Vi fick orosanmälan av skolan pga frånvaro. Vårt äldsta barn studerade hemifrån pga lillebror är i riskgrupp.
Det känns så löjligt. Det är ju ett smittsamt virus som folk dör av.
Vi har inte träffat soc än.
Är det fler som är i samma situation? Och om ni redan träffat soc, hur har det gått?
Är lillebror 78 år, har en rad olika underliggande och allvarliga sjukdomar så förstår jag varför du håller barnet hemma, annars inte.
Självklart ska man oroanmäla föräldrar som tror att man kan förhålla sig till lagen lite som man vill och behagar.
Är involverad i grundskola och alla föräldrar som inte hörsammar skolplikten oroanmäls naturligtvis. Det vore ett lagbrott att inte göra det.
Du skriver att ditt barn studerar hemifrån? Då är det väl som en överrenskommelse med skolan och även lärarledd eller? För själva vitsen med skola och lektioner är ju att en lärare lägger upp dem och finns till hands. Att hålla sitt barn hemma p.g.a risken är ju inte att studera hemifrån. Skolplikten gäller ju och ett vaccin lär ju dröja ett bra tag så hur tänker du lösa det? Hålla barnet hemma 1-2 år?
Jag har tre barn i skolåldern som är mycket allergiska mot livsmedel, material och sådant som växer ute. De anses inte tillhöra riskgrupp trots att de har sådant stort handikapp.
De gick i skolan som vanligt några veckor men de fungerade inte med alla vikarier i klasserna och köket. Först vabbade vi i 5 v pga reaktion av fel kost. Hade möte med EVH och i samråd med rektor, skolsköterska och barnmedicin bestämdes att det var hemstudier som gällde. Minsta barnet fick en vikarie som noterade 9 veckors frånvaro och hen gjorde en orosanmälan utan att känna till bakgrunden. Vi blev kontaktade av socialtjänsten och de ställde en del frågor. De pratade med rektor, skolsköterska och barnmedicin och sedan var saken ur världen. Visst, det kändes konstigt. Jag är ändå tacksam över att någon reagerade och vågade agera. Arbetar som lärarassistent och jag kan lova att det finns iaf 4 barn i varje klass på skolan där jag arbetar som skulle behöva den insatsen. Att någon vågar. Jag har själv gjort det. Man måste ha barnperspektivet i åtanke och hellre en anmälan för mycket eller en för lite. Jag kan villigt erkänna att jag gjorde en anmälan när ett barn i klassen hade blåmärken över hela kroppen som skiftade plats och nyans. När jag frågade barnet fick jag som svar att hen inte ville prata om det. Barnet hade leukemi och var under behandling men det hade jag inte kännedom om då. Barnet berättade inte det. Jag tror att få människor anmäler av illvilja. Vissa gör det. Men överlag tror jag att de flesta vill väl. Så har du rent mjöl i påsen har du inte något att oroa dig för.
Det var flera år sedan jag skrev på Familjeliv. Oj vilket kallt och fördömande klimat det blivit här inne, och inte svar på frågan jag ställde.
Jag kan informera om att personen på skolan som ska ha anmält till soc hade förväxlat vårt barn med en annan elev, så de hade alltså inte skickat anmälan för vårt barn. Vi hade som sagt fått godkänt att hen var hemma.