Nu är de här.

Det hör till att vara tonåring att inte vilja umgås med föräldrarna, så var det när jag var tonåring på tidigt 90-tal också. Nuförtiden håller många ungdomar till på sociala medier, dataspel i timmar etc. Förstår att du har hjälpt till mycket under årens lopp, men rent krasst så är det upp till de biologiska föräldrarna att införa sådant som skärmtidsregler såvida ni inte har som standard att du också "uppfostrar".

Tycker du överdriver när du säger att du gråter dig till sömns, detta är inte en katastrof utan vanligt tonårsbeteende. Du kanske skulle må bra av en hobby? Eller att umgås med vänner?