Vi har tre gemensamma barn, alla pojkar födda 2014, 2017 och 2019. Nu är jag gravid igen och enligt ultraljud är det ännu en pojk. Är glad för graviditeten men hade hoppats lite på en flicka. Är jättekul med en pojke men endå.
Har bf i slutet av juli och hoppas att ultraljudet visat fel trots att chansen är liten.
Någon mer som känt likadant?
Blir nu upprörda av dessa könstrådar behöver ni inte kommentera, vet redan hur hemsk jag är som tycker så.....
Förstår dig så mkt, är också gravid med en pojke, tänkte innan ultraljudet att det inte spelade någon roll vilket kön det var men grät massor sedan på kvällen då jag var så besviken :( har gått flera veckor sedan dess och min besvikelse släpper inte...min kompis väntar en liten dotter och jag kan inte rå för det men känner mig så avundsjuk och tycker kommer tycka det är jobbigt att träffa dom sedan när våra barn kommit...
Tycker allafall dina känslor är helt naturliga och den som blir arg och irriterad över ett sånt här inlägg behöver ju inte kommentera alls tycker jag....
Försök komma underfund med varför du känner såhär. Dessa tankar kommer att släppa när du väl får din son, det kan jag garantera dig. Du kommer aldrig vilja ha något annat barn än honom när han väl föds. Du kommer inte att bry dig ett dugg om att det inte blev en flicka, för du kommer inte att önska dig någon annan än honom. Det brukar bli så när barnet väl föds.
Förstår inte alla dessa kvinnor som blir upprörda över att barnet är en pojke (är oftast det det handlar om). Hur är det viktigt vad det blir för kön? Visst att man kan få önska, men hur kan det vara viktigt ens? Det viktigaste är väl att man får ett BARN? Ett barn som är friskt?
Det är faktiskt rätt befängt att man blir besviken över könet. Alla vet ju att man kan få antingen eller, det finns inga garantier.
Sedan är det så att om barnmorskan har sett en snopp så är det så, då har inte ultraljudet visat fel. Om det blir fel så är det oftast att det ser ut som en flicka men är en pojke istället, pga snoppen inte syns.
Vad är det som du skulle kunna göra med en flicka, som du inte kan göra med en pojke? Det handlar ju om individen i sig, att man blir förälder åt en liten människa.. inte om könet. Alla vet att det är ungefär 50/50 när man skaffar barn, vilket kön det blir. Om man nu inte klarar av att få det ens könet så ska man inte skaffa barn.
Jag har alltid önskat mig en dotter, köpte massa flickkläder när jag väntade sonen och skulle naivt bara ha en dotter. Var så otroligt ledsen när jag fick veta på UL att det var en pojke, grät i flera dagar.
Allt gick över så fort han föddes och jag fick då extrema skuldkänslor. Vi är en grupp på 9 nära vänner och alla fick flickor, förutom jag som var den enda som faktiskt verkligen önskade mig en tjej.
Är nu gravid med 2:an och har bara några veckor kvar till förlossning. Min önskan att få en dotter finns kvar men inte lika besatt som förut. Valde att inte ta reda på könet. Har fint vikt fram min sons babykläder och försöker mentalt förbereda mig för en till pojke.
I Sverige blir man attackerad av känslor som våra, här ska man vara så tacksam och tänka på alla andra som kämpar för att bli gravida osv. Jag är med i ett amerikansk forum som enbart är till för kvinnor som önskar ett visst kön och det är så skönt att kunna ventilera sina känslor där. För hur tacksam man än är och hur mycket man än önskar sig ett friskt barn så ligger det en önskan kvar och man MÅSTE kunna få prata om det.
Oavsett hur ?fel? och tabu det är att ha såna här känslor så har man dom ju ändå och då är det väl bättre att man försöker bearbeta dom...hjälper ju knappast med kommentarer som ?var tacksam? osv osv...
Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt, och inget du ska skämmas över. Du är självklart glad över alla dina barn och älskar dem över allt annat, och det är det viktigaste.
Att man som kvinna vill ha en dotter att dela sina erfarenheter med är inte konstigt. Folk får säga vad de vill, men jag personligen känner alltid en större kontakt till andra kvinnor än till män, och det har ingenting med kärlek mellan mig och en annan individ att göra. Jag älskar min man mer än någon annan, men jag kan ändå vilja söka kvinnligt sällskap eftersom det ger mig saker som inte vår relation kan, en helt annan förståelse.
Det du får göra är att försöka bearbeta sorgen, och inse att den inte är onaturlig eller konstig, den bara är. Du kommer älska din nya son lika mycket som de andra, och kanske samtidigt känna sorg över att ni inte fått en dotter. Olika känslor kan ju faktiskt finnas samtidigt utan att ta ifrån varandra, dvs du är ju inte besviken över din son, individen, bara för att du är besviken att ni inte fick en flicka. 
All styrka till dig!
Försök komma underfund med varför du känner såhär. Dessa tankar kommer att släppa när du väl får din son, det kan jag garantera dig. Du kommer aldrig vilja ha något annat barn än honom när han väl föds. Du kommer inte att bry dig ett dugg om att det inte blev en flicka, för du kommer inte att önska dig någon annan än honom. Det brukar bli så när barnet väl föds.
Förstår inte alla dessa kvinnor som blir upprörda över att barnet är en pojke (är oftast det det handlar om). Hur är det viktigt vad det blir för kön? Visst att man kan få önska, men hur kan det vara viktigt ens? Det viktigaste är väl att man får ett BARN? Ett barn som är friskt?
Det är faktiskt rätt befängt att man blir besviken över könet. Alla vet ju att man kan få antingen eller, det finns inga garantier.
Sedan är det så att om barnmorskan har sett en snopp så är det så, då har inte ultraljudet visat fel. Om det blir fel så är det oftast att det ser ut som en flicka men är en pojke istället, pga snoppen inte syns.
Vad är det som du skulle kunna göra med en flicka, som du inte kan göra med en pojke? Det handlar ju om individen i sig, att man blir förälder åt en liten människa.. inte om könet. Alla vet att det är ungefär 50/50 när man skaffar barn, vilket kön det blir. Om man nu inte klarar av att få det ens könet så ska man inte skaffa barn.
Faktum är att de är olika.
om tjejer och killar är så identiska, varför har vi tex olika lön för exakt samma jobb,
Har tre söner och drömmer också om en flicka. Hoppas vi får det någon gång.
Har två killar, nu gravid igen med en annan pappa.
Både jag och barnen önskar en flicka Och ser inget fel i att önska. Ville att son nr 2 skulle vara en tjej och grät i två veckor efter ul. Sen vänjer man sig och älskar den där lilla killen över allt annat. Jag har hemsk HG dessutom så önskar att det är en tjej denna gång.
Fast nej.
Om vi tar ett exempel. En tonårstjej kan vilja prata om killar, något som en mamma kan relatera till mer.samt mens. Osv
En pojke går väl oftare till pappan i tonåren för råd.
När de är små så är det väl mest gulliga klänningar osv som man enligt normer ej ska klä pojkar i.
så jo, det finns skillnader.