Får ingen respons
Jag lever ihop med en bra man om man jämför med de som ofta förekommer i trådarna här på fl. Vi har inga problem med hushållsarbetet, ta hand om barn, ekonomisk fördelning. Han är snäll. Men han verkar helt ointresserad av mig. De 14 åren vi varit ihop ställer han aldrig någon fråga, om jag säger att jag inte mår bra säger han bara "mmm, inte bra" och så går han därifrån, får aldrig stöttning. Prata om mina problem ställer han upp på bara för att jag påtalat att han bara sitter och spelar tv-spel medan jag pratar. Honom kan jag sitta och lyssna på och stötta i timmar. Men mina problem känns som han ser ner på och tycker stt det är "tjejproblem". Märker på hans svar att han inte lyssnar. Bara frånvarande svar av typen "aa, nä, det är ju jättejobbigt att det är så". Det går inte att diskutera saker med honom. Han svarar aldrig. Och det bor en mini narcissist i honom för när han är helt tyst och jag frågar om han inte ska säga något så blir han sur och väser "men vad ska jag säga då?". Jadu, vad som helst. Man vill ha ett svar. En respons. Han ger mig så låg självkänsla, att jag inte är värd att lyssnas på. När vi umgås med hans vänner eller familj avbryter de mig jämt, det jag säger är helt oviktigt.
I början skyllde han ALLT som gick fel på mig. Han kunde snubbla och det var jag som sa nåt så han kom av sig eller jag dom lagt mattan fel. Han har fortfarande tendenser till det.
Han verkar tro att han är en toppenman bara för att han gör hushållssysslor. För mig är det självklart att dela lika. Ha lika mycket fritid. Och det har vi. Men han kan använda det mot mig, som när han säger att det är hans sätt att visa kärlek på. Haha, idiot. Som om jag skulle säga "åååh, vad lycklig jag är". Som om det räcker att göra det självklara. Jag får helt enkelt sköta ALLT känslomässigt arbete.
Behöver tips på hur jag får honom att fatta att han måste bidra med känslor och få mig att må bra som partner. Inte tips på att "prata", för det har jag gjort i åratal. Man kan inte bara leva bredvid varann och aldrig ägna intresse åt den andras känslor och tankar. Jag växte upp med narcissistföräldrar som aldrig heller pratade med mig, det är nog därför jag fastnat i det här.