Hur kommer det sig att vissa får all tur i livet?

Det stämmer inte att drabbade människor har mindre tur, och gynnade människor har mer tur. Om vi samlade en grupp människor på säg 30 personer och hälften var människor som det hade gått bra för, och den andra hälften hade det gått dåligt för och lottade ut miljoner i prispengar till några av dem, skulle pengarna givetvis fördela sig jämnt över de lyckade och de misslyckade.

Slumpen är inte orättvis.

Däremot så kanske den som inte studerar och får ett mindre välbetalt jobb som sliter på kroppen äter sämre, motionerar mindre och stressar mer - drabbas mer av sjukdom och ohälsa än den som får ett bättre jobb, som studerar och vårdar sin hälsa och sina relationer bättre. Visst kan man säga att man har otur om man blir sjuk och inte har tagit hand om sin kropp, men det är delvis en följd av sina tidigare val.

Man kan alltså till en viss mån påverka sin situation genom att skaffa sig kunskap, ett bra jobb med bra lön, mindre stress i vardagen och omge sig av bra vänner och positiva personer. Men bara till en viss del. Man kan givetvis få t.ex. cancer även om man har en god hälsa och ett bra liv. Man kan få en psykopat till fru även om man har varit noggrann och försiktig i sitt val av partner, etc. 

Rent karriärsmässigt kan du arbeta hur hårt och intensivt som helst, utan att komma särskilt långt. Men du kan också ha tur och lyckas. Det man kan säga om det är att om du inte jobbar hårt har du inte chansen att få det där toppjobbet. Men jobbar du hårt har du i alla fall möjlighet att få det. D.v.s. dina chanser ökar.

Även om man är ambitiös i sitt arbete, är det inte säkert att man lyckas få ett toppjobb eller når väldigt högt upp. Men är man då flexibel så kanske man testar att byta inriktning efter ett sådant misslyckande. Och sedan jobbar man hårt inom den inriktningen. Om man fortsätter på ett liknande sätt och är systematisk i sitt sätt att försöka lyckas, kommer man antagligen att lyckas till slut. D.v.s. envishet är en viktig faktor när det gäller att lyckas i sin karriär. Kastar du tärningen tillräckligt många gånger kommer den till slut att visa en 6:a. Jobbar du hårt och försöker uppnå saker och söker många spännande arbeten, kommer du till slut att få det du önskar. 

Men det kan också vara så att en person slår en sexa på första kastet. Den personen får toppjobbet direkt, kanske utan att ha kämpat för det tillnärmelsevis lika mycket som andra. Den här personen har haft tur på riktigt. Den personen kommer sannolikt inte att se det så, utan betrakta sin situation utifrån att den har kämpat hårt och därför lyckats. Alla dessa kommentarer att de har lyckats för att de har jobbat hårt ska därför tas med en nypa salt. De kan vara sanna. Men likaväl vara falska.

När det kommer till kritan så handlar inte livet enbart om karriär och materiella saker. Den viktigaste biten kanske ändå handlar om lycka och relationer till andra människor. Och det är svårt att mäta objektivt. En städerska kan vara väldigt tillfreds med sitt jobb, sin man, sina barn och känna stor lycka över att få hjälpa andra och att kunna bidra till samhället. En bankdirektör kan tjäna flera miljoner och ha dyra hus, men ändå känna sig misslyckad och därför vara arg och bitter på sin omgivning. I de här två exemplen är det sannolikt städerskan som har det mest kvalitativa livet.

Goda relationer skapar man genom att själv uppskatta andra och vara glad över tillvaron. Jag tänker därför att det lyckliga livet kan man till stor del skapa själv oavsett vilka förutsättningar man har. När det händer hemska och jobbiga saker i livet kan man ändå försöka se till det positiva i det som hänt en, och utvecklas och växa som människa. Detta oberoende av hur bra man har lyckats i karriären.
Det kan till och med vara så att den som möter fler problem i livet får en djupare insikt i livets skörhet och öppnar ögonen för allt som finns att var tacksam för. Om man utgår från den devisen är det bättre att ha otur än att ha tur i livet.

Nja, så enkelt är det inte. Det finns inte ett bevisat enkelt orsakssamband mellan att tjäna pengar och att vara lycklig. Det finns forskning som pratar om att pengar upp till en viss nivå gör människor generellt lyckligare, men att det inte finns någon större skillnad över den nivån. Det finns också forskare som pratar om situationslycka och tillvarolycka. Situationslycka kan öka av pengar men den är tillfällig och går snabbt över. Tillvarolycka är inte lika styrd av pengar utan handlar mer om att vara nöjd med livet som sådant.

Jag har därtill inte påstått att pengar inte har ett samband med lycka, utan gett exempel på en lycklig städerska och en olycklig bankdirektör. Huruvida det finns ett kausalt samband mellan inkomst och lycka har jag inte berört i min text.

Jag har heller inte påstått att det i alla aspekter är bättre att ha otur. Jag konstaterade endast att de som har mer otur kan få upp ögonen för det värdefulla i livet i större omfattning än de som har tur, så utifrån den aspekten är det bättre att ha otur än tur. 

Du kallade mina tankar för floskler, men själv hade du inte mycket matnyttigt att komma med. Jag vägrar dock att sjunka till samma låga nivå som dig, så jag kommer inte benämna ditt inlägg med något dylikt epitet den här gången. 

Det är du som försöker förenkla genom att påstå knasiga saker. Att t.ex. angripa min ursprungsinlägg genom att påstå att det finns ett kausalt samband mellan pengar och lycka när jag inte har berört detta är verkligen lite av "goddag yxskaft". Du kan varken nyansera eller komma med något substantiellt.

Vilken slutsats är det att forskningen kommer fram till, enligt dig? Och kan du länka till någon sådan forskning? När jag läser lite ytterligare om forskning kring pengar, finns det en del forskning som visar att de som köper sig upplevelser eller fritid av olika slag är lyckligare än de som inte gör det. Men samtidigt är det väldigt få som använder pengar på aktiviteter som gör dem lyckligare. 

Jag undrar om du förstår det svenska språket.
Jag skrev följande:
"Det kan till och med vara så att den som möter fler problem i livet får en djupare insikt i livets skörhet och öppnar ögonen för allt som finns att var tacksam för. Om man utgår från den devisen är det bättre att ha otur än att ha tur i livet."

Lägg märke till orden: "Om man utgår från den devisen är, ..." Detta betyder alltså att om man tittar enbart utifrån aspekten att de som möter problem i livet får djupare insikt i livets skörhet, så är det bättre att ha otur än att ha tur. Det betyder inte att det utifrån alla aspekter är bättre att ha otur än att ha tur i livet.

Jag tror att svåra upplevelser formar oss som människor. Klarar vi att hantera våra motgångar och komma över på andra sidan får vi med oss viktiga kunskaper som vi kan använda oss av i livet. Jag skulle själv aldrig välja bort de svåra stunder som jag haft i mitt liv, exempelvis. Jag skulle helt säkert vara en rejält dryg människa utan kontakt med mina känslor om jag inte hade tvingats arbeta med mig själv och uppnå nya insikter. Svåra och tunga upplevelser är inte alltid enbart av ondo. 

Men om vi pratar om t.ex. dödliga sjukdomar så är de förstås inte särskilt trevliga att få. Men om vi med motgång menar att vi inte fick det där jobbet vi sökte, att vi måste genomgå skilsmässa eller att en nära vän bedrog oss, så tänker jag att vi utvecklas och blir klokare och antagligen bättre människor efter att ha genomgått den typen av kriser. Åtminstone om vi lyckas hantera dem på ett någorlunda konstruktivt sätt.

Det är kanske inte dig personen syftar på, utan andra som inte ansträngt sig för att nå sina mål. Det finns absolut såna personer.

I ditt fall så förstår jag att du har gått igenom svåra saker och kämpat. Men det kanske finns andra som också har kämpat lika hårt eller hårdare men inte fått drömvilla, bra ekonomi och drömman, etc. Du måste ju inse möjligheten att du har jobbat hårt och haft tur. Men du har absolut rätt i att du inte bara haft tur.

Sen tycker jag att man ska få tro vad man vill. Det kan faktiskt vara så att vissa har mer tur än andra. Det är inte missunnsamt att konstatera detta utan enbart sanning och något man behöver erkänna och sedan förhålla sig till. Man förminskar inte någon annan genom att konstatera faktum.

Och att vara missunnsam mot andra som har haft tur. Tja, jag tycker att missunnsamhet har så negativ klang. I grunden handlar det ju egentligen om  avundsjuka, som är ett mer neutralt ord. Och avundsjuka rår man ju inte för helt och hållet. Barn som inte har råd med skor, tittar nog avundsjukt på andra barns fina gymnastikskor. Det är ganska mänskligt att vara avundsjuk på andra, men det är nog samtidigt ganska skadligt för en själv. Det bästa är om man kan vara glad för det man själv har uppnått utan att jämföra sig med grannar och vänner. 

Jag tycker du har en poäng i att det är illa att lägga ansvaret på sitt liv på andra, istället för att vara aktiv själv, se saker positivt och jobba hårt för att uppnå sina mål, även om man ibland behöver revidera sina mål och sikta lägre än man tänkt från början. Man behöver ju inte bli bitter för att man inte har uppnått vissa saker eller fastna i att man haft "otur". Slumpen eller turen är ju sådan att om man är trägen och fortsätter försöka kommer man till slut att vinna.

Hörde nu att det faktiskt finns forskning som visar att jag haft rätt på den här punkten. Forskningsresultaten visade, enligt Anna Bennich' sommarprat, att de som har fått mer motgång i livet upplever sig vara lyckligare än de som inte upplevt svårigheter. Det kan synas vara motsägelsefullt, men är fullt logiskt när man tänker efter. Lycka behöver något att ta spjärn emot.