Inlägg från: Anonym (Leah) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Leah)

    Ambivalens tre barn

    valentina2012 skrev 2020-06-25 10:47:54 följande:

    Tack för ditt svar. Jag tänkte också lite på åldersskillnaden men tycker inte den är för stor, ganska lagom. Har inte varit redo innan. Jag känner en sorg att småbarnstiden är slut, att inte få uppleva det igen. Men inte på bekostnad av mina andra barns lidande såklart... Så himla svårt! Brukar veta vad jag ska göra men nu känns det som jag sitter fast i ett skruvstäd och kan verkligen inte välja en väg! :(


    Jag skulle nog sätta mig och vara lite kalkylerande och tråkig och fundera på om jag verkligen är sugen på de negativa bitarna. Vill jag hitta en lösning på det och känns det lockande? Vad är jag villig att offra och vad vill jag verkligen inte göra avkall på?

    Hur det än är så är bebistiden väldigt mycket meck, bök och logistik.
  • Anonym (Leah)
    valentina2012 skrev 2020-06-25 15:14:31 följande:

    Tack, ja jag försöker reda i mina tankar. Är redo för "vanligt" slit med småbarn etc, men det är större följder jag är rädd för, sådant som ingen kan veta i förväg. Om barnet har funktionshinder etc. Känns som jag är så ensam om att vara så rädd för sådant?


    Det är precis sånt du bör skriva ner i dina kalkyler som jag tipsa om ovanför. Nu kan man ju inte "önska" funktionshinder men du kan ju alltid fundera över vad som skulle vara okej att leva med och vad som ni är beredd att ställa upp på i vardagen och vad som är worst case scenario (skulle fostervattenprov och abort vara ett alternativ?).
  • Anonym (Leah)
    valentina2012 skrev 2020-06-29 15:58:20 följande:

    Nej jag tänker mer på ökade risker för avvikelser etc.. Även om jag vet att det ändå är låg risk. Jag har dock velat så länge nu att jag inte längre kan skilja på vad kaj vill gentemot vad jag vågar, vad är vad? Vill jag verkligen kan jag undra ibland. Eller försöker jag övertyga mig själv om att jag inte vill för att det är enklast. Eller är det tvärtom? Att jag vill vilja fast inte gör det? Snurrigt minst sagt... Gjorde du några tester under grav?


    Här tycker jag att du ska göra som föreslagits att göra en lista på vad du är rädd för ska inträffa och vad du är villig att göra för att lösa problemet.

    Utgå ifrån att du blir oplanerat gravid och försök känna vad det innebär just precis nu. Vad känner du? Vad tänker du? Vad vill du precis nu?

    Vad är det värsta du är rädd för? Och vad är helt ok att acceptera?

    Vad är din man villig att ställa upp på? Finns tankar på abort nånstans?

    Försök spalta upp på ett papper vad det egentligen du tänker på och om du verkligen vill genomföra en graviditet?

    Att inte välja är ju också ett val.. Dvs att låta tiden gå och på så sätt smita undan ett aktivt val är ju också ett sätt att välja. Vad är du mest rädd för, att något ska drabba ett ofött barn eller att det ska bli försent att ens bli gravid?
  • Anonym (Leah)
    valentina2012 skrev 2020-06-29 19:09:04 följande:

    Jag har skrivit upp det jag är orolig för men det är svårare att skriva någon lösning... Jag har svårt att se ett till barn i familjen, vi har ett så etablerat liv. Varför kan jag då inte släppa det? Jag skulle vara rädd att förlora det vi har, skulle vilja ha en spåkula och se att allt kommer bli bra.. Att det inte kommer drabba mina tjejer eller våra relationer med varandra..


    Då kanske du bara ska acceptera att det är såhär du känner och försöka landa i att det innebär ett beslut.

    Att du vill ha ett till barn betyder inte att du har en skyldighet att skaffa fler. Försök se det ur den synvinkeln.
Svar på tråden Ambivalens tre barn