Hur skaffar man en bästa vän?

Hej!

Jag märker att när man skaffar familj och alla ens bekanta också så har inte alla tif för varandra. Jag tror att alla är mitt uppe i sina liv och därför hinner inte ses och nu pga Corona är folk extra försiktiga.

Mina två bästa vänner, en flyttade till London och den andra bor här i Sthlm, har jag känt i i minst 13 år. De vänskapen vårdar jag ömt.

Har dina vänner flyttat? Kan ni inte hålla kontakten?

Sen om FU har barn kan du kanskeb umgås med barnen och deras mammor o bli vänner? Kanske börja i nån förening så du träffar mer folk o hittar nya vänner.

Lycka till

Man behöver hitta en som vill det som man själv vill. Någon som också vill hitta en som gillar att ses spontant. Tyvärr finns det ingen handbok för att hitta en sådan. Har man familj och speciellt barn så är det få som är flexibla och spontana. Så mitt tips; hitta en singelkompis.

Som en som flyttat ofta och långt är mitt bästa tips att sluta leta efter en bästa vän. Ge den interaktion som du är i just nu ditt allt: är det så barnens kompisars föräldrar, kollegan eller den gamla farbror som bor tvärs över gatan. Får ni en verklig anknytning, även om det bara är för en kort stund, är det meningsfullt och betydelsefullt. Dessutom är det bland dessa personer som du kan komma att hitta din nästa bästa vän.

Våga be om hjälp. Det är lätt att vara generös med att hjälpa andra, och det är förstås bra, men i allmänhet så älskar folk att hjälpa till och känna sig behövda. Det är ett sätt att knyta an vänskaper.

Leta efter nya vänner bland andra som också letar efter nya vänner. Folk som kommer nya för jobb eller studier kommer att vara mycket mer öppna att släppa in nya vänner för de har inte redan fullt upp. Se om din kommun anordnar konversationer med folk som lär sig svenska tex. Och om du är öppen för vänner i alla åldrar så har du många fler potentiella vänner än om du letar i din egen ålder.

Jag har en miljon hobbys, mycket för att jag är intresserad av vad andra personer är intresserade av. Det är ett sätt att dela deras passioner och intressen och lära sig något nytt. Det låter kanske självutplånande, men det är inte så jag ser det. Kanske min hobby är att få kontakt med andra på ett meningsfullt sätt?

Lägg även tid på att hålla kontakten med de vänner som bor långt bort. Sociala medier och facebook räknas inte. Du måste ringa, skicka ett paket eller brev, facetima, göra det till högsta prioritet att titta förbi när ni befinner er i närheten av varandra.

Du är inte patetisk som vill ha vänner :)

Däremot så kan det där tänket skada. Folk har annat/behöver städa/vila/umgås som familj utan att det ska vara konstigt. Det är inte att de dissar dig utan att de faktiskt behöver göra annat eller vila. Många vill inte vara uppbokade hela tiden och tackar nej ofta utan att det betyder att de inte vill umgås. Du är nog unik som aldrig skulle tackat nej helt enkelt :)

Jag hoppas det är så.. blir bara osäker om det är jag som inte är tillräckligt kul att hänga med eller om det är annat som behöver komma före.

Mina två bästa väninnor bor i andra städer några timmar bort, de mår också båda ganska dåligt sen en tid tillbaka av olika anledningar så just nu är de samtalen mer dränerandet (även om jag ser det som viktigt att höras av och lyssna på det, för deras skull).

Nej, jag är egentligen inte så ensam, har ett ytligt umgänge med grannar och föräldrar men jag backar undan när man bjudit in för kaffe två-tre gånger och trädgårdsarbete prioriteras före...

Du har nog rätt.. jag är bara så himla rädd att vara själv och att bli bortvald. Jag har fullt upp med både heltidsjobb, barn, villa och äktenskap skap. Men om en granne skulle ringa spontant och fråga om jag vill komma på en kaffe hade jag prioriterat det oavsett hur trött eller osugen jag var. Tycker inte man dissar en så trevlig invit. Blir därför fundersam när jag får så mycket avslag ppp förslag fast de skriver att de så gärna vill hänga på nästa gång... men de styr ju inte upp själva..

Men ja det tänket blir verkligen en ond spiral och sätter griller i huvudet på mig :)

Du har nog rätt.. jag är bara så himla rädd att vara själv och att bli bortvald. Jag har fullt upp med både heltidsjobb, barn, villa och äktenskap skap. Men om en granne skulle ringa spontant och fråga om jag vill komma på en kaffe hade jag prioriterat det oavsett hur trött eller osugen jag var. Tycker inte man dissar en så trevlig invit. Blir därför fundersam när jag får så mycket avslag ppp förslag fast de skriver att de så gärna vill hänga på nästa gång... men de styr ju inte upp själva..

Men ja det tänket blir verkligen en ond spiral och sätter griller i huvudet på mig :)

Jag förstår. Verkligen... Men långt ifrån alla tänker på det viset, de flesta har lärt sig att tacka nej samt många är jättedåliga på att bjuda tillbaka om de tackat nej. Vet själv hur dålig jag är på det och detta även om jag verkligen vill hitta på något med personen. Vill inte vara helt slut under umgänget för då är det troligt att tillfället inte alls blir så trevligt som det skulle kunna vara. Måste ibland prioritera mig så jag orkar jobba eller laga mat.

Det märks när man är despo, även om man inte fattar det själv. Såna är jobbiga, det ÄR jobbigt att behöva säga nej till saker och ting. Särskilt om det händer rätt så ofta. 

Bästa vänner sker naturligt. Det bara händer, när man minst anar det. Och tar lite tid.

Det tar lite tid att lära känna nån och bli bästa vänner. Jag har mängder man skriver till, det skickas lite roliga bilder, taggas på FB, går ut och dansar men inget mer. Men en sån som man kan ringa och prata med om allt är ju faktist himla mysigt. Inte ens min barndomsvän gör jag det med, hon hatar att prata i telefon. Däremot en granne som jag lärde känna för längesen som är min svägerskas gamla barndomskompis.

Denna kompisen har svårt för att man säger nej för många ggr så man känner sig tvingad ibland för hon blir sur och ledsen. Men vår vänskap har blivit att jag bara lyssnar på hennes ältande hela tiden. Hon kan ringa mig och jag skulle kunna lägga ifrån mig luren utan att hon märkte det knappt.

Om nån bjöd över mig som liksom jag gillar att både prata och lyssna skulle jag bli överlycklig. Sånt är en bristvara i dag.

Det tar lite tid att lära känna nån och bli bästa vänner. Jag har mängder man skriver till, det skickas lite roliga bilder, taggas på FB, går ut och dansar men inget mer. Men en sån som man kan ringa och prata med om allt är ju faktist himla mysigt. Inte ens min barndomsvän gör jag det med, hon hatar att prata i telefon. Däremot en granne som jag lärde känna för längesen som är min svägerskas gamla barndomskompis.

Denna kompisen har svårt för att man säger nej för många ggr så man känner sig tvingad ibland för hon blir sur och ledsen. Men vår vänskap har blivit att jag bara lyssnar på hennes ältande hela tiden. Hon kan ringa mig och jag skulle kunna lägga ifrån mig luren utan att hon märkte det knappt.

Om nån bjöd över mig som liksom jag gillar att både prata och lyssna skulle jag bli överlycklig. Sånt är en bristvara i dag.

Skulle också säga att många nöjer sig med detta. Dvs man skriver lite på Messenger/sms då och då. väääldigt vanligt. Men jag tror som andra säger, folk har för mycket i dag. Många orkar bara med sitt eget, jobb, laga mat och barnen om man har det.

Jag har ett par kompisar som har det så hemskt tråkigt med sin partner och vill ses hela tiden, det är väl för den anledningen. Tyvärr är vi inte lika alls, jag är inte kräsen som det låter men jag orkar inte förklara. Dom suger mer energi än ger kort sagt.