Det här med IQ

Ett problem är ju just emotional intelligence, vilket ju brukar vara bristande om intelligensen är riktigt hög. Om EI är för lågt, så blir det omöjligt att diskutera tex samhällsfrågor med individen i fokus, och politiska initiativ och dess kedjereaktioner och samhälleliga konsekvenser som sen resulterar i ekonomiska konsekvenser. Allt som utgår från individ-nivå, vilket egentligen allt gör eftersom vi inte är datorer som kan programmeras, är svårt att diskutera med dessa personer.

I diskussioner som dessa kan en person som förvisso får högt på IQ-test, framstå som extra korkad.

Det finns även yrken som är direkt opassande för någon med högt IQ, eftersom många yrken kräver en analytisk förmåga av mer diffus information och gråa områden.

Så mitt svar är det beror helt på vad man har för diskussion och jag kunde verkligen inte bry mig mindre om vad orsaken är...

Jag är av annan uppfattning baserat både på forskning som jag läst och vad jag fått bevisat för mig många ggr i arbetssituation I mitt arbete hjälper jag bland annat chefer skapa förutsättningar och möjliggöra att medarbetares styrkor används snarare än att ?tvinga? dem att konstant försöka blir bättre på sina svagheter... såvida dom inte vill, eller det är avgörande för företaget. Vi använder självfallet liknande tester för att avgöra tex hur snabbt någon ser mönster bland symboler. Dock är det många som gör väldigt dåligt ifrån sig på dom testerna, men som är tex väldigt bra ledare och har ett enormt affärssinne. Det är dock mycket mindre vanligt bland personer som fått väldigt högt på dom testerna. Så jo... jag vågar säga att jag har belägg för att hävda att i en regressionsanalys kommer IQ och EQ korsa varandra.

Men i slutändan struntar jag ganska mkt i vilket som påverkar varandra och hur iq måste vara för att ex ska börja gå ner, i en graf. frågan var ju: märker ni att ni pratar med någon som är väldigt intelligent. TS frågar för att hon får full pott på tester. Och jag utgår då ifrån att det är exceptionellt högt iq hen undrar om vi märker.

Mitt svar: nej. Om jag sitter på en middag och personen bredvid mig använder naiva, isolerade och/eller förenklade argument som totalt missat helheten när man pratar om tex samhällsfrågor eller företagspsykologi, och att de inte kan analysera helheten och hur olika faktorer påverkar varandra, då spelar det 0 roll i min mening om man fått ?högsta poäng? på Mensa. Jag kommer tycka att samtalet blir ganska tråkigt och svartvitt, jag blir inte utmanad Och jag kommer definitivt inte förstå att personen iallafall får högt på Mensa. Vilket är fine. Varje samtal behöver faktiskt inte vara av den karaktären och det finns 0 poäng med att försöka bevisa sådana saker.

Så nej, jag kommer inte ha märkt att/om personen är smart om hen inte låter smart, och jag kommer inte heller bry mig.

Väldigt många svar i denna tråden var väldigt komiska att läsa, speciellt de som tar till med personliga påhopp mot mig.

Något som är självklart är att ni inte känner mig öht, men ändå så kommer ni med väldigt många fördomar och antaganden baserat på hur jag kanske uttryckte mig i en mening och gör en höna av en fjäder.

Jag har tidigare varit väldigt socialt inkompetent och det verkar vara någorlunda vanligt bland personer med högre IQ, om det sedan verkligen är så låter jag vara osagt. Jag har även gått från att vara den absolut smartaste i klassen till att sedan när jag började på gymnasiet så var jag fortfarande bland de smarta, men inte i toppen. Min klasskamrater var dock sjukt smarta och läser väldigt svåra linjer nu och det var bara rakt igenom imponerande att se hur intelligenta och de löste matte och fysik frågor snabbt, de kunde alla flera språk och de ägnade sig åt typiska saker som man förväntar sig av en väldigt smart person på sina fritider.

Så där har jag aldrig riktigt levt. Jag kan svenska och engelska och lite spanska. Jag har alltid varit väldigt smart men växte upp i en miljö där det ständigt var konflikter och slagsmål. Att vara smart i den miljön är inget man skyltar med därför att det får folk att känna sig underlägsna. Det enda väldigt många av de gjorde var att skita i skolan och vara kriminella istället.

Jag tycker också att det är väldigt kul när folk som aldrig varit en del av den delen av samhället, eller som aldrig ens känt den typen av människor försöker berätta för mig hur det ser ut i de områdena. Det är verkligen illa väldigt ofta och det är alltid stress. Men tack vare att ha växt upp bland den miljön så är jag också väldigt street smart. Jag valde även att plugga en "händig" linje på gymnasiet lite senare och gick från att ha tummen mitt i handen till att kunna använda mina händer. Jag var dock inte duktig socialt men sedan började jag ägna mig åt att lära mig det och började sedan jobba som säljare och blev väldigt fort försäljningschef(från att ha varit helt socialt efterbliven 2 år tidigare) och nu kan jag föra mig i vilket forum som helst. Men det blir snabbt väldigt tråkigt om man är i ett väldigt generellt forum eller där det inte finns något djup, men det kan vara ok i några timmar. Det som är intressant är att man kan lära sig något av alla människor man träffar. Jag ser mig inte direkt som överlägsen över andra, men jag förlorar snabbt respekten att investera min tid i folk som jag märker inte vill något med sitt liv. Det är för att jag disponerar man tid väldigt noggrant och de som inte bidrar något till mitt liv har ingen plats där, familj är ett undantag.