Hur känner ni inför era syskonbarn?

Det här skriver jag med glimten i ögat såklart, MEN jag har ett syskonbarn som är så jäkla jobbig ibland.

En treåring som är, Krävande.. Speciell... Tjurig, gnällig, sur, ogin, kanske aningen bortskämd, snyftande, ständigt missnöjd, otillfredsställd, besviken, och starkt rutinbunden med egna sätt för allt. Man är alltid trött när man umgåtts med barn, men efter en dag med det här barnet är jag helt slut!

Hur man än försöker är det fel gosedjur, fel vattenflaska, fel snuttefilt och fel maträtt. Gnäll gnäll gnäll.. Barnet lyckas alltid vara i vägen och gör sig ständigt illa. Blir sur för minsta lilla.

Jag älskar verkligen det här barnet i hjärtat och försöker träffa ungen så ofta det går, men ibland blir jag så himla irriterad på barnet. På ett sätt jag aldrig blir annars på barn, hur jobbiga som dom än är. Jag vet inte vad det är som triggar igång det här?

Det som är mest irriterande är att det här barnet är av nån anledning mina föräldrars absoluta favoritbarnbarn som dom verkligen avgudar över allt annat! Jag kan inte förstå det men.. Jag har inga barnbarn själv så jag vet ju inte.