• Anonym (G)
    Mon 29 Jun 2020 18:16
    260 visningar
    6 svar
    6
    260

    Orkar inte längre...

    Jag mår så fruktansvärt dåligt. Känner från och till att jag inte förstår livets mening.

    Vart jag än hamnar så blir jag mobbad och så har det varit hela mitt liv. Nu är jag utsatt av en narcesist på jobbet som gör allt för att vända människor emot mig. Jag är inte ensam om att tycka att hon är obehaglig men ingen vågar göra något då hon är så manipulativ, aggressiv framtoning och kan vara mycket charmig. Hon är omtyckt av många också vilket gör att få skulle lyssna på mig. Eftersom hon är arbetsam och inställsam så tycker ledningen om henne. Hon kan skrika, anklaga mig för saker som inte stämmer och nästa dag vara gullig mot mig. Har fått nog och nu har människor vänt ryggen till.

    En psykolog till mig förklarade vad hon tror att min utsatthet beror på. Hon sa att hon tror att kvinnor kan vara avundsjuka och att det kan reta många att jag nästan alltid är glad och framåt. Jag har lärt mig att hantera livet med ett leende även om jag tycker att det är svårt.

    Hur som helst så har människor på jobbet börja frysa ut mig efter detta att jag kände att hennes behandling får vara nog. När jag sa ifrån och berättade för ett fåtal vad jag får uppleva på jobbet så var jag inte längre inkluderad som vän eller kollega.

    Jag har försökt att byta jobb men undrar om minsa referenser är dåliga eftersom jag inte lyckas komma vidare, trots att arbetsgivaren visar stort intresse.

    Känner mig inlåst och vet inte hur jag ska gå vidare.

  • Svar på tråden Orkar inte längre...
  • Mon 29 Jun 2020 19:23
    #1

    Du kan få bli vän med mig.

  • nénuph­ar
    Mon 29 Jun 2020 19:47
    #2

    Det finns givetvis inga bra ursäkter för mobbing men om du ALLTID hamnar i dessa situationer behöver du kanske titta på hur du själv beter dig. Är du konflikträdd? Jag har märkt att personer av typen du beskriver gärna går på där de kan, särskilt de som inte markerar sina gränser eller hur jag ska säga. Är du allmänt FÖR trevlig på så vis att du anpassar sig för mycket? Jag har en väninna som brukar uppleva lite samma sak som du. Min tolkning är att hon ibland är för känslig och övertolkar det människor säger som kritik men också att hon kan vara för medgörlig och sen orkar hon till slut inte och då blir det konflikter istället för att säga stopp redan första gången det kändes fel. Det tror jag kan hända om ens självkänsla är låg eller om man, som du beskriver, är deppig men också om man varit i situationer där man fått anpassa sig för att duga. Hur ser din egen uppväxt ut? Vad har du haft roller i skolan, i förhållanden osv.? Jag tycker det låter jättebra att du träffar en psykolog men det vore kanske mer intressant att få lära dig knep för att sätta gränser och hantera energitjuvar än att höra att de är avundsjuka. Deras inställning kan inte du påverka men du kan bestämma hur du ska bemöta dem.

  • Anonym (G) Trådstartaren
    Mon 29 Jun 2020 20:19
    #3
    nénuphar skrev 2020-06-29 19:47:06 följande:

    Det finns givetvis inga bra ursäkter för mobbing men om du ALLTID hamnar i dessa situationer behöver du kanske titta på hur du själv beter dig. Är du konflikträdd? Jag har märkt att personer av typen du beskriver gärna går på där de kan, särskilt de som inte markerar sina gränser eller hur jag ska säga. Är du allmänt FÖR trevlig på så vis att du anpassar sig för mycket? Jag har en väninna som brukar uppleva lite samma sak som du. Min tolkning är att hon ibland är för känslig och övertolkar det människor säger som kritik men också att hon kan vara för medgörlig och sen orkar hon till slut inte och då blir det konflikter istället för att säga stopp redan första gången det kändes fel. Det tror jag kan hända om ens självkänsla är låg eller om man, som du beskriver, är deppig men också om man varit i situationer där man fått anpassa sig för att duga. Hur ser din egen uppväxt ut? Vad har du haft roller i skolan, i förhållanden osv.? Jag tycker det låter jättebra att du träffar en psykolog men det vore kanske mer intressant att få lära dig knep för att sätta gränser och hantera energitjuvar än att höra att de är avundsjuka. Deras inställning kan inte du påverka men du kan bestämma hur du ska bemöta dem.


    Intressant svar och det du skriver stämmer bra in på mig. Jag är otroligt konflikträdd egentligen. Denna kvinna var otrevlig mot mig direkt när jag börjsde på jobbet. Hon trdtsde nog ut. Märkte att jag var bräcklig och såg att det gick att köra med mig. Sedan har det fortsatt och eskalerar. Jag har varit tyst för att jag inte vill skapa konflikter på jobbet eller skvallra till chefen direkt. Eftersom jag varit tyst så tror alla att det varit bra mellan oss. Sedan går hon på mig en gång för mycket och jag reagerar starkt. Då blir jag utmålad som elak och omedgörlig. Jag är väldigt känslig men har låtit folk kliva på mig för mycket. Vet inte hur jag ska hantera situationen på jobbet.

    De frågor du ställer är väldigt bra. Jag ät uppväxt i en dysfunktionell där jag bland annat låstes in och fick fysisk misshandel. Relationer över lag har jag haft svårt för även om jag har några vänner sedan flera år tillbaka. Jag har svårt att lita på människor och har låg djälvkändks trots min ålder och detta märker "gamar". I skolan hade jag precis samma roll dom idag.

    Kanske dags att byts psykolog. Går hörs av andra du t omkti g mig också att det är avundsjuka men det är en klen tröst och hjälper inte mig.

    Det jag kan fundera på är varför organisationer nöjer sig med och anpassar sig efter personer med narcissistisk störning. Är det för att människor lärt dig hur man ska hantera dessa besvärliga personer? Jag märker dom tydligt iom att jag ofta blir utsatt av just dem. Människor vet men vågar inte göra något.
  • nénuph­ar
    Mon 29 Jun 2020 22:44
    #4
    Anonym (G) skrev 2020-06-29 20:19:44 följande:

    Intressant svar och det du skriver stämmer bra in på mig. Jag är otroligt konflikträdd egentligen. Denna kvinna var otrevlig mot mig direkt när jag börjsde på jobbet. Hon trdtsde nog ut. Märkte att jag var bräcklig och såg att det gick att köra med mig. Sedan har det fortsatt och eskalerar. Jag har varit tyst för att jag inte vill skapa konflikter på jobbet eller skvallra till chefen direkt. Eftersom jag varit tyst så tror alla att det varit bra mellan oss. Sedan går hon på mig en gång för mycket och jag reagerar starkt. Då blir jag utmålad som elak och omedgörlig. Jag är väldigt känslig men har låtit folk kliva på mig för mycket. Vet inte hur jag ska hantera situationen på jobbet.

    De frågor du ställer är väldigt bra. Jag ät uppväxt i en dysfunktionell där jag bland annat låstes in och fick fysisk misshandel. Relationer över lag har jag haft svårt för även om jag har några vänner sedan flera år tillbaka. Jag har svårt att lita på människor och har låg djälvkändks trots min ålder och detta märker "gamar". I skolan hade jag precis samma roll dom idag.

    Kanske dags att byts psykolog. Går hörs av andra du t omkti g mig också att det är avundsjuka men det är en klen tröst och hjälper inte mig.

    Det jag kan fundera på är varför organisationer nöjer sig med och anpassar sig efter personer med narcissistisk störning. Är det för att människor lärt dig hur man ska hantera dessa besvärliga personer? Jag märker dom tydligt iom att jag ofta blir utsatt av just dem. Människor vet men vågar inte göra något.


    Min vän blev inte slagen som barn (vad jag vet) men kommer helt klart från en dysfunktionell familj där ett syskon och en annan släkting fått bete sig väldigt gränslöst och hela familjen anpassade sig. Det tror jag format henne i mycket. Hon ställer ungefär samma fråga som dig och jag tänker att det finns olika svar. Det ena är att gamarna inte hackar där de får motstånd och därför märks de inte lika mycket för den som inte ger vika för dem. Jag kan själv tycka att det är jobbigt med konflikter men jag har inte tillnärmelsevis de problem min kompis berättar om med människor. Kanske är jag mindre utsatt eller så tar det helt enkelt inte lika hårt på mig när någon beter sig illa. Min väninna kan älta saker och oförätter i månader och det tror jag på något vis kör upp ett spår i hjärnan. Du förväntar dig att bli illa bemött och det är ungefär som grönt ljus till mobbarna. Kanske märker en organisation inte alls av narcissisterna som du, eller så är andra i organisationen också rädda att stå i skottgluggen. Narcissister kan dessutom vara duktiga på att få sin vilja igenom, kan tänka att det kan vara en fördel i vissa jobbsammanhang. Dock tror jag att mobbning på en arbetsplats nästan alltid vittnar om antingen svag ledning eller osäkerhet av något slag på arbetsplatsen. T.ex arbetsplatser där konkurrensen är hög, man är utbytbar osv. Tror inte det där händer i så hög grad i trygga arbetsmiljöer.
  • nénuph­ar
    Mon 29 Jun 2020 22:52
    #5

    Förresten finns det ett skitbra knep som alltid går att använda på narcissister eller rent allmänt jobbiga personer. När de säger något otrevligt eller anklagande frågar du bara oförstående med lugn röst ?Vad menar du då?? eller ?Hur menar du så?? Då måste de förklara sig och ljuset riktas mot dem själva. Det gillar de inte för målet är ju att få ur sin frustration på dig och då sig ur balans. De kan aldrig säga att du blev hysterisk elle överreagerar om du ställer en sån fråga. De kommer antagligen fortsätta attackera stå på dig och spela dum. Jag förstår inte riktigt hur du menar. Här blir du kanske kallad dum. Då frågar du om det är du som är dum när det är du som inte kan förklara vad du menar.

    Du fattar tror jag. Bolla tillbaka!

  • Anonym (Mobbo­fferex­perten­)
    Tue 30 Jun 2020 23:59
    #6

    Hej

    Först vill jag börja med att beklaga din situation och att du mår så dåligt.

    Jag förstår också att det är lätt att börja fundera över livet i situationer som dessa.

    Jag vill därför sträcka ut en hand och säga att: Du är inte ensam!

    Jag är precis i din situation och har varit, genom alla år.

    Från skolan till arbetslivet.

    Blir alltid en hackkyckling, ett mobboffer, utstött mm..

    Det är inget nämnvärt fel på mig, vad jag vet.

    Jag är utåtriktad, jag ler, jag är snäll, mån om att behandla andra väl. Men i takt med att åren har gått har något hos mig hårdnat och jag har inte alls samma tillit till andra längre.

    Bra att du har fått psykologstöd.

    Mobbning kan orsaka livslånga trauman; depressioner och posttraumatiska reaktioner.

    Jag måste fråga dig:

    -Hur ser den verksamhet du jobbar inom ut?

    -Är det en offentlig organisation?

    -En privat organisation?

    -Kvinnodominerad arbetsplats eller blandade kön?

    Mobbning beror nästan alltid på brister i arbetsmiljön och ex (som någon svarade dig) svagt ledarskap etc..

    Sedan ska vi inte förkasta det faktum att mobbning är (som nån beskrev det) en svensk hobby. Svenskar är så otroligt konflikträdda och passivt ilskna generellt och då tar man till mobbning. Läs gärna Marcej Zarembas ?mobbarna och rättvisan?

    Du kan dessvärre aldrig vinna mot en narcissist eller psykopat. Det enda du kan göra är att ta dig därifrån snarast, innan du skadar dig ännu mer.

    En klen tröst i detta är att jag ofta har sett denna typ av individer falla offer för sin egen medicin - förr eller senare.

    Det kommer att drabba dem själva. Kanske inte nu, kanske inte imorgon, men det kommer. Var så säker.

    Men ta hand om dig nu och skriv gärna mer om du vill ha någon att bolla med.

Svar på tråden Orkar inte längre...