Inget snyggt avslut från hans sida, verkligen inte! Men du vill något helt annat än vad han är beredd att ställa upp på. Vill han inte det du vill - tvåsamhet och blanda era barn och bilda familj- får du faktiskt respektera det. Det tjänar ingenting till att hoppas och längta efter det omöjliga. Han har sagt vad han tycker.
Såklart att jag inte vill att han ska vara med mig om han inte vill ha mig mer. Längta efter det omöjliga har jag inte gjort - jag har bara försökt se om det gått att prova oss fram till det. Tex gått till stranden med alla barnen och det har gått bra då. Mest för att barnen faktiskt tycker att det är kul att hitta på något och vi får tillfälle att träffas lite "extra".
Såklart allt ställs på sin spets när barn blandas in, har upplevt stora problem med mitt exs nya familj och överväger nästan helt att bara bo själv med mina barn. Samboskap är inte min dröm. Jag är en empatisk och förstående person och inser att det inte är så enkelt som man önskar att det är. Ska man ändå kasta bort något fint? (som jag upplevt det)