Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Lögner

    Mån 22 jun 22:52 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Mån 22 jun 22:52

    Detta med att ljuga är svårt att handskas med tycker jag. Om barnet har gjort nåt man inte får göra, och man frågar sedan barnet om vem som gjort det och barnet fortsätter att ljuga.

    Hur hård ska man vara!? Om man ska vara hård vad för slags straff ska de få?

    Jag har inte många vänner jag kan prata med om sånt här så jag vet inte vad som är rätt att göra riktigt. Har inga föräldrar heller att rådfråga.

    Så vad gör ni där ute när barn tydligt ljuger!?

  • Tis 23 jun 10:38 #1

    Man är noga med att påpeka att det är bättre att tala sanning. Att mamma/pappa inte blir arga om man berättar sanningen och kan hjälpa till att få det som blivit tokigt att bli bra igen.

    Och då är det såklart viktigt att man står för det, även om det barnet gjort är något man blir riktigt förbannad över. Prata i lugn samtalston. Börja med att berömma dem för att de berättade sanningen.

    Skulle det vara så att barnet hittar på dumheter gång på gång så behövs antagligen någon form av konsekvens. Mobilförbud, inte utöva frititsaktivitet.

    Är barnet lite större (typ 9-10 och uppåt) så är det viktigt att man pratar med barnet om rättigheter och skyldigheter. Att man inte kan ha det ena utan det andra. ?Det är en rättighet att människor är ärliga mot dig men det är också din skyldighet att vara ärlig och inte ljuga för andra. Kan man inte hålla sig till de rättigheter och skyldigheter man har som människa så får det konsekvenser. Vuxna som inte gör det de är skyldiga att göra kan hamna i fängelse. Barn kan inte hamna i fängelse men ni behöver träna på att göra rätt så därför behöver man få en konsekvens när man gör något som är väldigt fel.?

  • Tis 23 jun 11:00 #2
    Mitsu8 skrev 2020-06-22 22:52:12 följande:

    Detta med att ljuga är svårt att handskas med tycker jag. Om barnet har gjort nåt man inte får göra, och man frågar sedan barnet om vem som gjort det och barnet fortsätter att ljuga.

    Hur hård ska man vara!? Om man ska vara hård vad för slags straff ska de få?

    Jag har inte många vänner jag kan prata med om sånt här så jag vet inte vad som är rätt att göra riktigt. Har inga föräldrar heller att rådfråga.

    Så vad gör ni där ute när barn tydligt ljuger!?


    Acceptera att alla ljuger. Den som påstår att han/hon aldrig ljuger är en lögnare.

    Mitt tips är att inte bry sig om lögner som man ser igenom.

    Är det allvarliga saker så får man använda sagan Peter och vargen som exempel.

    Barn har en stor fantasi, så många sk lögner är fantasier.

    När det gäller bus så får man ta situationen.

    Är det alltid nödvändigt att hitta en syndabock?

    Ibland räcker det med att man säger att det var olämpligt
  • Tis 23 jun 11:04 #3
    Fröken W skrev 2020-06-23 10:38:07 följande:

    Man är noga med att påpeka att det är bättre att tala sanning. Att mamma/pappa inte blir arga om man berättar sanningen och kan hjälpa till att få det som blivit tokigt att bli bra igen.

    Och då är det såklart viktigt att man står för det, även om det barnet gjort är något man blir riktigt förbannad över. Prata i lugn samtalston. Börja med att berömma dem för att de berättade sanningen.

    Skulle det vara så att barnet hittar på dumheter gång på gång så behövs antagligen någon form av konsekvens. Mobilförbud, inte utöva frititsaktivitet.

    Är barnet lite större (typ 9-10 och uppåt) så är det viktigt att man pratar med barnet om rättigheter och skyldigheter. Att man inte kan ha det ena utan det andra. ?Det är en rättighet att människor är ärliga mot dig men det är också din skyldighet att vara ärlig och inte ljuga för andra. Kan man inte hålla sig till de rättigheter och skyldigheter man har som människa så får det konsekvenser. Vuxna som inte gör det de är skyldiga att göra kan hamna i fängelse. Barn kan inte hamna i fängelse men ni behöver träna på att göra rätt så därför behöver man få en konsekvens när man gör något som är väldigt fel.?


    Fängelse. Det är ingen som hamnar i fängelse för en vardagslögn. Sedan finns det tillfällen när man ska vara ärlig.

    Och vuxna hamnar inte i fängelse för att det inte uppfyller skyldigheter. Det är när de gör ett brott

    Om man ska vara ett gott föredöme när det gäller sanning så ska man inte dra rövarhistorier.

    Att påstå att vuxna hamnar i fängelse för att de inte uppfyller skyldigheter är faktiskt en lögn
  • Tis 23 jun 11:46 #4
    sextiotalist skrev 2020-06-23 11:04:56 följande:

    Fängelse. Det är ingen som hamnar i fängelse för en vardagslögn. Sedan finns det tillfällen när man ska vara ärlig.

    Och vuxna hamnar inte i fängelse för att det inte uppfyller skyldigheter. Det är när de gör ett brott

    Om man ska vara ett gott föredöme när det gäller sanning så ska man inte dra rövarhistorier.

    Att påstå att vuxna hamnar i fängelse för att de inte uppfyller skyldigheter är faktiskt en lögn


    Jo, vuxna kan hamna i fängelse om de inte följer lagen - vilket är en skyldighet. Så nej jag ser inte att det skulle vara en lögn att säga det. Men självklart måste man prata med barnet utifrån på nivån denne befinner sig.

    Det stod inget i ts inlägg att det handlade om vardagslögner/vita lögner så jag utgick från att lögnerna var mer omfattande och att de upplevs som ett problem.
  • Tis 23 jun 12:48 #5
    Fröken W skrev 2020-06-23 11:46:20 följande:

    Jo, vuxna kan hamna i fängelse om de inte följer lagen - vilket är en skyldighet. Så nej jag ser inte att det skulle vara en lögn att säga det. Men självklart måste man prata med barnet utifrån på nivån denne befinner sig.

    Det stod inget i ts inlägg att det handlade om vardagslögner/vita lögner så jag utgick från att lögnerna var mer omfattande och att de upplevs som ett problem.


    Vuxna hamnar i fängelse om de gör ett brott. Inte för att de bryter mot någon lag.

    De lagbrott som leder till fängelse är reglerade i brottsbalken

    Jag tolkade ts inlägg att det gällde alla typer av lögner.

    Ytterst få barn gör handlingar som skulle leda till fängelse om de hade varit vuxna
  • Tis 23 jun 12:58 #6
    sextiotalist skrev 2020-06-23 12:48:55 följande:

    Vuxna hamnar i fängelse om de gör ett brott. Inte för att de bryter mot någon lag.

    De lagbrott som leder till fängelse är reglerade i brottsbalken

    Jag tolkade ts inlägg att det gällde alla typer av lögner.

    Ytterst få barn gör handlingar som skulle leda till fängelse om de hade varit vuxna


    Ja, såklart är det få barn som gör saker som skulle leda till ett fängelsestraff i vuxen ålder. Men vi som skriver här är väl vuxna och då hoppades jag på att man inte behöver förklara varenda liten sak man skriver i minsta detalj. Men det behöver jag visst tänka om kring. Kommer bli jobbigt att svara i trådar om jag hela tiden måste tänka på att det finns de som ska dra svaren till sin spets och övertolka det som står.
  • Tis 23 jun 13:14 #7
    Fröken W skrev 2020-06-23 12:58:46 följande:

    Ja, såklart är det få barn som gör saker som skulle leda till ett fängelsestraff i vuxen ålder. Men vi som skriver här är väl vuxna och då hoppades jag på att man inte behöver förklara varenda liten sak man skriver i minsta detalj. Men det behöver jag visst tänka om kring. Kommer bli jobbigt att svara i trådar om jag hela tiden måste tänka på att det finns de som ska dra svaren till sin spets och övertolka det som står.


    Det jag reagerade för att du föreslog att man skulle säga till barnen att om man inte levde upp till skyldigheter (här, aldrig ljuga) kan åka i fängelse vilket i mina ögon är dels en lögn och dels ett kasst sätt att få barn sluta att ljuga.

    För med detta påstående så lägger man på en skuld på barnet.

    Man ska aldrig använda fängelse och polis i uppfostringssyfte
  • Ons 24 jun 03:03 #8

    Lägg ner straff och satsa på konsekvenser. Mobilförbud/utegångsförbud/du-får-inget-godis-på-lördag är INTE en konsekvens, utan ett straff. Det lär man sig ingenting av.


    En konsekvens är som det låter: en konsekvens av något och en konsekvens är ju vad som händer med vuxna också genom livet.


    - en konsekvens av att vända en tallrik mat över huvudet är att du får mat i håret. (och då påpekar man det som förälder, att OJ vad kladdigt det blev. Här har du något att torka med - även om ungen bara är 2 år gammal och man låter barnet försöka själv innan man rycker in själv)


    - en konsekvens av vägra skor om hösten, är att man blir blöt och kall om fötterna (och då påpekar man det som förälder och sedan går in med ungen innan den får men för livet.)


    - en konsekvens av att ljuga, är att ingen litar på att det man säger är sant (och då påpekar man det som förälder.)


    Mitt barn ljög under en period. Jag tror inte på straff, utan konsekvenser. Om jag genomskådade lögnen, så sa jag helt lugnt att jag trodde att han hittade på, och sedan gav jag mig inte. Ibland visade det sig att han faktiskt inte ljög och då bad jag om ursäkt och sa "förlåt att jag trodde att du ljög. Det var fel av mig." Om jag bara misstänkte att han ljög, så gav jag mig inte heller, utan jag pratade om det, tills jag fick ut sanningen. (typ: "det du säger nu, låter konstigt. Om det och det hände, hur kunde det då bli så, som du säger?")


    Varje gång jag genomskådade mitt barn, så låtsades jag inte tro på nästa sak han sa en stund senare (om det så var att han bara berättade om någon film han hade sett eller att han berättade att han hade lyckats ta på sig skon själv.) Jag ifrågasatte allt han sa om det och sa också tydligt att jag inte visste om jag kunde tro på att det till exempel finns en som heter Alex som är programledare på Sommarlovsmorgon, till exempel, eftersom han ljög för 10 minuter sedan, så kan jag ju inte veta att nästa sak han säger är sant. Han fick frustrerat övertyga mig om att programledaren faktiskt heter Alex, och så låtsades jag bli positivt överraskad och sa sedan förlåt över att jag trodde att han ljög om det, men hur skulle jag kunna veta det, när han ljög om en annan sak 10 minuter tidigare, förtydligade jag det hela, och jag förklarade samtidigt att om man ljuger medvetet om saker, så slutar folk att tro på vad man säger, vilket tråkigt nog var vad som hände just precis.


    Ljugandet försvann efter bara ett par veckor efter den strategin och har aldrig kommit tillbaka efter det.


    Om man inte har kört den här metoden tidigare, så måste man också reflektera över VARFÖR barnet ljuger? Vad vinner barnet på att ljuga? Ljuger barnet för att den är rädd för att föräldern ska bli arg? Ljuger barnet för att det skäms över något som den inte kunde råka för? Ljuger barnet för att den fantiserar om något som den till slut tror är sant? Ljuger barnet för att det vill hävda sig eller verka bättre? Varför gör i så fall barnet på det viset, har kanske barnet dålig självkänsla? Sådant måste man som förälder ta ställning till, innan man bestämmer hur man ska gå vidare.

  • Ons 24 jun 08:27 #9

    Min ena, snart 7-år, ljuger en del (eller "friserar sanningen"). Vi har inte straffat honom när vi vet att han ljuger. Vi har bara sagt att det är bättre att tala sanning, erkänna om man gjort något fel, och att om han ljuger så kan vi föräldrar inte lita på honom och då kommer inte han kunna få friheten att gå hem till kompisar själv etc. 

  • Ons 1 jul 00:40 #10

    Kan det bero på att han är rädd för dig och därför vågar inte tala sanning?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll