Forum Barnlängtan - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Barn nu eller snart?

    Tis 30 jun 11:07 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Tis 30 jun 11:07

    Hej familjeliv! Jag skulle gärna vilja höra era tankar angående något jag funderar på.

    Jag och min sambo är båda 24-25 år. Hon är klar med sin utbildning och jobbar och jag har en termin kvar. Vi känner oss trygga med varandra och båda ser framemot att bilda familj. Det vi är osäkra på är om vi ska börja försöka nu eller vänta i ett år. Rent ekonomiskt har det inte någon avgörande betydelse utan vi har marginaler och besparingar. Jag kommer dock ut i arbetslivet nu i vår och förväntar mig en period av korta vikariat och en säkerligen ganska påfrestande period. Vidare ska vi flytta till en ny stad...det är helt enkelt ganska mycket som redan är planerat och att då inte vänta ett år för att få lite stabilitet och ordning känns i mitt tycke lite otåligt. Samtidigt resonerar jag väl också lite som min sambo och tycker att om vi vet vad vi vill och har bra förutsättningar ekonomiskt - varför vänta?

    Jag förstår att detta är mitt beslut och att mina känslor för vägleda mig. Men jag skulle tycka det vore intressant att se hur ni andra skulle ha gjort.

    Allt gott!

  • Tis 30 jun 15:21 #1

    Eftersom ni är såpass unga och har en hel del stress framför er med flytt, kanske köpa boende?, nytt jobb mm. så vore det smartare att vänta ut det först och se hur ni klarar av det som par.
    Svetsas ni samman av press och stress? Eller får det er att glida isär?

    För ett barn ger också massa stress och press = dubbelt av den varan om ni inte ordnar med det andra först.
    Så då vore det bra att veta hur ni reagerar på stress innan ni skaffar mer av den varan.
    '

    Kanske kan ni ta andra steg mot vuxenlivet före barn?
    Som samtidigt underlättar för er att skaffa barn om ett år? Så känner ni båda att ni är på väg in i en ny fas i livet, även om det dröjer 1-2 år innan barnet kommer.

    Det jag tänker på är:

    Fixa jobb på nya stället.

    Gifta er? Så har ni mycket som går smidigare när ni skaffar barn + att det kan vara ett sätt att svetsa er samman mer.

    Köpa ett boende i nya staden? Så har ni ett boende som funkar med barn + tid att renovera/fixa till så det passar er bättre.

    Kanske göra livsstilsändringar? Sluta röka/snusa om ni gör det, träna regelbundet, läsa på om bra kost, ta kosttillskott tex folsyra för kvinnan mm.

    Läsa på om barn? Diskutera föräldraledighet, hur ska den fördelas? Hur mycket ska ni vara lediga tillsammans i början? Hur ska ni hjälpas åt att ta hand om barnet? Vad behöver ett barn? Vad har ni för grundläggande tankar om uppfostran? Vad säger forskningen? Förbered er på bästa sätt!

    Spara en rejäl barnbuffert! Om ni tex tänker vara hemma utan att ta ut FP första året så behöver ni en rejäl hög pengar att ta av för att klara er ekonomiskt. Ska båda vara hemma utan att ta ut FP så behöver ni ännu mer! Så börja spara massor, så ser ni också hur lite pengar ni klarar er med = ha den summan sparad gånger 12, så har ni till första året.

  • Anonym (Gina)
    Visa endast
    Tis 30 jun 22:04 #2

    Skulle inte vänta, känner båda sig redo för barn så är det väl bara att köra? Ingen vet ju hur snabbt det kommer gå eller ens OM det kommer gå att få barn, känner allt för många som börjat för sent pga ?praktiska? själ! Tycker ni ska köra på nu!

  • Anonym (magkä­nsla)
    Visa endast
    I förrgår 08:31 #3

    Jag tror inte att det finns något rätt eller fel här... Vad säger magkänslan?

    Jag och min sambo resonerade i alla fall så att om vi skulle gå och vänta på den "perfekta stunden" så skulle det aldrig bli några barn. Det blir ju nästan alltid något nytt som kommer som man tänker att man ska hinna med eller ordna först. Tyckte vi i alla fall.
    Sedan så är det ju inte (oftast) bara att man bestämmer sig och direkt är ett barn på gång. Att sluta med hormonella preventivmedel kan ju göra att det tar ganska lång tid att få tillbaka en normal cykel, sedan kan det ju ta tid att bli gravid. Sedan är också 9 månader ganska lång tid, så situationen kan se väldigt annorlunda ut när barnet kommer än när man bestämmer sig för att försöka. Men såklart får man vara beredd på att det kan gå på direkten, och att det är 9 månader som är deadlinen.

    Ibland behöver man tänka praktiskt, ibland så får man ändå köra på att saker brukar ha ett sätt att reda ut sig i slutändan. 

  • I förrgår 08:43 #4

    Lite får det ju kanske bero på hur många barn ni tänker er att ni vill ha, och om ni vill ha en 3-4 stycken, vill ni behöva skaffa tätt? Vill ni 'bara' ha 1-2 barn kan ni säkert vänta till trettio och hinna få det utan problem, då är det ju ingen fara att vänta (förutom jobbig längtan förstås). Vill ni däremot ha många barn, och kanske kunna ha en 3-4 år mellan barnen utan att känna "biologisk-klocka-stress" så är det smartare att börja tidigare. De flesta som VILL ha barn får också barn, även de som börjar senare, men det kanske inte blir så många barn man önskar.

    Jag var fortfarande student när våra två första kom, min man var färdig och anställd. Skillnaden var väl att vi inte skulle byta städer, mer att vi gjorde bostadskarriär och köpte större och bättre boenden. Jag hade dessutom vilande SGI från arbete innan studier (men plockade faktiskt knappt ut dagar på de första barnen eftersom jag körde på med plugget, och sedan arbetade). Så hade jag också ett jobb som väntade på mig så snart jag tagit examen (kände VDn), det var också en extra trygghet för oss i beslutet.

    Den absolut största skillnaden var att jag fick veta som 20-åring att det skulle kanske inte bli några biologiska barn för mig om jag inte skaffade snart. Valet blev ganska enkelt för oss då. Skaffade barn 1 vid 21 och barn 2 vid 22, frös ägg, skaffade barn 3 via ivf vid 25, väntar barn 4 via ivf nu vid 26 (är smidigt med "pseudotvillingar" tycker vi). Hade jag väntat till 30 hade det inte blivit biologiska barn. Har ingenting emot att andra vill skaffa barn med donerade könsceller, men det är inget för mig

    Så fundera ordentligt på hur ni vill göra med era liv, och när det då på det stora hela passar bra med barn. I ert fall finns inget uppenbart Rätt eller Fel.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll