Forum Barnlängtan - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min fästman vill vänta med barn - inte jag

    Tis 30 jun 22:30 Läst 0 gånger Totalt 28 svar
    Tis 30 jun 22:30

    Hej alla, 

    Jag tog upp barnfrågan med min fästman i slutet på förra året att jag ville börja försöka vid årsskiftet. Han svarade lite otydligt att "vi gör som du vill" - År 2020 kommer och jag tar upp det igen. Han säger då blankt nej och ville vänta minst två år. Vi har planerat en resa i vinter till ett land med hög risk för malaria och zikavirus. Jag har förklarat att om vi reser så måste vi vänta med att skaffa barn i tre månader efter hemkomst, då är det plötsligt april år 2021.Han VET att jag verkligen vill ha barn och jag har pratat lugnt med honom om det. Han verkade då gå med på att börja försöka tidigast i höst, men pratar ändå om resan i vinter som att den kommer bli av. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta med honom, vill verkligen inte tjata men jag vill faktiskt inte vänta och inte ens veta om han menar det han säger. Har ni några kloka råd att ge mig?

  • Tis 30 jun 22:37 #1

    Hur gamla är ni och hur länge har ni varit ett par? Är ju rätt relevant i frågan

  • Tis 30 jun 22:42 #2
    Starka skrev 2020-06-30 22:37:38 följande:

    Hur gamla är ni och hur länge har ni varit ett par? Är ju rätt relevant i frågan


    Hehe, ja visst ja!
    Vi har varit ett par i 4 år och är 28 år. Förlovade med stabil ekonomi. 
  • Tis 30 jun 22:52 #3 -3
    zomzen skrev 2020-06-30 22:30:41 följande:

    Hej alla, 

    Jag tog upp barnfrågan med min fästman i slutet på förra året att jag ville börja försöka vid årsskiftet. Han svarade lite otydligt att "vi gör som du vill" - År 2020 kommer och jag tar upp det igen. Han säger då blankt nej och ville vänta minst två år. Vi har planerat en resa i vinter till ett land med hög risk för malaria och zikavirus. Jag har förklarat att om vi reser så måste vi vänta med att skaffa barn i tre månader efter hemkomst, då är det plötsligt april år 2021.Han VET att jag verkligen vill ha barn och jag har pratat lugnt med honom om det. Han verkade då gå med på att börja försöka tidigast i höst, men pratar ändå om resan i vinter som att den kommer bli av. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta med honom, vill verkligen inte tjata men jag vill faktiskt inte vänta och inte ens veta om han menar det han säger. Har ni några kloka råd att ge mig?


    Försök att bli gravid endå.
  • Tis 30 jun 23:00 #4 +3
    Mackan1978 skrev 2020-06-30 22:52:36 följande:
    Försök att bli gravid endå.
    Det kommer jag aldrig göra. Jag vill ju att han ska bli glad och vara med på det.
  • I förrgår 00:36 #5

    Jag har tänkt att det nog blir bäst om båda känner sig redo och verkligen vill ha barn. Tror inte det går eller är särskilt bra att skynda det där hos nån annan. Ni är inte så gamla att ni behöver ha bråttom än heller.

  • I förrgår 08:44 #6

    Jag var i liknande situation - velat ha barn sedan en bra tid tillbaka medan mannen ville vänta. Jag såg resa till land med zikavirus som ett sätt att fördriva tiden medan vi väntar, och göra det lättare att inte längta så mycket, vill ju inte utsätta vårt kommande barn för risk. 

    Till slut bestämde vi att åka till land med zikavirus i oktober och börja försöka i april (detta var när det var 6 månaders "karens" som gällde). Det kändes såklart som en evighet när vi bokade resan typ i april 2019. Och absolut, tiden har gått långsamt. Men till slut kom april 2020 och vi började försöka, och nu är jag gravid i vecka 13. Jag är SÅ glad att jag väntade in min man. Han var helt enkelt inte redo innan. Nu är han så redo han kan bli, är intresserad av graviditeten, längtar tills barnet kommer. Hade jag blivit gravid tidigare tror jag faktiskt inte det hade varit samma sak. 

    Så ja, jag förstår dig till 100 procent. Men att vänta in så att partnern är redo är mitt tips, hur jobbigt det än är. Dock behöver ni prata om det så att ni är på samma spår, och han vet om att du gör en uppoffring för hans (och kommande barnets) skull. Under tiden kan du ju sluta med ev preventivmedel och få koll på din cykel (tips är att börja tempa!), börja med folsyra, ta tag i träning osv för att ge en kommande graviditet så bra förutsättningar som möjligt :)

  • I förrgår 09:08 #7
    kolsyrade skrev 2020-07-01 08:44:48 följande:

    Jag var i liknande situation - velat ha barn sedan en bra tid tillbaka medan mannen ville vänta. Jag såg resa till land med zikavirus som ett sätt att fördriva tiden medan vi väntar, och göra det lättare att inte längta så mycket, vill ju inte utsätta vårt kommande barn för risk. 

    Till slut bestämde vi att åka till land med zikavirus i oktober och börja försöka i april (detta var när det var 6 månaders "karens" som gällde). Det kändes såklart som en evighet när vi bokade resan typ i april 2019. Och absolut, tiden har gått långsamt. Men till slut kom april 2020 och vi började försöka, och nu är jag gravid i vecka 13. Jag är SÅ glad att jag väntade in min man. Han var helt enkelt inte redo innan. Nu är han så redo han kan bli, är intresserad av graviditeten, längtar tills barnet kommer. Hade jag blivit gravid tidigare tror jag faktiskt inte det hade varit samma sak. 

    Så ja, jag förstår dig till 100 procent. Men att vänta in så att partnern är redo är mitt tips, hur jobbigt det än är. Dock behöver ni prata om det så att ni är på samma spår, och han vet om att du gör en uppoffring för hans (och kommande barnets) skull. Under tiden kan du ju sluta med ev preventivmedel och få koll på din cykel (tips är att börja tempa!), börja med folsyra, ta tag i träning osv för att ge en kommande graviditet så bra förutsättningar som möjligt :)


    Fan, det du säger är ju verkligen rätt. Jag måste nog vänta om jag vill ha en partner som är lika intresserad och glad över graviditeten som mig. Jag kan bara inte bli av med tanken att om jag väntar och det visar sig att jag har svårt att bli med barn, kommer jag bli arg på honom på? Jag har uppoffrat en del för honom och det här känns väl som ännu en grej. Att varför ska jag hela tiden vara den som anpassar mig och varför kan inte han göra den här enda saken som han ändå vetat om länge. Nämnde när vi hade träffats i ett år att jag ville ha barn inom tre år och han sa att ja det finns tid tills dess så det ska nog gå.

    Suck, jag får väl inse att jag egentligen inte har någon talan här. Då får vi väl hoppas att man kan resa utomlands i vinter iom Covid-19 för annars lär det kännas, haha.
  • I förrgår 21:18 #8

    Förstår att det kanske känns jobbigt att vänta men älskar du han så får du vänta , inte okej att bli smyggravid tycker jag.

    Alla känner sig inte redo samtidigt...

    Jag och min man var tsm i 8 år innan vi börja försöka och då har jag redan känt mig redo i några år men inte han. Sen får man vara redo på att det kan ta ett tag också när man börjar försöka.

  • I förrgår 22:26 #9
    Lunis2020 skrev 2020-07-01 21:18:04 följande:

    Förstår att det kanske känns jobbigt att vänta men älskar du han så får du vänta , inte okej att bli smyggravid tycker jag.

    Alla känner sig inte redo samtidigt...

    Jag och min man var tsm i 8 år innan vi börja försöka och då har jag redan känt mig redo i några år men inte han. Sen får man vara redo på att det kan ta ett tag också när man börjar försöka.


    Att bli smyggravid skulle jag aldrig kunna göra, skulle få så dåligt samvete!

    Idag när jag kom hem och han satt där vid soffan så kände jag bara att jag älskar den här personen så mycket och vi har så kul ihop bara vi två, så just nu i denna stund känns det helt okej att vänta. Hoppas det håller i sig ett tag :)

    Tack för alla tips!
  • I förrgår 22:28 #10

    Jag håller inte helt med om att man måste vänta in sin man. Och jag håller inte heller riktigt med om att ni är så unga att ni har all tid att vänta. Som tjej är man som mest fertil i 20-årsåldern och du börjar närma dig de 30. Det kan ju ta tid att bli gravid också, så det kan vara bra att sätta igång när man inte hunnit bli 30 tänker jag :)

    Jag längtade också efter barn tidigare än min man och han sköt (och sköt) på det. Han hade krav på än det ena och än det andra som han tyckte var viktigt att vi gjorde innan vi började försöka. Det var först färdig utbildning, sen heltidsanställning, sen hus, därefter började han komma med krav på att vi skulle renovera köket innan bebis osv. Men då sa jag nej. Jag var 29 år då med examen, fast anställning och hus, och kände att jag mentalt hade ställt mig in på att vara mamma vid 30. Och det fanns ju inte så mycket tid kvar att spela på. Så jag sa att nu skaffar vi barn eller så får du hitta någon annan att renovera kök med ;) Han hade hela tiden fast anställning så vi hade rent ekonomiskt klarat oss även om jag blivit gravid flera år tidigare.

    Visst är det bra att vara färdig med utbildning och ännu bättre med en heltidsanställning såklart, men egentligen löser det ju sig ändå för de allra flesta. Jag har många vänner som pluggat och varit gravida samtidigt exempelvis. Hus, och renoverat hus på det är krav min man ställde för att han inte vågade ta steget tror jag. Jag tror att det är vanligt hos män, att vara lite stressad över att bli förälder. Min man blev inte pappa förrän den dagen vårt barn föddes. Han är världens bästa pappa, och har varit det sen dag ett, men om han hade fått bestämma så hade vi lika gärna kunnat börja försöka nu när jag är 37 ;) Så hade jag inte satt ned foten så hade jag nog kunnat vänta för evigt.

    Visst är det underbart om ens partner längtar och njuter av graviditeten han också, men min man har aldrig gjort det och han är en fantastisk pappa ändå, som verkligen inte ångrar våra barn. Han är bara inte den där killen som har längtat efter barn eller älskat att vara med på ultraljud, välja barnvagn osv. Men när barnen väl har kommit så är det en annan sak.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll