Hej!
Så kom den oönskade mensen i juli igen.
Denna cykel blir försök nummer två med bisolvonmetoden.
Har någon av er testat bisolvon? Fungerade det? Hur lång tid tog det innan det tog sig isåfall?
Håller tummar och tår för att denna månad blir en månad med PLUS! :)
Vi ska bort ikväll så det blev insemination nu och så kanske vi kan få till det imorgon och på söndag med. Det hade varit som att vinna en miljon på lotto! 
Tillför man någon överdos av hormoner eller? Har inte så bra koll på Letrozol och inte läst så mycket om det, min cykel är ju väldigt jämn.
Hoppar in i tråden.
Det blev inget plus i juli här inte.
Nu går vi vidare mot 16:de försöket till vårt första barn.
Pågående utredning
31/7 -1/8 Kinder 32 år. första barnet
2/8 Jenzia, 36 år, första barnet
3/8,My871,33år,femte barnet
4/8 Alexandra93, 26 år, tredje barnet
7/8, Fruffe, 27 år, första barnet
8/8, Cassus, 32 år, första barnet
8/8 Trean2021, 28 år, tredje barnet
9/8, Odlar mamman, 28 år, tredje barnet
9/8 Amidina, 34 år, första barnet
10/8 saraama, 30 år, andra barnet
11/8 Entusiastisk, 31 år, andra barnet
11/8 Canama, 31 år, andra barnet
11/8 MsPinnipeds, 29, första barnet
12/8 Msofie, 24 år, första barnet
18/8 PelloBello, 34 år, andra barnet
19/8 Linjana, 28 år, första barnet
Så var det för mig med 0.3 på förmidddag och 0.1-0.2 eftermiddag. Sen imorse går det bara upp, är på 1.57 nu Så snart peak!
Alltså, nu kände jag kanske någon slags springa där uppe vid tappen. Hmm som att tappen är rund och sen var det lite som en springa som dock inte kändes öppen, hmm! Får nog googla om hur det ska kännas, haha.
Yes! Jag tror också ÄL senast imorgon, fick 1.57 precis på Babyplan/PreMom Vi ska bort ikväll så det blev insemination nu och så kanske vi kan få till det imorgon och på söndag med.
Åhh ja, vill hemskt gärna följas åt i en BF-tråd! Det hade varit som att vinna en miljon på lotto!
Skönt att det är sista dagen med Letrozol för dig idag, verkar inte alls härligt Tillför man någon överdos av hormoner eller? Har inte så bra koll på Letrozol och inte läst så mycket om det, min cykel är ju väldigt jämn.
Åh vad kul att vi har det så lika <3
Vår dotter tog sig på 3e ägglossningen hon är född april 18 :)
Ja, det är tufft att "misslyckas", tillåt dig att vara ledsen men var snäll mot dig själv och er relation.. Sen är det ju faktiskt redan from cd1 du kan påverka hur bra nästa ägg och gulkropp kommer vara! Så hoppas du kan ta nya tag så hoppas jag att augusti blir vår månad <3
Nja, har du så bra koll på din tempning så när den vari hög i 3 dagar så är ju äl över och myset kan ju bara då få vara helt spontant och mysigt istället för att man lite "måste" där runt äl.. Det låter som att ni myser på helt optimalt för att det ska lyckas ju! Sen är det ju verkligen ett riktigt mirakel att bli gravid, det är ju så galet mycket som ska klaffa för både kvinnan och mannen. Allt ska ha PERFEKT tajming och synk för att det ska lyckas så det är ju inte konstigt att även om man gör allting helt perfekt rätt på alla sätt och vis så är det ju helt normalt att det tar upp till ett år..
Men som sagt, så länge hoppas jag inte det tar för någon av oss! Jag har en bra känsla för denna sommaren! Ska bli så kul att följas åt här<3 kram
Förstår det. Jag hade hoppats på strax över 2 år emellan men nu blir det 3 år och troligtvis lite mer.. Men har redan gjort planer för en 3a rätt tätt efter:P Så så knäpp kan man bli.. haha..
Ångrar mig liksom lite nu i efterhand att jag tänkte att det skulle vara så lätt att bli gravid och att jag började på minipiller... Hade liksom inte en tanke på att min dotter skulle älska att amma så mycket och ännu mindre tanke att det skulle vara så svårt att bli gravid när jag amma eller ens att det skulle vara svårt att trappa ner amning.. haha, livet alltså!
Well, hur som helst. Det är ju vad det är och blir ju vad det blir :D och man kommer ju aldrig stå där med sina barn sen och säga att "åh typiskt att det inte tog sig tidigare" etc. För allt blir ju till sist precis som det ska vara, tror jag :) Men efter (förhoppningsvis) nästa barn så kommer jag inte gå på något p-medel för att låta kroppen få ha sin gång och justera sig själv direkt och inte bli förvirrad av p-medel :)(sorry behövde skriva av mig om det bara)
Men asså du är inte den ändå som blir knäpp och besatt, antar det är något i oss bara.. xD Min livmoder skriker just nu efter barn! Och jag börjar liksom känna mig mer än redo!!
Men det är ju ett faktum att det är så himla mycket som ska klaffa även om det är typ 100 miljoner spermier i en utlösning så ska ju någon av de som är livsdugliga passa med just precis DET ägget som släpps som skapades när du låg i magen liksom.. Det är verkligen ett mirakel att bli gravid ju! Men timingen ska ju vara 100% och sen till råga på allt så ska barnet dessutom stanna krav och överleva de kritiska veckorna och sen ska barnet utvecklas till ett friskt barn på det etc etc etc, ja du fattar xD...
Jag försöker bara tänka att när vår tid är rätt då kommer det! Det enda jag kan göra är att skapa de absolut bästa förutsättningarna för att det ska kunna ske... Sen tröstar jag mig med att jag vet ju att vi kunnat få ett barn och att vi redan vunnit den högsta vinsten med en helt perfekt dotter.. Min man sa idag när jag frågade honom om han kände sig orolig och stressad för att det liksom inte blir något så sa han att "det känns som jag redan är ekonomiskt oberoende och liksom köper triss för att bli dubbelt ekonomisk oberoende"..
Sorry, kände mig skrivsugen så blev en novell här.. haha!
Men hursomhelst.. jag hoppas verkligen med hela mitt väsen att det blir ett plus väldigt snart. För oss båda:) <3
och svar på din fråga . Min mens slutar också idag och min beräknade äl är den 27/7.. Hoppas på tydliga ältest och temp! Sen kör vi nog på varannan dag fram till positivt test och sen varje i 3 dagar och därefter varannan till tempen höjs :)
hoppas du snart kommer banan, men det tror jag! Du har ju också så bara koll på din cykel eftersom du tempat så länge så håller tummarna att allt faller på plats denna månaden <3
När har du ägglossning tror du?
kram<3
Känner att jag kanske behöver skriva av mig lite.
Jag har i större delen av mitt liv faktiskt inte mått så bra psykiskt. Har alltid haft generell ångest, driven av lågt självförtroende, katastroftankar och negativa tankar. Har jobbat stenhårt med mig själv och sedan ett år tillbaka mått bra och varit fri från ångest på ett helt nytt sätt. För mig är det värsta med denna processen är att ångesten är tillbaka. Den sitter i bröstet och magen konstant, utan att jag ens tänker på något. Jag är helt säker på att det är direkt relaterat till ångesten kring att försöka skaffa barn. Det känns så jävla tråkigt eftersom jag hade kommit så långt. Känner redan nu att jag börjar dra mig tillbaka från sociala sammanhang och vill helst vara hemma.
Jag hoppas verkligen att ett krafttag kring äl tester, tempning osv kommer ge resultat inom en snar framtid. Vet att jag annars kommer behöva släppa alla tester, alla appar, detta forum om ett par månader och bara ta bort allt fokus. Aja, vi får väl se vad tiden har att utvisa!
Känner att jag kanske behöver skriva av mig lite.
Jag har i större delen av mitt liv faktiskt inte mått så bra psykiskt. Har alltid haft generell ångest, driven av lågt självförtroende, katastroftankar och negativa tankar. Har jobbat stenhårt med mig själv och sedan ett år tillbaka mått bra och varit fri från ångest på ett helt nytt sätt. För mig är det värsta med denna processen är att ångesten är tillbaka. Den sitter i bröstet och magen konstant, utan att jag ens tänker på något. Jag är helt säker på att det är direkt relaterat till ångesten kring att försöka skaffa barn. Det känns så jävla tråkigt eftersom jag hade kommit så långt. Känner redan nu att jag börjar dra mig tillbaka från sociala sammanhang och vill helst vara hemma.
Jag hoppas verkligen att ett krafttag kring äl tester, tempning osv kommer ge resultat inom en snar framtid. Vet att jag annars kommer behöva släppa alla tester, alla appar, detta forum om ett par månader och bara ta bort allt fokus. Aja, vi får väl se vad tiden har att utvisa!
Hoppar in här, även om jag inte vet om jag kommer ha BIM i augusti eller september... Känner mig lite, tja, ensam sen mensen kom i juli och jag inte vet när jag kommer ha ägglossning igen.
Fick tillbaka mensen efter förlossningen i oktober (sonen född april -19) och de första månaderna hade jag cykler på 30-35 dagar med en tydlig ägglossning och jag visste när mensen skulle komma bara på att känna in kroppen. Hade stenkoll innan jag blev gravid också, och var glad att jag lärt känna min kropp så bra. Men sen de senaste halvåret har jag haft lååånga cykler på 50-60 dagar och inte alls lika tydliga ÄL-känningar. Man blir liksom så besviken på sin kropp. Nu bestämde vi oss i förra månaden att vi skulle börja Projekt Syskon och börjat tempa och köra LH-tester igen.
Har börjat med rosenrot denna cykel, med förhoppning om att ge kroppen lite hjälp på traven så jag kan få lite kortare cykler och tydligare känningar igen - för jag vet ju att jag kan! Sonen blev till trots att jag inte hade regelbundna cykler eller några kosttillskott, men jag blir så trött på att vänta. Vänta in ägglossningen (kom på dag 53 senast...) och sen den långa väntan på plus eller mens, och nu bara en lång väntan igen. Något positivt med rosenroten hittills (har ingen aning om det kommer göra nåt med min cykel, tror det när jag ser det) är att jag i alla fall känner mig mycket mer harmonisk och lugn. Stressar inte upp mig lika lätt, och är mer positiv! Bara det måste ju ha en bra effekt på kroppen iaf, även om jag tar det med en nypa salt att rr skulle lösa alla världens fertilitetsproblem typ :)
:( fy vad jobbigt<3 så ska det ju inte alls kännas och vara även om jag kan förstå varför..
Bra att du känner att du kan skriva av dig här, tror jag, man behöver ibland få släppa ut det och kanske få lite input?
Först och främst är det ju jätte bra att du är medveten om den nedåtgående spiral du hamnat i det är ju nr 1!
Sen tänker jag om du kanske kan försöka komma tillbaka till de strategier du använt för att bli av med ångesten tidigare?
Kan skriva lite vad som hjälpt mig :)
Ibland har det hjälpt att antingen distrahera mig genom att tex göra upp ett schema med saker som får mig att må bra på min lediga tid "bokar" in promenad med musik kl 8-9.30, träffa en kompis kl 12 för lunch, bad med ansiktsmask kl 16. Träning 18-19, meditation kl 21 och att man bokar upp sina dagar så så man har något att se framemot och att man har lite kontroll på sitt liv om man tex har svårt för ovisshet(som det är i denna processen med att bli gravid)
Ibland är det bra att göra tvärtemot vad man känner för. Som du skriver att du helst bara vill vara hemma och inte träffa någon(men samtidigt vet du att detta bara triggar din ångest) då bokar kan man baea göra tvärtemot och tvinga sig att boka in något kul med kompisar/familj. En grillkväll, en promenad med ngn, shoppingrunda, spa, laserdome och trots att man känner bara "nejnejnej jag bokar av" när eventet närmar sig så bara biter man i det sura och gör det, och gör det igen och igen tills man inte känner att man inte vill längre..
Ibland kan det hjälp att faktiskt bara skriva ner allting man känner.. Bara låta pennan dansa över pappret. Köp en fin dagbok och skriv allt som känns, sätt på musik som träffar hjärtat, gråt en skvätt, läs igenom det du skrivit.. Kan du hitta några svar i vad ångesten bottnar i..? Är det rädslan att inte kunna bli gravid? Att det är svårt med ovissheten? Vad kommer upp liksom..
Du kan också bestämma dig för att "okej, jag ger detta tex 4 månader då kör jag med temp, stickor för att riktigt få superbra koll på mina cykler så jag kan optimera chansen att pricka äl" eller att nu testar jag detta 1-2 månader och blir ångesten värre så slutar jag med temp, stickor och FL och hittar tillbaka att mys ska vara kul och spontant. Det blir när det blir jag är trots allt fortfarande väldigt ung och människor har blivit gravida sen urminnes tider utan sånnahär hjälpmedel så vi kör på..
Jag själv känner att jag ger detta 3 månader med att tracka mina cykler med temp och äl stickor, familjeliv och liksom grotta ner mig i lite konkret fakta kring fertilitet och försöker se det som ett projekt vid sidan om projektet att bli gravid.
Från början när vi började i oktober köpte jag liksom flera paket clearblues advanced stickor och testa, fick östrogenhöjning och tänkte att yes nu jäklar och körde stenhårt i 3 månader, men ingen lh peak och ingen mens.. Sen kom mensen äntligen i januari och då hade jag typ tappat stinget. Fick igång en cykel och tänkte igen nu så!! Myste på igen och höll tummarna.. Men sen kom inte mensen alls, trodde jag var gravid men icke.. Förstod ingenting.. Råkade ta ett ältest när jag trodde jag tog ett gravtest och för 10 minuter trodde vi att jag blivit gravid.. Well, hur som helst nu i efterhand efter 8 månader har jag förstått att det inte hade gått(fast att jag i mitt huvud under hela processen trodde det)
Så nu istället för att fokusera på att bli gravid så fokuserar jag på att göra min kropp så optimal(!!) som möjligt! Se till att min "plantjord" är välgödslad och välvattnad, att mina frön får de bästa förutsättningarna, att jag har den bästa vaktmästaren(gulkroppen) och på så sätt så vet jag att inom 7 månader så kommer jag att bli gravid och förhoppningsvis inom 3!
Well, världens längsta inlägg.. Men såhär tänker jag och jag hoppas kanske där är något som tänt din gnista <3
Stor kram <3