Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur kommer det sig att vissa får all tur i livet?

    Sön 12 jul 2020 21:06 Läst 0 gånger Totalt 131 svar
    Anonym (KT)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 21:06 +4

    Hur kommer det sig att vissa människor alltid får all tur i livet. 
    Det jag menar är att det finns vissa människor som har tur med sin ekonomi, tur med sina jobb, tur med allt. Dessutom de som är framgångsrika lyckas även vinna på triss osv. 

    Medans vissa människor får all otur i livet. De som inte har bra jobb, de som inte lcykas med saker de vinner heller inte på triss och de får bara mer och mer problem. T.ex. krockar med bilar osv. 

    Det verkar som att turen kommer automatiskt till vissa som får allt medans vissa får tvärtom.

    Detta är oavsett inställning och trots att båda ur grupperna lägger manken till och försöker.

  • Anonym (...)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 19:30 #102

    Ibland får man skapa sin egen tur. Jag intervjuade just för ett jobb och reda på att jag inte fick tjänsten. Istället för att nöja mig med det har jag nätverkat med en internationell chef på företaget jag vill jobba på (han ledde en av de sju intervjuer jag hade för jobbet) och pratat med honom om förbättringar de bör göra på deras produkt samt påpekat att jag kommer att certifiera mig inom deras produkter för att vara mer attraktiv för dom för eventuella framtida tjänster. Han vill hålla kontakten, så om några månader kanske jag kan försöka igen.
    Man skapar sig tur genom hårt jobb och ihållighet ("grit").
    Självklart kan man ha otur också. Vissa individer kommer att ha mer otur än andra och beroende på vilken socioekonomisk bakgrund man har så har man olika försprång när det gäller möjligheter att lära sig nog för att kunna skapa sin egen "tur". Även om man kommer ifrån ett fattigt hem har man möjlighet att trots detta komma långt om man har intellekt och framåtanda. Det är jag ett bevis på själv.

  • Anonym (field­trip)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 19:40 #103 +1
    Tecum skrev 2020-07-16 18:55:48 följande:
    Men din attityd trycker ju ner de som har sämre förutsättningar från start! Du påstår att de inte har någon chans och att de alltid kommer att vara efter. Alltså är det ingen idé att anstränga sig, chansen att lyckas är liten. "De rika" tar allt som är bra. Med din attityd blir det självuppfyllande, de med dåliga förutsättningar är dömda till ett sämre liv. Allt handlar bara om "tur"  och ett bra utgångsläge.

    En destruktiv och farlig attityd!
    Alla kan vara sin egen lyckas smed. Men.

    Några föds med den berömda guldskeden i munnen, medan andra får nöja sig med en plastsked.

    Guldbarnen vet hur guld smakar och vet att det ska vara guld, därför förväntar de sig bara guld. Och de får guld.

    Den skillnaden i attityd ger dem ett försprång på många mil. 

    Dessvärre.
  • Anonym (field­trip)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 19:46 #104
    Anonym (...) skrev 2020-07-16 19:30:58 följande:

    Ibland får man skapa sin egen tur. Jag intervjuade just för ett jobb och reda på att jag inte fick tjänsten. Istället för att nöja mig med det har jag nätverkat med en internationell chef på företaget jag vill jobba på (han ledde en av de sju intervjuer jag hade för jobbet) och pratat med honom om förbättringar de bör göra på deras produkt samt påpekat att jag kommer att certifiera mig inom deras produkter för att vara mer attraktiv för dom för eventuella framtida tjänster. Han vill hålla kontakten, så om några månader kanske jag kan försöka igen.
    Man skapar sig tur genom hårt jobb och ihållighet ("grit").
    Självklart kan man ha otur också. Vissa individer kommer att ha mer otur än andra och beroende på vilken socioekonomisk bakgrund man har så har man olika försprång när det gäller möjligheter att lära sig nog för att kunna skapa sin egen "tur". Även om man kommer ifrån ett fattigt hem har man möjlighet att trots detta komma långt om man har intellekt och framåtanda. Det är jag ett bevis på själv.


    Det där är inte att skapa tur. Det är snarare ett aggressivt försök på networking.

    Det kan hända att din strategi (framåtanda) funkar. Men jag har ännu inte träffat någon chef som gillar oefterfrågad kritik av företagets produkter vid en anställningsintervju. Chefen var mer artig än du ... 
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 22:59 #105
    Anonym (fieldtrip) skrev 2020-07-16 19:46:11 följande:
    Det där är inte att skapa tur. Det är snarare ett aggressivt försök på networking.

    Det kan hända att din strategi (framåtanda) funkar. Men jag har ännu inte träffat någon chef som gillar oefterfrågad kritik av företagets produkter vid en anställningsintervju. Chefen var mer artig än du ... 
    Nja, det här handlar om ett företag där denna typ av kritik är en del av företagskulturen. Jag hade en fem timmar lång intervju där jag skulle bedömas mot företagets 14 principer. Jag matchade dom mycket väl enligt den feedback jag fick, men en annan kandidat hade mer erfarenhet. Företagets rekryterare ville leta andra möjliga jobb åt mig inom företaget då jag var en stark kandidat, men det är ju långt ifrån någon garanti.
  • Tor 16 jul 2020 23:06 #106

    Som många har sagt så är det inte så svart och vitt.

    Men jag vill faktiskt tro att kämpar man bara på så lönar det sig i slutändan. Plugga hårt, t.ex, jobba hårt tills du når den där platsen du vill ha, sen kommer allting annat därefter, hus, familj etc.. 


    Men också som andra nämnt, även de människor som du anser ha det så bra, har själva problem att handskas med och mycket finns under ytan. Att lida och genomgå jobbiga perser i livet är just det, livet.

    Jag gled genom skolan, ansträngde mig inte så värst, och idag sitter jag med ett helt vanligt jobb, tjänar inte multum, men heller inte minimum och jag är nöjd med det. Jag behöver inte så mycket :) 

    Försök att inte jämföra dig med andra och fokusera på vad du vill och vad som gör dig lycklig. Tänk inte så mycket på pengarna! Bara du klarar dig liksom!


    Happiness, only real when shared
  • Anonym (tobbe­)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 23:38 #107
    hammarhajen skrev 2020-07-16 08:06:02 följande:
    Anonym (tobbe) skrev 2020-07-16 00:21:42 följande:
    Fast om du tex föds med en sjukdom och det finns ingen vård för det där du bor. Om du inte har råd att äta hälsosamt. Om du är tvungen att ta jobb som är farligt för din hälsa. Om du inte har råd med säkerhet utan är tvungen att bo i ett ruckel som är en enda stor säkerhetsrisk.Självklart har människor helt olika förutsättningar i livet beroende på hur mycket pengar dom har eller var dom bor.
    Du förenklar massor och lägger ansvaret på alla andra än på individerna. För hur mycket samhället än hjälper till så ÄR det individen som måste tugga i sig moroten, spara sina pengar, anstränga sig i skolan, som måste ta sig ut på promenaden och så vidare. Vi kan göra en del på samhällsnivå (sockerskatt, bygga fler simhallar, utökade kurser på BVC, obligatoriska hälsosamtal etc) men i slutändan är det ändå individen som måste göra jobbet. Högre skatt för de rika ger inte den mindre bemedlade medmänniskan bättre kondition. Jag tycker absolut att vi SKA göra saker på samhällsnivå, som det ser ut finns ju skillnader som inte är bra så något har blivit fel. Men jag står benhårt fast vid att man kan vara ansvarsfull, medveten och klok trots lägre inkomst. 

    Pengar underlättar och ger fler val, det stämmer, men det stämmer INTE att ont om pengar betyder att man måste välja läsk istället för vatten, vitt bröd istället för grovt, en glass istället för ett äpple. Lekparken är gratis, ändå är den ofta ödsligt tom vid tidpunkter då barn förr var ute. Nu är det plattan (som kostar!) som gäller.

    Många som tjänar mycket jobbar också mycket. Men många av dem väljer ändå att träna på sin fritid. Det är lätt att bara tycka synd om sig själv och hitta bortförklaringar, istället för att se att grannen med "tur" faktiskt snörar på sig löparskorna efter läggning av barn och ger sig ut i 4-gradigt duggregn. Om det handlade om att jobba mycket eller inte skulle de arbetslösa träna mest och så är det ju inte. Tid är en faktor, men helt klart inte den enda.

    Att man måste köpa snabbmat för att man jobbar mycket är inte sant. Det går fortare för de flesta att värma en färdig soppa eller steka på blodpudding än att gå via pizzerian på hemvägen. Och på tal om "tur" med ekonomi så är hämtmaten betydligt dyrare - pizza för fyra personer en dag i veckan kostar ungefär 10 000 på ett år om man jämför med blodpudding eller färdig soppa en dag i veckan. Lika kul? Nej. Men tur att de som väljer blodpuddingen framför pizzan kan köpa nya cyklar åt barnen varje sommar?

    Vad gäller att få hjälp i vården undrar jag verkligen var du får ditt resonemang ifrån. Att barnet i Täby skulle få hjälp bara för att barnet bor där och inte på landet låter mycket konstigt. Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) var region Gotland och Gävleborg i topp för tillgänglighet hos BUP, tillsammans med Stockholm. Region Västa Götaland 8med vår andra största stad) låg inte alls bra till i den statistiken (se länk nedan). Däremot får nog två olika barn i Täby olika möjlighet till hjälp, beroende på hur pålästa och aktiva föräldrar de har. 

    Skillnader i vården finns, men de beror väl snarare på just medvetenhet och kunskap än på pengar. En fattig student på universitet, med akademikerföräldrar, men exakt 23 kr på kontot en vecka innan CSN, har nog lättare att ta sig fram i vården än en person som just vunnit miljonbelopp på lotto men i övrigt har låg utbildning och långa perioder av arbetslöshet bakom sig. Det är ett stort problem förstås, men beror snarare på att de med högre utbildning har lättare att läsa sig till info och vända sig till rätt instans, har lättare att beskriva symptom, lättare att stå på sig, har självförtroende nog att argumentera för sin sak etc. Det är helt enkelt större sannolikhet att en medveten och påläst person som kan kommunicera sakligt och trevligt hamnar på rätt plats, får träffa rätt person och det blir också lägre risk för missförstånd. Regionerna jobbar  på många olika sätt för att komma åt problemet, t.ex. med lättläst info om sjukdom och hälsa, med tolkservice, info översatt till olika språk och så vidare, men visst behövs mycket mer av stöd till alla att ta sig fram i vården.

    https://www.vantetider.se/resultat/tillganglighetssatsning-2020/?year=2020&month=Februari&service=4

    Fast det där stämmer inte. Tex du skriver att dom med hög inkomst arbetar mycket men kan ändå träna. Men för det första dom flesta av dom har arbeten som inte är fysiskt krävande. Då är det betydligt lättare. Har man ett jobb som sliter hårt både på kroppen och hjärnan då är många trött när dom kommer hem. Nu har dessutom höginkomsttagare ofta folk som gör mycket av arbetet hemma åt dom. Det har inte dom med låg inkomst. Sen det där med mat. Visst läsk och sånt kan man välja bort. Fast forskning visar att med lägre utbildning då gör folk sämre val när det gäller mat och annat. I vissa länder är dom dessutom tvugna att dricka läsk eftersom det är det enda som går att dricka. Det har varit problem på flera ställen i sydamerika. Kranvattnet är odrickbart och köpvatten är för dyrt. Så i vissa länder har dom inget val. Men även i Sverige finns det människor som knappt klarar av varje månad med dom löner dom har. Då är det billigare att köpa annat är grönt.

    Sen högre skatt på rika gör kanske inte att fattiga väljer bort läsk. Men det gör att fler fattiga kan tex få hjälp om dom har en diagnos. Dom kan få likvärdig skola. Man kan förbättra arbetslivet för dom. Man kan helt enkelt göra enorma förbättringar för dom.

    När det gäller vården då finns det stora skillnader och man kan se tydliga skillnader när det gäller tillgänglighet beroende på om man är fattig eller rik. Bor man i Täby tex då har man inte svårt att få en tid på bup. Man har inte problem med att få en läkartid. Så är det inte på många ställen där inkomsterna är lägre. Har en släkting tex som bor i en bruksort. Han har en psykiskdiagnos som gör hans liv tufft. Men han kan inte få hjälp eftersom psyk saknar resurser och vet inte vad dom ska göra med honom. Vilket innebär att tiden går utan att han får hjälp. Samma är det med all annan tillgänglighet. Folk kan inte ens vara säker på att träffa en läkare. Och när dom väl får det då är det alltid olika läkare och kvalitén är väldigt olika. Då spelar det ingen roll hur utbildad en person är finns det inte hjälp att få då finns det inte. Det är samma med skolan. Vi har en väldigt ojämställd skola. Vi har skolor som kräver referenser från rektorer när elever söker till deras skola. För att kolla om dom har diagnoser eller andra problem. Har dom det då stoppar dom flytten eftersom dom vill gå med vinst.

    Sen tror du verkligen inte att det är enorm skillnad att gå i en skola där ingen bryr sig om eleverna gör något eller inte. Där man kan ha en lärare som kan mindre än eleverna ibland. Där man samlar stökiga elever i samma klassrum där dom får sitta av tiden. Skolor där man har gamla böcker och material. Jämför det med att gå i en skola med småklasser. Där lärare håller koll på om elever hamnar efter och om dom gör det då får dom stöd. Där man har nytt material. Det är en stor skillnad. Att tro annat är bara korkat. 

    Folk har olika förutsättningar i livet. Sen om man ser det som tur eller något annat spelar ingen roll. 
  • Anonym (tobbe­)
    Visa endast
    Tor 16 jul 2020 23:54 #108
    Tecum skrev 2020-07-16 18:55:48 följande:
    Men din attityd trycker ju ner de som har sämre förutsättningar från start! Du påstår att de inte har någon chans och att de alltid kommer att vara efter. Alltså är det ingen idé att anstränga sig, chansen att lyckas är liten. "De rika" tar allt som är bra. Med din attityd blir det självuppfyllande, de med dåliga förutsättningar är dömda till ett sämre liv. Allt handlar bara om "tur"  och ett bra utgångsläge.

    En destruktiv och farlig attityd!
    Det är en farlig syn att påstå att rika har slitit för sina förmögenheter och att dom som går på bidrag eller har låga inkomster är lata. Det är farligt. För dom flesta rika är inte det för att dom slitit hårt utan det beror på att dom varit beredd att köra över folk för att nå dit.

    Sen trycker jag inte ner någon. Däremot anser jag att man måste förbättra förutsättningar för dom som inte kommer från rika områden. Och vi måste skapa samhällen där det lönar sig att vara en bra människa som bryr sig om andra. Så är det inte nu. Snarare är det så att det ofta lönar sig ekonomiskt och statusmässigt att köra över människor.

    Du skriver om att jag påstår att dom med sämre förutsättningar har sämre chans och att det alltid kommer att vara efter. Jag påstår inte att dom alltid kommer att vara efter. Men om dom inte får förutsättningar då är oddsen betydligt mindre. Tar man tex någon med en psykisk diagnos eller en sjukdom som gör att personen har svårt att arbeta eller gå i skolan. Får den då ingen vård för att det inte finns resurser där den bor. Ja då är oddsen att den personen ska kunna lyckas väldigt små. Går någon i en skola där lärare inte följer upp om eleverna hänger med eller gör något. Skolor där man sätter dom elever som inte får godkänt i en klass där dom får sitta och sova. Ja då är oddsen stora att dom inte kommer bli högutbildade. Det är inget jag hittar på det är så det fungerar. Sen visst det finns alltid en och annan som lyckas ta sig upp ändå men det är inte det vanliga.

    Att påstå att någon som har en väldigt liten chans att lyckas att den har stora förutsättningar det är fel. För det gör bara att personen tror att det är den som är misslyckad fast det är samhället som svikit och det är samhället som måste skärpa sig. Attityden att alla kan lyckas bara dom jobbar hårdare är en extremt oempatisk attityd. Det var den som drabbade människor när Alliansen fick makten. Då påstod dom att sjuka människor inte var sjuka dom behövde bara en spark i arslet. För enligt Alliansen så handlade det bara om att dom var slöa eftersom dom fick ersättning. Därför drog dom in den. Vilket skapade mer sjuka människor samt några som tog livet av sig. 
  • Fre 17 jul 2020 01:19 #109
    Jag upplever inte det som att det finns folk som har ständig tur genom hela livet, däremot tycker jag att det verkar som att tur ofta följer mer tur och att otur föder otur, sedan hur länge lyckan eller olyckan varar kan variera, men jag är övertygad om att det har med att göra hur ens inställning till livet är.
    Om flera "olyckor" på varandra följer, så tenderar man att se svartare på livet i stort, vilket gör att man hamnar i situationer som gör det hela ännu värre, men här gäller det att försöka se det positiva i livet, för att vända oturen till tur.
    För att ta ett exempel ur verkliga livet:
     
    Jag har två vänner som anser att de har haft stor tur, respektive stor otur i sina liv. Den ena har varit med om bilolyckor, där hon har blivit påkörd vid tre tillfällen, varav vid ett tillfälle fick bilen skrotas. Men hon har klarat sig utan skador och anser att det är för att hon har turen på sin sida. Hon har en man och ett hus och tre barn, har en utbildning och ett okej jobb som hon är nöjd med. Hon känner sig priviligerad över att få vara så glad och frisk och ha så mycket tur i livet, att det inte ens är otur att en person kör rakt in i sidan på hennes bil, för hon klarade ju sig! Kan man ha mer tur? menar hon.
     
    Min andra vän anser sig otursförföljd, för bilen gick sönder. Han hade en fru och två barn, nästan en utbildning (han saknar bara examensarbetet) men jobbar på ett dåligt betalt jobb som inte har med utbildningen att göra och som han är överkvalificerad för, men han skulle ändå haft så att han klarade sig - om inte bilen hade gått sönder, men det är klart att den skulle göra det, för han är ju otursförföljd, anser han.
     
    Hur kan en person som har varit med om tre olyckor känna sig lyckligare än en man vars bil bara gick sönder.Jo, för att det handlar om inställning och hur man hanterar svårigheter i livet. 
    Han, vars bil gick sönder, löste problemet på ett vis som utomstående kan anse vara märkligt. När bilen gick sönder, så istället för att ringa bärgare, lät han den stå kvar på en allmän parkering under ett halvår utan att betala för parkeringen. Han hade egentligen ENORM tur - mer tur än de flesta - för han fick konstigt nog inte böter, fast han borde ha fått det. 
     
    Men han ansåg inte att han hade världens jättetur, för han missade försäkringen, vilket gjorde att han fick betala över 100 kronor om dagen till trafikförsäkringsföreningen. Den räkningen blev enorm och var pengar han inte hade. Efter det följde år av "otur." Hans fru kastade ut honom när hon fick reda på det hela och han är nu skild, bor i en alldeles för dyr andrahandslägenhet och kan inte flytta eftersom han har ännu fler skulder hos kronofogden och denna skuld ökar eftersom hyran är för hög och inkomsten för låg, men ingen annan vill hyra ut till honom eftersom han har betalningsanmärkningar. Hans barn vill inte hälsa på, eftersom han bor i en liten etta, har knappt några möbler och inte ens har TV. 

    Det är lätt att vara efterklok, men det är inte omöjligt att fixa vad som blivit fel. Han skulle exempelvis kunna skriva klart sitt examensarbete och få ett bättre betalt jobb, eller ta ett extraknäck inom det han "nästan" är utbildad till och sedan betala av på skulderna - eller ansöka om skuldsanering - men han tror inte på det för han har sådan "otur" i sitt liv, att det aldrig skulle funka ändå.
     
    Jag tror absolut att tur och otur handlar om inställning, mer än någonting annat.
  • Fre 17 jul 2020 10:14 #110
    Hyllemor skrev 2020-07-17 01:19:45 följande:
    Jag upplever inte det som att det finns folk som har ständig tur genom hela livet, däremot tycker jag att det verkar som att tur ofta följer mer tur och att otur föder otur, sedan hur länge lyckan eller olyckan varar kan variera, men jag är övertygad om att det har med att göra hur ens inställning till livet är.
    Om flera "olyckor" på varandra följer, så tenderar man att se svartare på livet i stort, vilket gör att man hamnar i situationer som gör det hela ännu värre, men här gäller det att försöka se det positiva i livet, för att vända oturen till tur.
    För att ta ett exempel ur verkliga livet:
     
    Jag har två vänner som anser att de har haft stor tur, respektive stor otur i sina liv. Den ena har varit med om bilolyckor, där hon har blivit påkörd vid tre tillfällen, varav vid ett tillfälle fick bilen skrotas. Men hon har klarat sig utan skador och anser att det är för att hon har turen på sin sida. Hon har en man och ett hus och tre barn, har en utbildning och ett okej jobb som hon är nöjd med. Hon känner sig priviligerad över att få vara så glad och frisk och ha så mycket tur i livet, att det inte ens är otur att en person kör rakt in i sidan på hennes bil, för hon klarade ju sig! Kan man ha mer tur? menar hon.
     
    Min andra vän anser sig otursförföljd, för bilen gick sönder. Han hade en fru och två barn, nästan en utbildning (han saknar bara examensarbetet) men jobbar på ett dåligt betalt jobb som inte har med utbildningen att göra och som han är överkvalificerad för, men han skulle ändå haft så att han klarade sig - om inte bilen hade gått sönder, men det är klart att den skulle göra det, för han är ju otursförföljd, anser han.
     
    Hur kan en person som har varit med om tre olyckor känna sig lyckligare än en man vars bil bara gick sönder.Jo, för att det handlar om inställning och hur man hanterar svårigheter i livet. 
    Han, vars bil gick sönder, löste problemet på ett vis som utomstående kan anse vara märkligt. När bilen gick sönder, så istället för att ringa bärgare, lät han den stå kvar på en allmän parkering under ett halvår utan att betala för parkeringen. Han hade egentligen ENORM tur - mer tur än de flesta - för han fick konstigt nog inte böter, fast han borde ha fått det. 
     
    Men han ansåg inte att han hade världens jättetur, för han missade försäkringen, vilket gjorde att han fick betala över 100 kronor om dagen till trafikförsäkringsföreningen. Den räkningen blev enorm och var pengar han inte hade. Efter det följde år av "otur." Hans fru kastade ut honom när hon fick reda på det hela och han är nu skild, bor i en alldeles för dyr andrahandslägenhet och kan inte flytta eftersom han har ännu fler skulder hos kronofogden och denna skuld ökar eftersom hyran är för hög och inkomsten för låg, men ingen annan vill hyra ut till honom eftersom han har betalningsanmärkningar. Hans barn vill inte hälsa på, eftersom han bor i en liten etta, har knappt några möbler och inte ens har TV. 
    Det är lätt att vara efterklok, men det är inte omöjligt att fixa vad som blivit fel. Han skulle exempelvis kunna skriva klart sitt examensarbete och få ett bättre betalt jobb, eller ta ett extraknäck inom det han "nästan" är utbildad till och sedan betala av på skulderna - eller ansöka om skuldsanering - men han tror inte på det för han har sådan "otur" i sitt liv, att det aldrig skulle funka ändå.
     
    Jag tror absolut att tur och otur handlar om inställning, mer än någonting annat.
    Olika förutsättningar kan vara avgörande. En väninna till mig, läkare, inte arbetat länge, blev påkörd med livslånga men. Det har fungerat, för hon hade en egen förmögenhet, en man som tjänar otroligt bra. De har klarat sig bra, kunnat köpa in den hjälpen de behövt.

    Hade hon inte haft sin förmögenhet och sin man hade hon, trots sin utbildning fått leva på existensminimum.

    Själva har vi haft både tur och otur i våra liv. Gjort val som egentligen inte varit fel, men pga omständigheter blev fel och kostat oss massor

    Samtidigt tur t ex att precis när sambon blev av med jobbet, så blev det ett jobb ledigt som passade honom perfekt (det är inte lätt att som 55+ få nytt jobb).

    Men jag väljer att egentligen inte kalla det tur utan ödet.
  • Anonym (Har det bra idag)
    Visa endast
    Fre 17 jul 2020 14:09 #111
    sextiotalist skrev 2020-07-17 10:14:28 följande:

    Olika förutsättningar kan vara avgörande. En väninna till mig, läkare, inte arbetat länge, blev påkörd med livslånga men. Det har fungerat, för hon hade en egen förmögenhet, en man som tjänar otroligt bra. De har klarat sig bra, kunnat köpa in den hjälpen de behövt.

    Hade hon inte haft sin förmögenhet och sin man hade hon, trots sin utbildning fått leva på existensminimum.

    Själva har vi haft både tur och otur i våra liv. Gjort val som egentligen inte varit fel, men pga omständigheter blev fel och kostat oss massor

    Samtidigt tur t ex att precis när sambon blev av med jobbet, så blev det ett jobb ledigt som passade honom perfekt (det är inte lätt att som 55+ få nytt jobb).

    Men jag väljer att egentligen inte kalla det tur utan ödet.


    Väninnan hade också kunnat göra det smarta valet att ta försäkringar och därmed kunna klara sig utan att leva på existensminimum... Att låta bli var ett dåligt val. Kanske valde hon att inte ha så bra försäkringar just för att maken hade pengar?

    Val och inställning påverkar vårt liv i mkt större utsträckning än tur.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll