• Anonym (Nicki)

    Får ingen respons

    Jag lever ihop med en bra man om man jämför med de som ofta förekommer i trådarna här på fl. Vi har inga problem med hushållsarbetet, ta hand om barn, ekonomisk fördelning. Han är snäll. Men han verkar helt ointresserad av mig. De 14 åren vi varit ihop ställer han aldrig någon fråga, om jag säger att jag inte mår bra säger han bara "mmm, inte bra" och så går han därifrån, får aldrig stöttning. Prata om mina problem ställer han upp på bara för att jag påtalat att han bara sitter och spelar tv-spel medan jag pratar. Honom kan jag sitta och lyssna på och stötta i timmar. Men mina problem känns som han ser ner på och tycker stt det är "tjejproblem". Märker på hans svar att han inte lyssnar. Bara frånvarande svar av typen "aa, nä, det är ju jättejobbigt att det är så". Det går inte att diskutera saker med honom. Han svarar aldrig. Och det bor en mini narcissist i honom för när han är helt tyst och jag frågar om han inte ska säga något så blir han sur och väser "men vad ska jag säga då?". Jadu, vad som helst. Man vill ha ett svar. En respons. Han ger mig så låg självkänsla, att jag inte är värd att lyssnas på. När vi umgås med hans vänner eller familj avbryter de mig jämt, det jag säger är helt oviktigt.

    I början skyllde han ALLT som gick fel på mig. Han kunde snubbla och det var jag som sa nåt så han kom av sig eller jag dom lagt mattan fel. Han har fortfarande tendenser till det.

    Han verkar tro att han är en toppenman bara för att han gör hushållssysslor. För mig är det självklart att dela lika. Ha lika mycket fritid. Och det har vi. Men han kan använda det mot mig, som när han säger att det är hans sätt att visa kärlek på. Haha, idiot. Som om jag skulle säga "åååh, vad lycklig jag är". Som om det räcker att göra det självklara. Jag får helt enkelt sköta ALLT känslomässigt arbete.

    Behöver tips på hur jag får honom att fatta att han måste bidra med känslor och få mig att må bra som partner. Inte tips på att "prata", för det har jag gjort i åratal. Man kan inte bara leva bredvid varann och aldrig ägna intresse åt den andras känslor och tankar. Jag växte upp med narcissistföräldrar som aldrig heller pratade med mig, det är nog därför jag fastnat i det här.

  • Svar på tråden Får ingen respons
  • Anonym (män)

    Ärligt så får du nog förlika dig med att din man inte kan prata om känslor.

    Många män har det problemet, även min. De vet inte vad de ska säga, hur de ska hantera sin partner etc som mår dåligt. Kanske han även har svårt att förstå varför du mår dåligt.

    Min man t ex han kan ställa sig undrande när jag känner att allt inte är bra. Han menar att han gör ju allt jag vill. Han snickrar, köper grejer, nattar barnen. Men jag vill ha närhet och kärlek. För han är kärlek att han avlastar mig.

    Jag skulle råda dig att läsa boken Kärlekens språk som handlar om att det finns fem olika kärleksspråk. 1. Bekräftande ord. 2. Kvalitetstid. 3. Gåvor. 4. Tjänster och 5. Fysisk beröring.

    Alla har ett av dessa språk som det primära. Det som gör att vi känner oss älskade. Mitt är bekräftade ord i första hand och fysisk beröring i andra. Min sambos är tjänster. Man måste tala varandras språk för att den andra ska känna uppskattning och känna sig älskad. Ofta pratar man sitt eget språk med andra för man tänker att andra är sig själv. T ex ger jag min sambo mycket bekräftande ord, beröring etc. Fast jag egentligen borde göra honom tjänster. Natta barnen, fixa middagen etc. Och han nattar barn och fixar middag för att visa att han älskar mig fast jag vill ha bekräftande ord och närhet.

    Vi läste denna boken tillsammans och vi har börjat förstå varandra betydligt bättre sedan dess!

  • Anonym (Nicki)
    Anonym (män) skrev 2020-07-06 12:23:47 följande:

    Ärligt så får du nog förlika dig med att din man inte kan prata om känslor.

    Många män har det problemet, även min. De vet inte vad de ska säga, hur de ska hantera sin partner etc som mår dåligt. Kanske han även har svårt att förstå varför du mår dåligt.

    Min man t ex han kan ställa sig undrande när jag känner att allt inte är bra. Han menar att han gör ju allt jag vill. Han snickrar, köper grejer, nattar barnen. Men jag vill ha närhet och kärlek. För han är kärlek att han avlastar mig.

    Jag skulle råda dig att läsa boken Kärlekens språk som handlar om att det finns fem olika kärleksspråk. 1. Bekräftande ord. 2. Kvalitetstid. 3. Gåvor. 4. Tjänster och 5. Fysisk beröring.

    Alla har ett av dessa språk som det primära. Det som gör att vi känner oss älskade. Mitt är bekräftade ord i första hand och fysisk beröring i andra. Min sambos är tjänster. Man måste tala varandras språk för att den andra ska känna uppskattning och känna sig älskad. Ofta pratar man sitt eget språk med andra för man tänker att andra är sig själv. T ex ger jag min sambo mycket bekräftande ord, beröring etc. Fast jag egentligen borde göra honom tjänster. Natta barnen, fixa middagen etc. Och han nattar barn och fixar middag för att visa att han älskar mig fast jag vill ha bekräftande ord och närhet.

    Vi läste denna boken tillsammans och vi har börjat förstå varandra betydligt bättre sedan dess!


    Tack för ditt svar!

    Förstår precis, men som den som tagit allt emotionellt ansvar är jag totalt opeppad på att sitta och läsa och försöka förstå. Nu är det hans tur att läsa en bok och anpassa sig.

    Det är av någon anledning alltid vi kvinnor som ska förstå och anpassa oss. Ännu en gång ska vi ta emotionellt ansvar för att göra allt bra efter att vi i åratal tagit allt ansvar...suck.

    Kanske får han ensam läsa en bok. Frågan är vilken.

    Varför problematiseras inte mäns beteenden i relationer i någon bok, allt verkar handla om att kvinnan ska "förstå".
  • Anonym (Nicki)

    Nu har jag i ett par dagar betett mig som han. Dvs inte pratat med honom förutom om det mest nödvändiga. Några ord bara. Kan han vara så, så får väl jag. Han måste tåla samma sätt tillbaka. När vi sågs på eftermiddagen sa jag bara hej, sen gick jag iväg. Pratade inte nåt. Å vad osäker han är. Trippar som på tå, pratar tyst, man ser hur osäker han är på kroppsspråket. Precis så har jag känt i flera år. Men vad skönt att vara som en man, bara vara och inte behöva ta socialt eller känslomässigt ansvar, speciellt när man inte får respons. Nu slipper jag må dåligt över bristen på respons, jag är en ö.

  • Anonym (män)
    Anonym (Nicki) skrev 2020-07-06 20:36:25 följande:

    Tack för ditt svar!

    Förstår precis, men som den som tagit allt emotionellt ansvar är jag totalt opeppad på att sitta och läsa och försöka förstå. Nu är det hans tur att läsa en bok och anpassa sig.

    Det är av någon anledning alltid vi kvinnor som ska förstå och anpassa oss. Ännu en gång ska vi ta emotionellt ansvar för att göra allt bra efter att vi i åratal tagit allt ansvar...suck.

    Kanske får han ensam läsa en bok. Frågan är vilken.

    Varför problematiseras inte mäns beteenden i relationer i någon bok, allt verkar handla om att kvinnan ska "förstå".


    Vill du ha förändring måste du lägga manken till själv. Föreslå att läsa boken tillsammans tex.

    Du låter fruktansvärt bitter. Är du ens intresserad av att få relationen att fungera?

    Ser direkt problematiken i ditt beteende och synsätt. "Vi kvinnor som måste anpassa oss". Svar nej. Han är förmodligen nöjd. Det är inte du, alltså är det du som måste anpassa och förändra dig. Du kan inte hänga din lycka på att någon annan ska förändra eller anpassa sig. Då är han inte rätt man för dig helt enkelt.
  • Anonym (Nicki)
    Anonym (män) skrev 2020-07-08 19:14:07 följande:

    Vill du ha förändring måste du lägga manken till själv. Föreslå att läsa boken tillsammans tex.

    Du låter fruktansvärt bitter. Är du ens intresserad av att få relationen att fungera?

    Ser direkt problematiken i ditt beteende och synsätt. "Vi kvinnor som måste anpassa oss". Svar nej. Han är förmodligen nöjd. Det är inte du, alltså är det du som måste anpassa och förändra dig. Du kan inte hänga din lycka på att någon annan ska förändra eller anpassa sig. Då är han inte rätt man för dig helt enkelt.


    Jag har anpassat mig i många år. Nu är det hans tur, för jag inser att jag mår bättre ensam.
  • Anonym (Ja)
    Anonym (Nicki) skrev 2020-07-08 20:08:40 följande:

    Jag har anpassat mig i många år. Nu är det hans tur, för jag inser att jag mår bättre ensam.


    Ja
  • Anonym (Ja)

    Har levt många år i ett seriöst samboförhållande med barn och allt och jag känner igen mig i hur du TS beskriver det. Allt är bra ytligt sett, men det är ingen emotionell kommunikation och jag känner också att jag börjat bli lite trött och börjar gå in i väggen av all anpassning från min sida och all tystnad..

  • Anonym (Nicki)
    Anonym (Ja) skrev 2020-07-08 21:03:08 följande:

    Har levt många år i ett seriöst samboförhållande med barn och allt och jag känner igen mig i hur du TS beskriver det. Allt är bra ytligt sett, men det är ingen emotionell kommunikation och jag känner också att jag börjat bli lite trött och börjar gå in i väggen av all anpassning från min sida och all tystnad..


    Tror vi är många, tyvärr.
Svar på tråden Får ingen respons