Pojkvän helt besatt av sin kompis!!

Jag kommer garanterat backa känner jag..
som jag svarade en annan, han åkte ifrån mig för att han tyckte synd om kompisen som satt själv hemma. Är det tillräckligt att typ säga att jag tröttnar?

Min pojkvän har svårt att ta kritik, det har jag alltid tyckt. Han får alltid över det att vara mitt fel så att ta upp sådana här saker fattade jag skulle bli svårt. Han går till försvar direkt. Iaf sa jag typ jag tycker det känns lite tråkigt att jag alltid blir bortprioriterad o att jag alltid kommer efter hans kompisar. Direkt började han: va snackar du om?? Jag sa att i ett seriöst förhållande bör man kunn singla längre än ett dygn o så sa jag att det inte känns så kul att han väljer kompisen som inte ska behöva sitta själv en kväll trots att de umgåtts varje dag men att han o jag enbart kan ses på helgerna. Han sa iaf att han inte fattade hur detta ens kunde vara ett problem o att jag alltid får saker till att han är problemet. Han tyckte allt var väldigt underligt.. jag vet allvarligt inte vd jag ska säga.. är han inte medveten alls eller är han det men kunde inte ta emot kritiken?

Så vad ska jag göra nu.. erkänna att han gjort fel kommer han absolut inte göra. Jag tänker att jag själv ska backa o prioritera mina vänner mer o se om han bättrar sig... annars vettefan.

Nä det verkar han ju inte göra.. kan jag på något sätt visa jag menar allvar i ge en chans till?

Jag har enbart bett att få komma/ ringa när han gjorde slut. Men jag tänker inte kontakta honom mer o böna o be att få komma tillbaka. Jag tror det är exakt det han vill, att jag ska visa mig svag o behöva honom. Men det tänker jag inte visa. O angående sakerna kommer jag iaf inte be att få hämta än på ett tag, men det är saker jag ändå vill ha tillbaka. Tex en cykel för 15 000 men inget jag behöver i dagsläget.

Kan självklart inte veta, men genom hans sätt att vara skulle det inte förvåna mig om han vill straffa mig.
Cykeln jag bad han ställa ut är enbart värd 1000 kr o den jag ville ha.

Fast det är ju inte jag som dumpade honom? Var ju han som dumpade mig för att jag påtalade att jag inte känner mig prioriterad.

Jag försöker sluta bry mig om hur han tänker. Men det är ju svårt då jag känner mig lurad men jag är på god väg.

Det som gör att jag grubblar så pass mycket är för jag tycker det är lite konstigt hur man 2 dagar tidigare kan sitta o planera sommaren, boka resa, säga hur mycket han älskar mig, då har man inga tankar på att göra slut.
Sen talar jag om på ett lugnt sätt att han tycker det är konstifr att han alltid prioriterat kompisen o då väljer han att göra slut o vägrar svara mig. För mig är det konstigt o inget man gör slut för. O att t.o.m. inte ens kunna göra det i verkligenheten utan på sms o sen vägrar svara när man ringer.

Jo det håller jag med om! Men jag har svårt att tro att han gjort det för då sitter man inte o säger sådana saker o planerar som vi gjort. Då talar man inte om att man ser fram emot sommaren med en.

Nä jag börjar väl inte hur det egebtligen var. Men det är väl det som är grejen med manipulerande personer. Jag hade alltid en känsla att när vj väl var med varandra var han snäsig, elak o knappt pratade med mig. Jag Tänlte väldigt ofta att vj knappt kunde prata med varandra. Jag är en väldigt glad tjej o sprallig men fick höra att jag hade adhd. Jag försökte hitta på roliga saker , tog med honom o betalade dyrt för badhus som han ville högst vara på i 1 h. När jag föreslog i våras att vi skulle ta en drink på en uteservering o ha filtar på oss drack han upp snabbt o sedan ville hem. Men så fort vi skiljts åt hörde han av sig o var hur gullig som helst o visade mig massa kärlek.

Han hade heller inte mkt pengar o jag betalade för det mesta. Ända gången han erbjöd sig att betala var när jag gick ifrån kassan o han var tvungen. Trots detta ville han öndå äta frukost, lunch o fika ute på stan o jag fick betala för det mesta.

Nä jag vet.. men det känns som det jag hakat upp mig på är om jag kunnat göra något annorlunda, om jag kanske inte hade blivit så sur o ställt till liv när jag tyckte han behandlade mig fel. Det kunde tex handla om att jag var otroligt rädd för Corona. Ändå gick han ut på krogen o liknande. Jag kunde då tex säga att jag inte vågade träffa honom o då blev han as sur, han respekterade inte alls min rädsla överhuvudtaget. Men det kanske var jag som var besvärlig. O jag blev sur o tyst när han påtalade hur fula mina skor var. Att jag var för på när jag ville prata framtid med honom, tex tyclte han att jag skulle betala ifall vi köpte is som jag ville för jag var den ända med pengar. Jag sa att jag gärna ville köpa ihop o försökte få han att inse vitsen med att spara pengar. Jag kanske var för på där.
Det kanske var onödigt av mig att anklaga honom för att skriva med en annan tjej trots att det förmodligen var sanningen då han inte ville visa.

Fortfarande inget svar o inte öppnat mina meddelanden så fattar inte hur han tänker. Han måste ju fatta att jag fattar han ignorerar medvetet!!
Har dock inte hotat med polisen än...

Så kan det säkert vara.
Men i så fall borde han väl låta TS hämta sina saker eller ge henne pengar för det så slipper han det sen.
Svårare än så behöver det inte vara.

Jo,men just därför måste TS sätta hårt mot hårt.
Hon har rätt till sina saker. Har han sålt dem så ska hon ha pengar.
Dessutom ska han i så fall polisanmälas då det är egenmäktigt förfarande.

Ok. Du menar så. Då hänger jag med.
Jag tror ju också att han tycker det är jobbigt,med tanke på hur han betedde sig mot exet.
Men han skulle ju göra det så mycket enklare för sig själv om han bara samarbetade och slutade fjanta sig.

Vet inte om han gör det svårare för dig. Ofta funkar det är ducka. Inte helt lätt att driva in pengar. Been there. Särskilt om det finns väldigt lite eller inga påtagliga bevis.