om hon gör abort medan föder hon och barnet dör efter födseln så är det naturlig död.

Du ska ge fan i att lägga dig i överhuvudtaget. Vill hon fullfölja graviditeten så är det det hon ska göra. Det är 100% hennes beslut och ingen annans. Hon ska inte behöva utstå påtryckningar och övertalningskampanjer.

Beklagar detta! Hur långt gången är hon? Jag skulle nog också i samma sits försökt prata med henne om en abort men stoppat där om hon har bestämt sej.hon kanske hanterar sorgen lättare om hon går igenom detta. Har hon kanske känt fosterrörelser? Försök stötta och finnas där.kanske hon hoppas på (såklart) att läkarna har fel och det finns en chans. Så svårt att ge råd till någon i en sån fruktansvärd situation som ni befinner er i.jag tror att det bästa är att ni förbereder er så gott det går och försöker finnas för dom och att även sjukvården stöttar upp och hjälper henne i och efter detta.

Har genomgått abort eftersom fostret inte skulle klara sig. Det är det vidigraste jag någonsin varit med om.

Ens naturliga instikt är ju att skydda sitt barn, så det är väldigt svårt att gå emot den instinkten. Ha tålamod med henne. Pressa henne inte. Hon måste besluta detta själv.

Respektera att din dotter är vuxen och kan ta sina egna beslut. Även om du kanske ?har rätt? i det här fallet så är hon fri att göra som hon vill. Tycker inte att ni kan göra så mycket mer i det här läget.

Hon kanske helt enkelt behöver kunna ta farväl av ett barn? Hon vill möta sitt barn, se det, känna det, pussa på det, ta fotavtryck, lukta på det, hålla det i sina armar. Hon vill kanske ha en grav att gå till. Hon vill minnas sott barn. Hon vill inte minnas en abort.

Hon VET att barnet tas ifrån henne. Just därför behöver hon möta det och veta att det är hennes BARN.

Hur kan du förminska hennes önskan om att få möta sitt barn?

Ska det verkligen reduceras till en abort man inte pratar om?

Det är hennes sätt att ta sig igenom sorgen och hon behöver stöd i sitt beslut och inte ett fördömande.