Inlägg från: SweetbutPsycho |Visa alla inlägg
  • SweetbutPsycho

    Bör jag studera två universitetsprogram?

    Jag är 22 år (snart 23) och studerar. Jag blir färdig med min socionomexamen i april 2021, men känner redan nu att det kanske inte är riktigt det jag tänkte mig när jag påbörjade utbildningen. Däremot har jag så lite kvar så det känns värt det att gå klart och ta ut examen men funderar på att påbörja en ny utbildning redan till hösten 2021 direkt efter examen. Men funderar på om det är dumt att börja studera vid 24 års ålder, och då kan jag enbart studera i 2 års tid med rätt till CSN. Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag skulle göra istället, men det skulle innebära att jag skulle ha examen från två olika universitetsprogram. Ibland känns det som att det är rätt att studera på nytt efter examen då jag ångrar mitt val, men ibland känns det jobbigt att behöva studera ett helt program till.

    Skulle ni studera två program om ni kände att det första inte kommer ge er något jobb som ni skulle trivas med?

  • Svar på tråden Bör jag studera två universitetsprogram?
  • SweetbutPsycho
    AnnaSthlm skrev 2020-06-30 19:36:58 följande:

    Börja inte jobba med det du inte vill jobba med på lång sikt. Du kommer att fastna, vänja dig vid inkomsten etc.

    Vad vill du jobba med egentligen?


    Jag valde socionomprogrammet för att det skulle vara ett så brett program, men jag upplever inte arbetsmarknaden som bred. Det finns väldigt få lediga jobb att söka förutom inom socialtjänsten. Inom socialtjänsten jobbar jag nu och det är ingenting jag känner att jag skulle vilja göra i längden. När jag valde utbildningen sade jag till och med att ?jag kommer aldrig arbeta på socialtjänsten?. Övriga tjänster som finns är ofta som chefer för olika verksamheter och visst det kan väl locka lönemässigt att vara chef men det kräver också erfarenhet tänker jag om man ska vara en bra chef. Och jag tror inte att jag skulle stå ut med att vara handläggare inom socialtjänsten tills jag fått den erfarenheten. Jag trivdes väl helt okej inom enheterna för LSS & barn/ungdom då det var intressant, men barn/ungdom tyckte jag var för mycket hot och för mycket kriminella ungdomar. Det är svårt att prata med samhällets utsatta. Värst av allt har varit att jobba på ekonomiskt bistånd, där är klienterna otrevligare än vad föräldrarna är ifall man gör ett omedelbart LVU-omhändertagande på deras barn. Jag är väl helt enkelt trött på att försöka hjälpa människor som hotar mig, kallar mig fula ord och aldrig är tacksamma.

    Mina två främsta andra alternativ är väldigt olika, jurist och sjuksköterska.

    Jurist är ett alternativ då jag älskade juridik-kurserna under socionomprogrammet. Jag tycker juridik är intressant och det är en bred utbildning som lägger en väldigt bra bas för framtiden. Däremot är en 4,5 årig utbildning en väldigt lång utbildning när man redan studerat i flera år. Dessutom har jag fått höra från många att utbildningen i vissa fall inte leder till kvalificerade jobb särskilt enkelt. Att det ska vara enorm betygshets och väldigt svårt att få notarietjänstgöring vilket krävs för det yrke jag tänkt mig inom jurist, åklagare. Lönenivåerna för jurister lockar ju också helt klart. Som socionom är ju lönerna väldigt låga i förhållande till utbildningsnivå, och det skulle väl kännas bra ifall min utbildningsnivå faktiskt gav någon effekt på lönekuvertet.

    Sjuksköterska är ett alternativ för mig som var helt otänkbart för några år sedan men som blivit ett bättre alternativ. Jag tycker om det sociala i mitt arbete som socionom där man får arbeta med människor och hjälpa människor, men det känns som att i yrket som sjuksköterska möter man fler tacksamma människor och blir inte hotad i lika hög utsträckning. Jag är en av få personer som också verkligen trivs med att arbeta oregelbundna tider. Jag jobbar hellre natt och kvällar även om jag inte skulle fått mer betalt för att göra det. Jag blir väldigt trött av att jobba samma tider varje dag så kontorstider passar inte mig riktigt egentligen. Det känns som ett bra alternativ på arbetsmarknaden då det är sjukt lätt att få jobb efter examen och det känns som en yrkesgrupp politiker och arbetsgivare verkligen är beredda att satsa på. Lönerna kanske inte riktigt är lika höga som juristers men bra mycket högre än socionomers (delvis pga OB) men tänker samtidigt att lönen inte är det viktigaste utan att det viktigaste är att trivas. Jag är ändå väldigt ung och ska arbeta i yrket jag väljer i över 40 års tid.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Byt) skrev 2020-06-30 20:41:29 följande:

    Byt direkt. Jobba i höst och ansök om något nytt till våren om du vet vad du vill göra. Bättre att använda studiemedel till ett nytt program än till något du inte vill göra. Jag läste klart min första examen för "Det kändes bra", trots att jag kommit in på ett nytt program. Jag har aldrig någonsin haft användning för den första examen. Det var 20 år sedan.


    Jag ska tillägga att sjuksköterska är ett bra alternativ då jag inte vet med säkerhet just nu att jag vill bo i Sverige hela livet. Medicinska utbildningar såsom sjuksköterska brukar innebära att man kan arbeta som det i andra länder utan problem. Som jurist och även socionom är det svårt att ens jobba i andra nordiska länder då lagstiftningen ser helt olika ut.
  • SweetbutPsycho
    Lönnsirap skrev 2020-07-01 09:02:10 följande:

    Jag har en kompis mamma som är socionom i grunden. Hon läste klart på 70-talet. Jobbade 2 år på heltid med samma levnadsvanor som under utbildningen för att sen starta nästa utbildning till sjuksköterska.

    Om du väljer mellan sjuksköterska och jurist tycker jag verkligen du ska testa att arbeta en tid inom äldreomsorgen med myndighetsutövning!

    Man pratar oerhört lite om äldreomsorgen under utbildningen, men är man intresserad av medicin och juridik är det ett drömjobb!

    Det är dessutom en merit att ha om du senare blir sjuksköterska eller jurist. Då kommer du ha fått bra erfarenhet kring de både socialtjänst-processen och får möjlighet att hjälpa människor som för det mesta är mycket tacksamma.


    Jag har jobbat deltid som LSS-handläggare under sjätte terminen. LSS-handläggare är det jag trivts bäst med hittills. Det var för mig ett mycket bättre jobb än ekonomiskt bistånd. Trivs även bättre med LSS än med barn/ungdom. Jag tycker verkligen om den medicinska biten med diagnoser. Det är väldigt intressant tycker jag med diagnoser och människors funktion.

    Jag hade egentligen helst av allt blivit psykolog. Det var min dröm när jag var yngre men kom aldrig in. Jag har väldigt bra betyg men inte tillräckligt många extra meritpoäng för att komma in på psykologprogrammet, sedan har jag inte sökt senaste året så vet inte om det har sänkts men skulle tro att jag fortfarande är chanslös där.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Bistånd) skrev 2020-07-01 09:18:28 följande:

    Har du testat att jobba som biståndshandläggare SoL? Jag jobbar med det sedan sex år tillbaka och möter i princip bara tacksamhet i mitt jobb, regelrätt hotad har jag aldrig blivit utan det har varit enstaka tillfällen av sura tonfall ibland.

    Min man är sjuksköterska och jag kan säga att han utsätts ofta för hot och även våld ibland och jurister är inte heller alltid så populära så är det just sånt du har ont av känns inte de utbildningarna heller rätt för dig.


    Har jobbat som LSS-handläggare deltid, och håller med dig i att rollen som biståndshandläggare sällan innebär hot. Majoriteten av klienterna jag mött har varit trevliga och tacksamma. Jag har dock fått lägga den anställningen på paus då jag har flyttat väldigt långt bort, så det är svårt att pendla dit. Jobbar just nu med ekonomiskt bistånd, och trivs väl inte lika bra med det direkt.

    Det kan såklart förekomma i många yrken, men upplever att det jag får höra varje dag under telefontiden är betydligt värre än vad anhöriga som jobbar som sjuksköterskor får. Har släktingar som jobbat över 30 år som sjuksköterskor och aldrig blivit hotade. Jag blir kallad könsord, folk har sagt att de ska döda mig, folk har sagt att de ska våldta mig och detta är liksom inget som tillhör ovanligheterna utan är mer vardag när man jobbar på ekonomiskt bistånd. Samtalen där folk är trevliga kan man nästan räkna på en hand efter några hundra ärenden.
  • SweetbutPsycho
    Laybach skrev 2020-07-01 11:18:44 följande:

    Inte för att vara otäck, men vad ville du jobba med, exakt, när du började? Om jag förstår rätt så har/hade du inget intresse för att jobba med utsatta människor (Det är väl det en socionom gör och det är typ första saken du lär dig när du går dina första kurser inom "socialt arbete och sociala problem" eller "socialt arbete i samhället"?) eller som typ handläggare/socialsekreterare.

    Du tycker om juridik, kanske kan du testa ett jobb som innehåller många såna frågor? T.ex. på Försäkringskassan, jag har vänner som har läst juristprogrammet som arbetar där som handläggare. Ibland är det också ideella föreningar som anställer socionomer för att hjälpa folk med enklare juridisk rådgivning, men vet inte hur lätt/svårt det är att få en sån tjänst.

    Men ändå, skulle säga att testa jobba innan du börjar plugga igen och/eller **verkligen** samla informationer om program som intresserar dig (prata med folk som jobbar med det, kolla hur lätt det är att få ett "bra" jobb egentligen, osv). Till exempel, du säger att sjuksköterska kan vara intressant men du också säger att det är för jobbigt att arbeta med utsatta människor. Kanske bra att veta att sjuksköterskor jobbar med (och måste ta hand om) en massa utsatta, kränkta, lidande människor och deras upprörda anhöriga HELA TIDEN + hot och våld är vanligt förekommande inom vården (20% av vårdarbetare upplever våld och hot under ett år enligt SCB).

     

    Hoppas att du hittar rätt!


    Jag har inte sagt att jag inte är intresserad av att arbeta med utsatta människor. Jag valde utbildningen just därför att jag har ett intresse av att hjälpa de svaga i samhället. Jag menade bara att det kan vara tufft att leva under hot för att man sköter sitt jobb och inte kan ge allting som alla kräver att de ska få av socialtjänsten.

    När jag valde utbildningen var mitt främsta intresse migration och jag ville arbeta med ensamkommande ungdomar. Det finns tyvärr väldigt få sådana jobb kvar då migrationen har minskat så drastiskt senaste åren, och den politiska utvecklingen där allt fler partier vill ha noll invandring lär inte innebära att det blir möjligt på många år att få arbeta med ensamkommande.

    Jag var även intresserad av att arbeta med våldsutsatta kvinnor, men kanske inte främst inom socialtjänsten utan på kvinnojour. Jag har sökt sådana tjänster men har aldrig fått intervju på grund av min ålder. För sådana jobb brukar 25 vara det absolut lägsta minimikravet men ofta känns det som att det är nästan omöjligt få såna tjänster när man är under 30 år.

    Jag var även intresserad av att arbeta med hedersförtryck, men har inte sett många tjänster som rör enbart det utan det är sådant man stöter på när man jobbar på enheten för barn och unga inom socialtjänsten. Jag har sökt jobb på skyddade boenden för hedersutsatta flickor men även där har det varit omöjligt att få en intervju på grund av åldern.

    Ledarskap intresserar mig också och tjänster som enhetschef lockar mig i framtiden för ex LSS-boende, äldreboende, kvinnojour eller hvb-hem. Däremot förstår jag att det är svårt att få såna tjänster direkt efter examen och tror inte heller personligen att jag skulle vara redo för en sådan tjänst i nuläget utan det är mer någonting jag tänker blir en bra utmaning att ta sig an i framtiden.

    Självklart visste jag att klienterna vi arbetar med i regel är i utsatta situationer. Men det var ingen lärare som varnade oss för att vi kommer bli kallade ord som fi*tta och ho*a dagligen av klienter i telefonen. Ingen varnade oss för att i stort sett varenda människa du möter hatar dig och därför har ett sjukligt otrevligt bemötande. Ingen lärare sade dessa saker utan de pratade bara om hur givande det är att hjälpa människor. Jag vet faktiskt inte, känner emellanåt inte att det är så givande att hjälpa någon som säger att om inte hen får pengar kommer hen stå utanför min bostadsadress och vänta tills jag kommer ut för att sedan våldta mig.

    Jag hjälper gärna utsatta människor, men när människor som är utsatta beter sig som svin mot myndigheter - blir det svårt att enbart se dessa personer som offer. Att vara utsatt är ingen ursäkt för att hota myndighetspersoner.

    Handläggare på Migrationsverket är en tjänst jag skulle kunna tänka mig testa på men vänner med socionomexamen har haft svårt att få såna tjänster då de främst vill ha jurister. Socionomer slås direkt ut av jurister och andra yrkesgrupper känns det som så fort jobben inte är på socialtjänsten.

    Inom vården känns det som att det oftast är så att man tar hand om människor som lider av sjukdomar av diverse slag. För mig känns det lättare att känna empati när jag hjälper en person som fått en sjukdom, än att exempelvis prata med en kriminell ungdom som hotar mig till livet (det hände under min praktikperiod).

    Bland socionomer är siffran som upplevt hot och våld, runt 70% har jag för mig så situationen är ändå bättre i vården än i socialtjänsten.
  • SweetbutPsycho
    Lönnsirap skrev 2020-07-01 11:49:33 följande:

    Självklart beror det på var man jobbar, så jag tror verkligen att du ska jobba ett tag som socionom innan du skaffar en ny grundutbildning!

    Självklart kan man byta utbildning, men det är ofta inte så att en dubbel examen lönar sig i Sverige.

    Äldre människor som behöver stöd och hjälp finns det fler av än människor yngre

    Jag gillar personligen att saker löser sig rätt snabbt när man arbetar inom äldreomsorgen. Beviljar man hemtjänst kommer den ofta igång redan samma vecka!

    Folk som ringer kan vara stressade och oroliga, men i princip aldrig hotfulla.


    Det kanske är lokalt men i Stockholmsregionen där jag bor har jag hört av andra studenter att det är väldigt svårt att få jobb efter examen förutom på ekonomiskt bistånd. Ekonomiskt bistånd är det sista jag vill arbeta med. Jag känner att jag hellre skulle börja arbeta på café igen än att jobba med ekonomiskt bistånd. Tyvärr känns det som att nästan varenda nyexad jag hör om får börja som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Om jag måste arbeta inom socialtjänsten är det LSS-handläggare eller biståndshandläggare för äldre som intresserar mig mest. Dels för att dessa grupper upplever jag vara mer tacksamma. Jag har samma bild från LSS som du har, att det händer att folk är frustrerade och stressade men har aldrig känt mig hotad eller otrevligt bemött.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Bistånd) skrev 2020-07-01 12:32:08 följande:

    Det måste skilja enormt runt om i landet då för runt här är det lättast att få jobb som biståndshandläggare SoL, "alla" nyexade socionomer här vill jobba på IFO och då helst med barn eller missbruk. Däremot när vi söker folk är det ett helsike att ens hitta någon med en examen, verkar inte anses lika "spännande" här. Sedan att vi har bättre betalt än handläggarna på IFO (iaf i de kommuner jag har erfarenhet av) verkar inte alla känna till. Då kanske fler skulle lockas till oss.


    Jaha, vilket län handlar det här om?

    I de kommuner jag arbetat inom har alltid barnhandläggare haft överlägset bäst betalt medan ekonomiskt bistånd ofta legat lägst. LSS har oftast legat något lägre än Äldre. Missbruk har jag ingen koll på, har aldrig varit särskilt intresserad av att jobba med enbart missbruk.
  • SweetbutPsycho
    hawthorne skrev 2020-07-01 15:34:32 följande:

    Generellt sett är det ingen fördel att ha två examina, inte direkt efter varandra.

    Det signalerar att du inte vill jobba och gör allt för att slippa.

    Jobba några år för att sedan fundera på en ny. Men hur löser du i så fall försörjningen?


    Jag tror inte det ses som att jag inte vill arbeta enbart för att jag studerar ytterligare ett program. Jag tror det ser värre ut att bara hoppa av nära sista terminen och inte ta ut någon examen. Jag har vetat länge att det här programmet inte passar mig men tänkte ta ut min examen, och sedan studera nytt. Jag har arbetat vid sidan av i stort sett hela studietiden, och det skulle jag göra om jag studerade på nytt.

    Hur menar du med ?hur löser du i så fall försörjningen??

    CSN + deltidsjobb inom vården ger mer i månadsinkomst än vad ett socionomjobb gör (om man inte är chef då).
  • SweetbutPsycho
    Lönnsirap skrev 2020-07-01 15:24:01 följande:

    Jag tror inte du ska vara så nervös inför att du valt fel. Ekonomiskt bistånd verkar inte vara din grej... Men du är ännu inte examinerad och har ännu inte hunnit vara aktuell för attraktivare jobb.

    Personligen tyckte jag att kurserna på avancerad nivå var mycket roligare och bättre och skulle ha gått ytterligare någon kurs på halvtid och jobbat extra om jag var lika ung som du.

    Jobba med något som är en merit, men som du faktiskt inte vantrivs med.

    Min erfarenhet av folk som läser en ny utbildning innan de satt igång och jobba är att de då missar att faktiskt få det yrket på riktigt. Och att de de sen när de är färdigutbildade också har svårt att få jobb.

    Att skaffa en ny utbildning när man jobbat i 5-6 år, eller att fortsätta att ta en master, eller nån extra kurs är inte alls lika "konstigt". På avancerad nivå läste jag "organisation och ledarskap" och jag hade lugnt kunnat läsa såväl den fördjupade juridik-kursen eller något annat.

    Att sikta på vidareutbildning till psykoterapeut verkar också vara en klassisk väg.... Då behöver du tänka på att tjänsterna du söker ska uppfylla kraven och faktiskt hålla ut i arbetslivet ett par år.

    Arbetslivet vill ha folk som jobbar och extra examen kan vara något som inte hjälper på arbetsmarknaden.


    Sedan är det ju det att jag vill jobba natt och oregelbundna tider. Det finns inte gott om sådana socionomjobb direkt. När lönen är så låg behövs OB-tillägget för att komma upp i vad jag kallar skälig levnadsnivå. Lönen är inte det viktigaste, men det är bra om man har tillräckligt för att kunna leva ett bra liv där man kan unna sig själv någonting och inte behöver avstå att köpa saker för små summor för att pengarna inte räcker till. Men det är inte bara på grund av mer lön som gör att jag vill jobba oregelbundna tider. Personligen blir jag mycket tröttare av att jobba dagtid vardagar, då jag är extremt morgontrött och är en nattmänniska. Jag sover som bäst dagtid. Jag skulle känna mig mer fri som människa om jag jobbade olika tider varje dag och inte samma tid.

    Jag har haft funderingar på psykoterapeut men av olika skäl känns det inte som ett bra alternativ. Dels verkar det ta väldigt lång tid och dels verkar det vara väldigt svårt att ens komma in på utbildningen. Sedan så är psykoterapeutens roll inte särskild efterfrågad vad jag läst, så verkar vara svårt att få jobb. Dessutom är yrket väldigt begränsat till terapisamtal enbart, jämfört med en psykolog som även kan göra psykologiska utredningar osv.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (.) skrev 2020-07-02 00:21:31 följande:

    Jag känner flera med dubbla examina, och ofta några B-kurser i andra ämnen därutöver. (de senare dock ofta jämsides med jobb). Jag ser inget fel i att du söker dig en annan bana om du känner att detta nog var fel för dig. Vad jag inte begriper är varför du ska slänga ett helt års CSN till på en utbildning  du insett är fel för dig. Hade det varit en del av en termin eller bara en uppsats hade jag mer förstått det - en färdig examen är trots allt bättre än strökurser på papperet - men så jäkla lite är det inte kvar nu, typ en tredjedel av utbildningen.


    Det är inte så mycket kvar av utbildningen. Det är 1,5 termin kvar. Det är bara 1 termin kvar och sedan 10 veckors VFU/praktik så i slutet av mars/början av april 2021 tar jag examen. Egentligen hade jag tagit examen i januari, men då jag blev sjukskriven 2 veckor under VFU-perioden på 20 veckor så får jag göra ytterligare 10 veckor på en ny praktikplats.

    Jag tänkte så att jag tidigast kan påbörja sjuksköterskeprogrammet i januari oavsett, då jag först måste plugga naturkunskap 1a2 och naturkunskap 2 på komvux för att bli behörig. Jag tänkte då att det vore mer bortkastat att studerat på ett program i 3,5 år utan att ta ut någon examen, när jag då kan studera ytterligare tre månader och ändå ha en examen att falla tillbaka på.
  • SweetbutPsycho
    hawthorne skrev 2020-07-01 22:23:50 följande:

    Det handlar om att du går år ut och år in på olika utbildningar istället för att "kamma till dig och ta ett jobb".

    Det är lätträknat när dubbelexamina är en merit, tandkirurg är ett exempel, olika typer av ingenjörer är ett annat men inom humaniora är det ytterst sällan så.

    Hör efter med studieansvarig tex.

    Du bör väl kunna försörja dig på något sätt under studierna?

    CSN är begränsat till ett visst antal terminer. Det är antalet terminer som begränsar och inte ett visst belopp. Du kan alltså inte ta bara halva CSN och få dubbelt så många terminer.

    De jag känner som har dubbelexamina (läkare+ingenjör och jurist+ingenjör) har läst bägge utbildningarna samtidigt.

    CSN är en minimal del bidrag, resten är LÅN som ska betalas tillbaka.  Är inkomst viktig bör du i första hand titta på livsinkomst. Ju längre tid du pluggar desto fler år missar du i livstidsinkomst. Effekten av det blir många gånger att den med endast gymnasieutbildning på sikt kommer att ha tjänat mer än den med universitetsexamen, men det beror oerhört mycket på i vilken bransch och sektor.


    På sjuksköterskeprogrammet skulle jag ha rätt till CSN i cirka 2 år. Det blir 2 terminer där jag inte har rätt till CSN, men jag tänker att det är väldigt lätt att hitta deltidsjobb i vården. Jag är inte orolig för den biten. Det vore väldigt tragiskt att tänka att nu har jag valt det här yrket och får aldrig ändra mig utan ska sitta år efter år och klaga i fikarummet istället som alla kollegor gör.

    För att läsa två program samtidigt krävs det att man då läst programmen vid olika universitet. Det går bara att bli antagen till 45HP per termin också, så det är omöjligt att påbörja programmen samtidigt. För att läsa två program måste man först läsa ett program och sedan påbörja ett nytt program vid en ny termin fast vid annat universitet då universiteten oftast inte godkänner att man studerar mer än 150% eller 45HP.

    Jag är medveten om att CSN främst är studielån. Jag är medveten om att socionomprogrammet är en stor förlust mot att bara gått gymnasiet sett till både månadsinkomst och livsinkomst. Sjuksköterskor tjänar dock väldigt mycket mer än socionomer, så jag skulle fortfarande vinna ekonomiskt på att studera den utbildningen trots högre studieskuld. Lön är inte det viktigaste, men tycker att det ska ge någon positiv effekt på lönen att ha studerat flera år på universitet. Jag känner att utbildningen till sjuksköterska lönar sig betydligt mer inkomst än socionomutbildningen (som är en stor förlust om man inte direkt får jobb som chef och sedan bara har chefspositioner till pension).
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Eva) skrev 2020-07-02 06:28:19 följande:

    Lite rätt har ju den här personen. Om du inte vill jobba som socionom så kan du släppa det. Man måste inte plikttroget ta en examen. Kanske gör du det mest för att verka mindre flyktig i andras ögon. 

    Men en socionomexamen kan också vara bra att ha, ifall du tröttnar på att plugga inom nästa utbildning, eller om något händer som gör att du inte kan fullfölja nästa utbildning (sjukdom, olyckshändelse eller så). Då har du ändå en högskoleexamen att få jobb på och det går säkert att hitta ett jobb som passar dig om du bara vore villig att prova. Jag tror inte att en socionomexamen blir inaktuell lika fort som en teknisk examen eller en datavetenskaplig, utan jag tror att du kan damma av den om tjugo år och fortfarande få jobb på den.

    Jag har tre examen och den som jag har minst nytta av är en datavetenskaplig examen, den är helt värdelös att ha. Det har hänt för mycket tekniskt sedan jag tog den och jag är för oteknisk för att komma ikapp på egen hand. Men jag har också en förskollärarexamen och en lärarexamen. De blir aldrig för gamla och jag har mer intresse av människor så jag kan växla mellan dem och snabbt komma ikapp med vad som hänt inom området. Jag tror det är samma med en socionomexamen och dig.


    Det kan vara så att jag faktiskt vill slutföra någonting jag påbörjat, men framförallt är det att det är rätt nära examen så jag tänker att det inte skadar att ha en socionomexamen i bagaget. Även om det kanske inte gynnar mig på något sätt, tror jag inte heller det förstör.

    Jag bytte program många gånger under gymnasiet, då jag har varit väldigt vilsen och inte vetat vad jag vill göra i framtiden. Därför tänker jag att det är bra att ha en examen i bagaget också, ifall det är så att sjuksköterska inte heller skulle vara min grej - hur ska jag veta till 100% att jag kommer trivas med det innan jag provar. Därför tänker jag att det är bra att slutföra min examen nu när det bara är 1,5 termin kvar.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Bistånd) skrev 2020-07-02 11:19:56 följande:

    Blir nyfiken på hur dåligt socionomer tjänar där du jobbar. Är tjänar vi handläggare runt 35 000-37 000 i månaden och då slipper vi obekväm arbetstid!


    I kommunen jag arbetar just nu har socialsekreterare (och även biståndshandläggare) ingångslön på 27 500 och den högst betalda har 31 000. Våra verksamhetsledare/1:e socialsekreterare har 35 resp 36. Det är en liten kommun i Sörmland. Jag fick 27 000 som sommarvikarie nu, så ligger strax under ingångslönen för examinerade. I min hemstad som jag kommer ifrån är ingångslönen på 26 500 och snittlönen under 30 för såväl socialsekreterare som biståndshandläggare, i den kommunen hade jag 22 000 före skatt förra sommaren som vikarie. Jag har hittills enbart haft socionomrelaterade jobb i kommuner som ligger dåligt till i löneligan.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Bistånd) skrev 2020-07-02 13:46:57 följande:

    Men ligger lönerna fortfarande så lågt i en del kommuner? Det där är vad jag hade i ingångslön för många år sen.


    Ja, tyvärr ligger vissa kommuner väldigt lågt fortfarande. Men framförallt skiljer det väldigt mycket mellan olika kommuner.

    Alla medelstora städer där universitet finns såsom Linköping, Norrköping, Uppsala, Umeå ligger väldigt lågt, förmodligen för att det är väldigt lätt i dessa städer att hitta utbildade socionomer.

    Att byta till grannkommunen i Östergötland där jag kommer ifrån kan innebära 9000 kr mer i lön. Exempelvis i den lilla kommunen jag hade praktik fick flera nyexade runt 36 000, medan Norrköping och Linköping ger 26 500 resp 27 500.
  • SweetbutPsycho
    Tow2Mater skrev 2020-07-02 15:07:19 följande:

    Vet inte exakt vad socionomexamen betyder, men satsa på att iallafall få ut en Bachelor - det kan du ha nytta av även i utlandet vid eventuellt jobbsok och vidare studier.


    Jag har redan en kandidatexamen i socialt arbete, men då sista terminen är kvar har jag inte en socionomexamen än. Däremot har jag för mig att socionomexamen översätts till bachelor så vet inte poängen egentligen med att dela upp det i två examensbevis.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Csn) skrev 2020-07-02 15:37:23 följande:

    Du bör kontakta CSN och kolla möjligheten till att få ett förlängt studiebidrag.


    Jag kontaktade CSN om det för drygt 1 år sen angående att läsa juristprogrammet, men då var det helkört att få förlängt CSN. Jag hade redan läst innan att det krävs särskilda skäl. Men när jag pratade med CSN förstod jag att det verkligen var särskilda omständigheter som krävdes. Jag var tvungen att ha intyg från fackförbund, från universitetet och från arbetsgivare att jag utifrån särskilda omständigheter hade noll möjligheter att använda min nuvarande utbildning. Det är med andra inte möjligt.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Soc) skrev 2020-07-02 17:12:35 följande:

    Hej,

    Jag utgår ifrån att ni har tydliga rutiner vad hot och våld gäller?

    Jag arbetar som socialsekreterare, dock vuxna missbruk men vi har haft en del hot och våld som slutat i tingsrätten, därför att vi systematiskt har anmält. Främst inom ekonomiskt bistånd, ska tilläggas. Jag har blivit hotad till döds vid ett omedelbart omhändertagande enligt LVM.

    Det slutade med hot mot tjänsteman som gav 1,5 månad i fängelse.

    Sjuksköterskor har sjukt dåligt ingångslön. De jag känner, en som arbetat som uska i 15 år, fick efter ssk-utbildningen 21000 i ingångslön. Jag fick 28500 som ny och ligger på 35000 idag efter 4,5 år.


    Jag arbetade i en större kommun på ekonomiskt förra sommaren och fick ta emot mycket hot. Jag upplevde inte att det fanns några rutiner alls i praktiken. Det var en kultur där man skulle acceptera det och ?inte vara så känslig?. Det var en annan sommarvikarie som ville anmäla att blivit dödshotad, men fick svaret att ?du borde inte blivit socionom?. Det kändes som att vill man jobba inom socialtjänsten får man acceptera sånt.

    Det låter väldigt udda, då en vän till mig nyss tog examen som undersköterska från gymnasiet och fick 25 000 i ingångslön men hon tjänar oftast över 30 000 pga OB. Min bästa väns bror tog examen som sjuksköterska för något år sedan och fick strax över 30 000 i ingångslön, han fick nog mer än vanligt på grund av att han är man. Enligt ex SCB tjänar sjuksköterskor mer än socionomer (däremot vet jag att SCB räknar med OB och övertid).

    Jag har flera i släkt och bekantskapskrets som är sjuksköterskor sedan många år tillbaka och alla har över 40 000 i månaden (inklusive OB då).
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Csn) skrev 2020-07-02 16:59:59 följande:

    När det kommer till juristprogrammet kan jag absolut tänka mig att det är så. Jag syftade på ifall du skulle plugga till sjuksköterska. När jag gick igenom en fas då jag funderade på att läsa en femårig lärarutbildning har jag för mig att det fanns en möjlighet att få förlängt eftersom det finns ett stort behov av lärare. Tänkte att det kunde vara samma vad gäller sjuksköterskor.


    Kanske värt att försöka igen då inför att studierna ska påbörjas, ifall det görs en annan bedömning när det är för att utbilda sig till ett av Sveriges största bristyrken.
  • SweetbutPsycho
    Anonym (Soc) skrev 2020-07-02 17:37:43 följande:

    Fruktansvärt att en sådan hot- och våldkultur accepteras. Nej, det är inte okey att hota om våldtäkt och att man ska bara ta skiten för att en aktivt har valt yrket.

    Tillbudsrapport ska skrivas omgående och anmälan ska upprättas.

    Jag pratar med en del andra socialsekreterare från andra kommuner och jag har förstått att vi ligger väldigt långt fram, vilket även IVO lyft fram. Jag arbetar i en mindre kommun.

    Min erfarenhet av kännedom är det motsatta gällande ssk. Och många som är helt psykiskt och fysiskt nedbrutna, speciellt nu under pandemin. Inte får de mer pengar för det utan att offra något (semester, tid hemma med familj).

    Hade jag varit du, utefter din beskrivning hade jag satsat på att fortsätta och ev bli kurator. Läsa en Steg 1- utbildning i KBT.


    Vad bra att ni har ett fungerande arbete mot hot och våld. Håller med dig, det ska aldrig vara accepterat. Socionomer är en utsatt yrkesgrupp, liksom poliser, vilket man vet om när man väljer yrket men det betyder ju inte att det är okej eller ska accepteras.

    Jag har fått uppfattningen att det är väldigt svårt att få kuratorstjänster, just eftersom dessa jobb är väldigt populära. Vilket även innebär att lönerna ligger väldigt lågt, lägre än inom socialtjänsten. Däremot kanske det skulle passa mig då jag väldigt sällan hör om hotade kuratorer, och att arbetsbelastningen överlag är mycket lägre än inom socialtjänsten.

    I Stockholms kommun vet jag att skolkuratorer har rätt höga löner mot övriga Sverige men har ingen koll på kuratorer inom sjukvården. Jag skulle helst jobba som kurator inom sjukvården och inte skolan ifall jag fick välja. Men det verkar nästan omöjligt hitta kuratorstjänster på heltid, tycker alltid att tjänsterna är deltid som är lediga.

    Psykoterapeut är ju ett alternativ till psykolog men vad jag förstått får man då enbart bedriva terapi-delen och inte göra psykologiska utredningar - ex utreda ifall någon har en viss diagnos.

    Vad har du för tips på jobb inom socionom där man kan arbeta oregelbundna tider? Hur är det med att få jobb på socialjour, är det bra OB-tillägg och är det svårt få såna tjänster av din erfarenhet?
Svar på tråden Bör jag studera två universitetsprogram?