Anonym (IQ)

Äldre 8 Jul 15:17

56 svar

Det här med IQ

Jag har hela mitt liv varit lite udda. Jag har alltid varit mer skarp än folk runt om mig men det har också lett till att folk har känt sig dumma runt om mig och jag har hjälpt till eftersom att det enda övertag jag hade när jag var yngre var att vara smartare än andra.

Det var även tal om att jag skulle hoppa över klasser vid 2 tillfällen under min skolgång men det blev inte så eftersom att jag inte var mogen nog enligt lärarna men de märkte att jag var understimulerad av uppgifterna som vi fick och jag gjorde aldrig läxor osv för att det såg jag bara som ett slöseri på tid och spelade hellre tv spel. Min mamma försökte få mig att göra läxor men jag vann i argumentationer eftersom att jag redan presterade bland de bästa och gjorde inte en enda läxa osv osv...

När jag sedan blev äldre var jag back i allt. Social kompetens, lycka, tjock, ja allt möjligt.

Men jag har de senaste åren gjort en helomvändning och är idag i bra form och riktigt grym i sociala sammanhang. Jag pratar aldrig om min intelligens och ofta märker folk den efter ett tag ändå. Men jag hade aldrig gjort ett IQ test och idag gjorde jag några stycken och fick "max" på dem, så jag ska göra ett IQ test på plats hos MENSA när tillfälle ges för att jag är nyfiken.

Men nu till diskussionen. När ni pratar med någon som inte är lika skarp som er, märker ni att har som ett övertag i ert resonemang när ni pratar? Jag känner samma sak om jag pratar med någon som är smartare än mig. Liksom det är en sak om man pratar med någon som kan mer än en själv på något ämne, då lyssnar man. Men syftar när man helt enkelt pratar med någon mer ett märkbart skarpare sinne än en själv?

Jag menar inte att man ska känna sig bättre eller sämre än någon pågrund av detta, men syftar på att man vet när man pratar med någon vem som är smartast. Vem som har det skarpaste sinnet?

Är det något ni känner av?

Anonym (tror jag är lite smart)

Äldre 8 Jul 15:26

#1

Blir mest uttråkad av att prata med folk med lägre intelligens. Blir fåordig och trött.

Långbenopluto

Äldre 8 Jul 15:38

#2

Tja, så kan du väl tänka, men en person är mer rik om hon har empati och medkänsla än en massa poäng i ett test...

Anonym (IQ) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 15:39

#3

Anonym (tror jag är lite smart) skrev 2020-07-08 15:26:13 följande:

Blir mest uttråkad av att prata med folk med lägre intelligens. Blir fåordig och trött.

Ja så känner jag med, hatar att vara manipulativ, verkligen. Men när någon är märkbart mindre intelligent än en själv så är det också löjligt lätt. Har jobbat en hel del som säljare på senare år och det var ibland som att ta godis från ett barn...

Men vad gäller just diskussioner så är det tråkigt för speciellt många tjejer gillar lite mer hjärndöda saker och gillar att prata om dem. Men om man utmanar deras intellekt så blir det direkt jobbigt och tillbaka till att prata om hjärndöda saker. Har dock en väldigt trevlig grupp vänner som jag hittar på allt möjligt med och sedan så har vi även otroligt utmanande diskussioner vilket är väldigt givande.

Men både jobb och människor som aldrig aktiverar den delen av min hjärna gör mig otroligt apatisk och rakt igenom omotiverad.

Embla twopointoh

Äldre 8 Jul 16:08

#4

Anonym (IQ) skrev 2020-07-08 15:17:55 följande:

Jag har hela mitt liv varit lite udda. Jag har alltid varit mer skarp än folk runt om mig men det har också lett till att folk har känt sig dumma runt om mig och jag har hjälpt till eftersom att det enda övertag jag hade när jag var yngre var att vara smartare än andra.

Det var även tal om att jag skulle hoppa över klasser vid 2 tillfällen under min skolgång men det blev inte så eftersom att jag inte var mogen nog enligt lärarna men de märkte att jag var understimulerad av uppgifterna som vi fick och jag gjorde aldrig läxor osv för att det såg jag bara som ett slöseri på tid och spelade hellre tv spel. Min mamma försökte få mig att göra läxor men jag vann i argumentationer eftersom att jag redan presterade bland de bästa och gjorde inte en enda läxa osv osv...

När jag sedan blev äldre var jag back i allt. Social kompetens, lycka, tjock, ja allt möjligt.

Men jag har de senaste åren gjort en helomvändning och är idag i bra form och riktigt grym i sociala sammanhang. Jag pratar aldrig om min intelligens och ofta märker folk den efter ett tag ändå. Men jag hade aldrig gjort ett IQ test och idag gjorde jag några stycken och fick "max" på dem, så jag ska göra ett IQ test på plats hos MENSA när tillfälle ges för att jag är nyfiken.

Men nu till diskussionen. När ni pratar med någon som inte är lika skarp som er, märker ni att har som ett övertag i ert resonemang när ni pratar? Jag känner samma sak om jag pratar med någon som är smartare än mig. Liksom det är en sak om man pratar med någon som kan mer än en själv på något ämne, då lyssnar man. Men syftar när man helt enkelt pratar med någon mer ett märkbart skarpare sinne än en själv?

Jag menar inte att man ska känna sig bättre eller sämre än någon pågrund av detta, men syftar på att man vet när man pratar med någon vem som är smartast. Vem som har det skarpaste sinnet?

Är det något ni känner av?

Du gör det klassiska misstaget att blanda ihop IQ med förmåga att formulera sig och argumentera för sin ståndpunkt. Inte heller är hög IQ samma sak som att man är kunnig eller besitter egenskaper såsom inlevelseförmåga och självinsikt.

Jag upplever ofta att jag har ett övertag i diskussioner, både när jag pratar med andra och på sådana här forum, men mitt övertag beror inte på att jag har högre IQ än de flesta, utan för att jag dels har ett bra språk och ordförråd, och dels har en kunskap om och vana kring att just föra sakliga och rationella resonemang. En stor del av min vardag går åt till att analysera, resonera och dra logiska slutsatser, samt att presentera dessa akademiskt, så det är självklart att min förmåga att göra just det slipas konstant.

Med det sagt, så visst händer det att jag stöter på någon där man inser att dennes IQ är högre än min egen (det gör jag varje dag eftersom min man är smartare än jag). Det gör dock ingen skillnad för hur jag känner inför personen eller en ev diskussion, man behöver som sagt inte ha ett övertag rent argumentationsmässigt bara för att man råkar ha högre IQ än den man diskuterar med.

Anonym (Hoeflins lilltå)

Äldre 8 Jul 16:11

#5

Det är klart att man märker om skillnaden är större, som i grundskolan när man går med alla delar av befolkningen.

Men om man skaffar högre utbildning så kan det vara svårt att se vem som är vassast, då en del har hög råintelligens men precis som du är ganska laidback och kanske missar tentor eller inte fixar det alls eftersom de aldrig vant sig vid att behöva kämpa för att förstå saker. Sen finns det de som klarar svåra utbildningar utan att ligga så mycket högre än medel också, men de kämpar och arbetar sig igenom det. Topp 10% kommer man långt med, de flesta som forskar i Sverige ligger inte i topp 2%.

Alla som är intelligenta behöver inte heller vara intresserade av teoretiska ämnen, de kan ha helt andra styrkor och intressen också. För drygt 20 år sen när jag gjorde mitt MENSA-test så var t.ex. Sveriges mest intelligenta kvinna (som testat sig) verksam som florist.

Själv har jag lätt för att lära mig/komma ihåg saker och det imponerar på många men det är inte att jämställa med intelligens. Dock är att hitta synergin och bryggorna mellan olika koncept och ämnen man läser en användning av intelligens. Att få mer än maxpoängen på en tenta i forskningspolitik p.g.a. att man förstått filosofiska principer, t.ex. Eller att kreativt använda de formler man hade för att skriva ett högt betyg på en fysiktenta som man inte ens har pluggat till utan bara hade tänkt hämta hem pappret på.

Associationer är också viktigt, kan man redan fem eller så språk så kan man lätt lista ut huvudinnehållet i texter på flera andra språk genom språkliga rötter.

Att inte kunna se sorbinsyra på en innehållsförteckning utan att tänka rönn
Att inte kunna se gäldenär utan att tänka Geld
Att inte kunna se xanthic utan att tänka gulaktig
Att spontant förstå vad ibofobi är.

Världen kan givetvis förstås bättre med mer faktakunskap, också.

Några gånger har jag fått höra av nya bekantskaper att jag nog är den intelligentaste person de någonsin träffat. Men det är verkligen inte sant.
Jag har välutvecklad verbal förmåga och väldigt snabb informationssökning/ bearbetning, men det finns hyfsat många som är bättre på formelbyggande och stat än jag. Jag reder ut det jag behöver men jag finner inte nöje i det, som en del gör. Jag har roligare med språkliga klurigheter.

Samhället tenderar att övervärdera extroverta egenskaper och de som kan ta beslut snabbt. Mer introverta tänkare med längre beslutsprocesser kan ibland prestera bättre lösningar, men i den takt som saker måste göras idag så finns det inte tid att invänta dem, good enough får oftast duga.

Mitt sätt att vara intelligent på är framgångsikt i dagens samhälle, i andra tider har det funnits andra delar som varit viktigare. Lyhördhet och tålamod går inte att mäta på ett MENSA-test, men är absolut egenskaper som bör utvecklas om man vill kunna leda andra än sig själv.

En bok som du nog vill läsa om du inte gjort det:

Tänka, snabbt och långsamt /Daniel Kahneman

Embla twopointoh

Äldre 8 Jul 16:23

#6

Anonym (IQ) skrev 2020-07-08 15:39:19 följande:

Ja så känner jag med, hatar att vara manipulativ, verkligen. Men när någon är märkbart mindre intelligent än en själv så är det också löjligt lätt. Har jobbat en hel del som säljare på senare år och det var ibland som att ta godis från ett barn...

Men vad gäller just diskussioner så är det tråkigt för speciellt många tjejer gillar lite mer hjärndöda saker och gillar att prata om dem. Men om man utmanar deras intellekt så blir det direkt jobbigt och tillbaka till att prata om hjärndöda saker. Har dock en väldigt trevlig grupp vänner som jag hittar på allt möjligt med och sedan så har vi även otroligt utmanande diskussioner vilket är väldigt givande.

Men både jobb och människor som aldrig aktiverar den delen av min hjärna gör mig otroligt apatisk och rakt igenom omotiverad.

Här uttrycker du förakt för de som har andra intressen än vad du har. Det är ganska vanligt bland de som har diagnoser inom autismspektrumet (varav många har IQ över standardavvikelsen. OBS! Jag varken menar eller antyder att du har en diagnos av något slag!), att de avskyr "småprat" om väder eller "ytliga" konversationer om renoveringen av huset. Det är bra att du har vänner som är på samma våglängd som du, men se inte ned på dem som inte funkar på samma sätt som du själv.

Jag har alltid älskat att diskutera, men det dröjde en bra bit in i vuxen ålder innan jag insåg att en del upplever diskussioner om tex politik eller filosofi som konflikter eller som något som är för personligt för att kasta sig in i dem direkt med någon man knappt känner.

Anonym (IQ) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 16:27

#7

Anonym (Hoeflins lilltå) skrev 2020-07-08 16:11:09 följande:

Det är klart att man märker om skillnaden är större, som i grundskolan när man går med alla delar av befolkningen.

Men om man skaffar högre utbildning så kan det vara svårt att se vem som är vassast, då en del har hög råintelligens men precis som du är ganska laidback och kanske missar tentor eller inte fixar det alls eftersom de aldrig vant sig vid att behöva kämpa för att förstå saker. Sen finns det de som klarar svåra utbildningar utan att ligga så mycket högre än medel också, men de kämpar och arbetar sig igenom det. Topp 10% kommer man långt med, de flesta som forskar i Sverige ligger inte i topp 2%.

Alla som är intelligenta behöver inte heller vara intresserade av teoretiska ämnen, de kan ha helt andra styrkor och intressen också. För drygt 20 år sen när jag gjorde mitt MENSA-test så var t.ex. Sveriges mest intelligenta kvinna (som testat sig) verksam som florist.

Själv har jag lätt för att lära mig/komma ihåg saker och det imponerar på många men det är inte att jämställa med intelligens. Dock är att hitta synergin och bryggorna mellan olika koncept och ämnen man läser en användning av intelligens. Att få mer än maxpoängen på en tenta i forskningspolitik p.g.a. att man förstått filosofiska principer, t.ex. Eller att kreativt använda de formler man hade för att skriva ett högt betyg på en fysiktenta som man inte ens har pluggat till utan bara hade tänkt hämta hem pappret på.

Associationer är också viktigt, kan man redan fem eller så språk så kan man lätt lista ut huvudinnehållet i texter på flera andra språk genom språkliga rötter.

Att inte kunna se sorbinsyra på en innehållsförteckning utan att tänka rönn
Att inte kunna se gäldenär utan att tänka Geld
Att inte kunna se xanthic utan att tänka gulaktig
Att spontant förstå vad ibofobi är.

Världen kan givetvis förstås bättre med mer faktakunskap, också.

Några gånger har jag fått höra av nya bekantskaper att jag nog är den intelligentaste person de någonsin träffat. Men det är verkligen inte sant.
Jag har välutvecklad verbal förmåga och väldigt snabb informationssökning/ bearbetning, men det finns hyfsat många som är bättre på formelbyggande och stat än jag. Jag reder ut det jag behöver men jag finner inte nöje i det, som en del gör. Jag har roligare med språkliga klurigheter.

Samhället tenderar att övervärdera extroverta egenskaper och de som kan ta beslut snabbt. Mer introverta tänkare med längre beslutsprocesser kan ibland prestera bättre lösningar, men i den takt som saker måste göras idag så finns det inte tid att invänta dem, good enough får oftast duga.

Mitt sätt att vara intelligent på är framgångsikt i dagens samhälle, i andra tider har det funnits andra delar som varit viktigare. Lyhördhet och tålamod går inte att mäta på ett MENSA-test, men är absolut egenskaper som bör utvecklas om man vill kunna leda andra än sig själv.

En bok som du nog vill läsa om du inte gjort det:

Tänka, snabbt och långsamt /Daniel Kahneman

Håller helt med dig i det du säger.

Jag personligen har inte börjat plugga än på högskola men kommer med största sannolikhet göra det till hösten, får reda på om jag kom in imorgon.

Men genom livet så har jag varit otroligt introvert eftersom att jag blev trött på att hela tiden vara annorlunda. Växte upp i ett "ghetto" i Malmö så där var de flesta helt pumpade av låg IQ och högt testosteron men inte mycket mer än så. Så från kanske 11-20 var jag otroligt observant och flyttade sedan till Australien. Där var det som att den person som hade byggts upp i skuggorna bara drogs fram ur mig och tog över. Blev en hel omvändning och fick en VD position erbjuden till mig på en intervju som egentligen var till ett säljarjobb. Men men, karriären har tagit otroligt mycket fart när jag började använda vad jag har i huvudet och lita på att jag löser situationen när den kommer, istället för att analysera den innan.

Jag läser en hel del böcker och jag har hört talats om den boken, men aldrig faktiskt läst den, men tror nog att den kan vara spännande och kan säkert dra paralleller till hur jag var innan jämfört med nu och bara lära mig ännu mer. Tack för tipset!

Sedan så är det såklart också viktigt att förstå att högre IQ innebär "en hjärna som är bättre på alla sätt". Förmåga till att fokusera och minne och social kompetens är också väldigt viktigt. Även självdisciplin och en massa egenskaper måste finnas för att man ska vara något extra. Men jag tror definitivt att en högre IQ underlättar för att prestera och åstadkomma saker på de flesta områden. Verkar som att folk med högre IQ rent generellt ser saker på ett annat sätt. Ser ett effektivare sätt eller på ett djupare plan. De kanske även inser att något som inte ses som ett problem egentligen är ett problem som borde lösas, både med sig själv eller med något som de är involverade i.

Började fördjupa mig lite om detta idag för jag blev väldigt nyfiken. Ser också fram emot att göra MENSA:s test på plats och se vad det faktiska resultatet blir. Är inte så nöjd med "Du har fått max vad man kan få vilket motsvarar 126 eller högre". Vill veta mer exakt haha...

Är ni med i MENSA?

Anonym (IQ) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 16:35

#8

Embla twopointoh skrev 2020-07-08 16:23:17 följande:

Här uttrycker du förakt för de som har andra intressen än vad du har. Det är ganska vanligt bland de som har diagnoser inom autismspektrumet (varav många har IQ över standardavvikelsen. OBS! Jag varken menar eller antyder att du har en diagnos av något slag!), att de avskyr "småprat" om väder eller "ytliga" konversationer om renoveringen av huset. Det är bra att du har vänner som är på samma våglängd som du, men se inte ned på dem som inte funkar på samma sätt som du själv.

Jag har alltid älskat att diskutera, men det dröjde en bra bit in i vuxen ålder innan jag insåg att en del upplever diskussioner om tex politik eller filosofi som konflikter eller som något som är för personligt för att kasta sig in i dem direkt med någon man knappt känner.

Jag förstår att det kan tolkas så. Nej vad jag syftade på är de som enbart ägnar sig åt aktiviteter som aldrig utmanar deras intellekt eftersom att det är jobbigt för dem. Det kan vara ganska jobbigt att göra något som utmanar hjärnan och många väljer gärna att hellre bara kolla någon reality show eller ta en fika hela dagarna istället. Det är kul det med och har inget emot att underhålla mig på de sätten heller, men om det inte finns någon djupare diskussion eller liknande så blir jag galet uttråkad av personen och situationen efter ett tag.

Jag kan föra mig och bli omtyckt ändå genom att vara mig själv, men undviker djupare ämnen eftersom att de vill släppa det när det blir för komplext. Det är okej för min del att ha ytliga kontakter på det sättet men de förblir oftast ytliga kontakter om det inte går att utmana varandra intellektuellt då och då, vare sig det är religion, politik eller bara åsikter om vad som helst.

Jag har gjort tvärt om, brukade bara ha djupa konversationer med mina närmsta och lärde mig hur man är grym på smalltalk eftersom att jag var dålig på det eftersom att jag inte brukade socialisera. Anledningen var som jag skrev innan att de som jag hade runt om mig och mig själv var helt olika varandra, så det var mer underhållande att inte ägna någon tid åt dem.
Nuförtiden brukar jag dock testa nya bekantskaper lite. Om man pratar ett tag så brukar jag vilja se hur de reagerar på ett djupare samtalsämne, men är ganska försiktig med det eftersom att det lätt kan spåra ur hahaha...

Anonym (IQ) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 16:38

#9

Långbenopluto skrev 2020-07-08 15:38:18 följande:

Tja, så kan du väl tänka, men en person är mer rik om hon har empati och medkänsla än en massa poäng i ett test...

Varför välja?

Människor är ganska komplexa och behöver inte vara antingen eller. Visst är det väldigt fina egenskaper hos en person, men de egenskaperna räcker inte heller för sig själv för att jag t.ex. skulle välja henne som partner.

Embla twopointoh

Äldre 8 Jul 16:52

#10

Anonym (IQ) skrev 2020-07-08 16:35:43 följande:

Jag förstår att det kan tolkas så. Nej vad jag syftade på är de som enbart ägnar sig åt aktiviteter som aldrig utmanar deras intellekt eftersom att det är jobbigt för dem. Det kan vara ganska jobbigt att göra något som utmanar hjärnan och många väljer gärna att hellre bara kolla någon reality show eller ta en fika hela dagarna istället. Det är kul det med och har inget emot att underhålla mig på de sätten heller, men om det inte finns någon djupare diskussion eller liknande så blir jag galet uttråkad av personen och situationen efter ett tag.

Jag kan föra mig och bli omtyckt ändå genom att vara mig själv, men undviker djupare ämnen eftersom att de vill släppa det när det blir för komplext. Det är okej för min del att ha ytliga kontakter på det sättet men de förblir oftast ytliga kontakter om det inte går att utmana varandra intellektuellt då och då, vare sig det är religion, politik eller bara åsikter om vad som helst.

Jag har gjort tvärt om, brukade bara ha djupa konversationer med mina närmsta och lärde mig hur man är grym på smalltalk eftersom att jag var dålig på det eftersom att jag inte brukade socialisera. Anledningen var som jag skrev innan att de som jag hade runt om mig och mig själv var helt olika varandra, så det var mer underhållande att inte ägna någon tid åt dem.
Nuförtiden brukar jag dock testa nya bekantskaper lite. Om man pratar ett tag så brukar jag vilja se hur de reagerar på ett djupare samtalsämne, men är ganska försiktig med det eftersom att det lätt kan spåra ur hahaha...

Fast, alla människor är inte "tänkare". Det handlar inte om att de väljer bort sådant för att det är för jobbigt, utan för att de helt enkelt inte funkar så. Min svåger uttryckte det som så att han tycker det är vansinnigt tråkigt och frustrerande att tänka, han vill handla, göra saker, och därför tänker han bara när han absolut måste.

Jag upplever det som att många människor är konflikträdda, och de har fått lära sig att när två tycker olika och diskuterar detta så är det en konflikt. I vår svenska kultur är konflikt något man ska undvika, vilket jag tycker är supertrist. Hur ska man annars få förståelse för hur andra människor tycker, tänker och resonerar om man inte pratar om det, eller ännu värre, försöker tysta olika åsikter? Risken är ju också att om ingen pratar om olika åsikter, att man då går omkring och tror att de flesta tycker och tänker som jag själv gör.

Det här med IQ

INNEHÅLL