Hur kommer det sig att vissa får all tur i livet?

Du förenklar massor och lägger ansvaret på alla andra än på individerna. För hur mycket samhället än hjälper till så ÄR det individen som måste tugga i sig moroten, spara sina pengar, anstränga sig i skolan, som måste ta sig ut på promenaden och så vidare. Vi kan göra en del på samhällsnivå (sockerskatt, bygga fler simhallar, utökade kurser på BVC, obligatoriska hälsosamtal etc) men i slutändan är det ändå individen som måste göra jobbet. Högre skatt för de rika ger inte den mindre bemedlade medmänniskan bättre kondition. Jag tycker absolut att vi SKA göra saker på samhällsnivå, som det ser ut finns ju skillnader som inte är bra så något har blivit fel. Men jag står benhårt fast vid att man kan vara ansvarsfull, medveten och klok trots lägre inkomst. 

Pengar underlättar och ger fler val, det stämmer, men det stämmer INTE att ont om pengar betyder att man måste välja läsk istället för vatten, vitt bröd istället för grovt, en glass istället för ett äpple. Lekparken är gratis, ändå är den ofta ödsligt tom vid tidpunkter då barn förr var ute. Nu är det plattan (som kostar!) som gäller.

Många som tjänar mycket jobbar också mycket. Men många av dem väljer ändå att träna på sin fritid. Det är lätt att bara tycka synd om sig själv och hitta bortförklaringar, istället för att se att grannen med "tur" faktiskt snörar på sig löparskorna efter läggning av barn och ger sig ut i 4-gradigt duggregn. Om det handlade om att jobba mycket eller inte skulle de arbetslösa träna mest och så är det ju inte. Tid är en faktor, men helt klart inte den enda.

Att man måste köpa snabbmat för att man jobbar mycket är inte sant. Det går fortare för de flesta att värma en färdig soppa eller steka på blodpudding än att gå via pizzerian på hemvägen. Och på tal om "tur" med ekonomi så är hämtmaten betydligt dyrare - pizza för fyra personer en dag i veckan kostar ungefär 10 000 på ett år om man jämför med blodpudding eller färdig soppa en dag i veckan. Lika kul? Nej. Men tur att de som väljer blodpuddingen framför pizzan kan köpa nya cyklar åt barnen varje sommar?

Vad gäller att få hjälp i vården undrar jag verkligen var du får ditt resonemang ifrån. Att barnet i Täby skulle få hjälp bara för att barnet bor där och inte på landet låter mycket konstigt. Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) var region Gotland och Gävleborg i topp för tillgänglighet hos BUP, tillsammans med Stockholm. Region Västa Götaland 8med vår andra största stad) låg inte alls bra till i den statistiken (se länk nedan). Däremot får nog två olika barn i Täby olika möjlighet till hjälp, beroende på hur pålästa och aktiva föräldrar de har. 

Skillnader i vården finns, men de beror väl snarare på just medvetenhet och kunskap än på pengar. En fattig student på universitet, med akademikerföräldrar, men exakt 23 kr på kontot en vecka innan CSN, har nog lättare att ta sig fram i vården än en person som just vunnit miljonbelopp på lotto men i övrigt har låg utbildning och långa perioder av arbetslöshet bakom sig. Det är ett stort problem förstås, men beror snarare på att de med högre utbildning har lättare att läsa sig till info och vända sig till rätt instans, har lättare att beskriva symptom, lättare att stå på sig, har självförtroende nog att argumentera för sin sak etc. Det är helt enkelt större sannolikhet att en medveten och påläst person som kan kommunicera sakligt och trevligt hamnar på rätt plats, får träffa rätt person och det blir också lägre risk för missförstånd. Regionerna jobbar  på många olika sätt för att komma åt problemet, t.ex. med lättläst info om sjukdom och hälsa, med tolkservice, info översatt till olika språk och så vidare, men visst behövs mycket mer av stöd till alla att ta sig fram i vården.

www.vantetider.se/resultat/tillganglighetssat...

Jag vet inte. Men efter ha haft ett halvt decenium av skit så ställer jag mig också den frågan. 

Trots att vi kämpat som fan så skiter det sig bara.

Vi har hunnit med flera cancerbehandlingar, olyckor, barn som föds sjuka, barn som föds för tidigt. Mycket få saker som skiten som hänt oss hade vi på något sätt kunnat förebygga genom att göra saker bättre, kämpa hårdare eller så. 

Samtidigt ser jag tex min bror segla runt med det "perfekta livet". 

Det är ju iaf en bra övning i att glädjas åt dom små sakerna och inte jämföra.

Väntar med spänning på hammarhajens svar då hen kommer att envist hävda att det beror på att du tagit fullt medvetna val.
Att det är ditt eget fel med andra ord.

Alla vi andra vet att hen har fel, man kan säga en hel massa om hammarhajens iaktakelser och slutsatser men enligt hens egna logik har hammarhajen fattat sådana val att denne bara inte kan förstå något annat än sin egen skapade sanning.

Ja. Grejen är ju att vi båda har gjort bra val genom livet. Högutbildade, bra karriärer, haft fantastiska uppväxter osv. Trots det så sitter jag här med cancer, sjuka barn och sjuk make och våra karriärer står helt still pga allt ovanstående. 

Det enda som faktiskt fortfarande fungerar är väl ekonomin. 

Du förenklar massor och lägger ansvaret på alla andra än på individerna. För hur mycket samhället än hjälper till så ÄR det individen som måste tugga i sig moroten, spara sina pengar, anstränga sig i skolan, som måste ta sig ut på promenaden och så vidare. Vi kan göra en del på samhällsnivå (sockerskatt, bygga fler simhallar, utökade kurser på BVC, obligatoriska hälsosamtal etc) men i slutändan är det ändå individen som måste göra jobbet. Högre skatt för de rika ger inte den mindre bemedlade medmänniskan bättre kondition. Jag tycker absolut att vi SKA göra saker på samhällsnivå, som det ser ut finns ju skillnader som inte är bra så något har blivit fel. Men jag står benhårt fast vid att man kan vara ansvarsfull, medveten och klok trots lägre inkomst. 

Pengar underlättar och ger fler val, det stämmer, men det stämmer INTE att ont om pengar betyder att man måste välja läsk istället för vatten, vitt bröd istället för grovt, en glass istället för ett äpple. Lekparken är gratis, ändå är den ofta ödsligt tom vid tidpunkter då barn förr var ute. Nu är det plattan (som kostar!) som gäller.

Många som tjänar mycket jobbar också mycket. Men många av dem väljer ändå att träna på sin fritid. Det är lätt att bara tycka synd om sig själv och hitta bortförklaringar, istället för att se att grannen med "tur" faktiskt snörar på sig löparskorna efter läggning av barn och ger sig ut i 4-gradigt duggregn. Om det handlade om att jobba mycket eller inte skulle de arbetslösa träna mest och så är det ju inte. Tid är en faktor, men helt klart inte den enda.

Att man måste köpa snabbmat för att man jobbar mycket är inte sant. Det går fortare för de flesta att värma en färdig soppa eller steka på blodpudding än att gå via pizzerian på hemvägen. Och på tal om "tur" med ekonomi så är hämtmaten betydligt dyrare - pizza för fyra personer en dag i veckan kostar ungefär 10 000 på ett år om man jämför med blodpudding eller färdig soppa en dag i veckan. Lika kul? Nej. Men tur att de som väljer blodpuddingen framför pizzan kan köpa nya cyklar åt barnen varje sommar?

Vad gäller att få hjälp i vården undrar jag verkligen var du får ditt resonemang ifrån. Att barnet i Täby skulle få hjälp bara för att barnet bor där och inte på landet låter mycket konstigt. Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) var region Gotland och Gävleborg i topp för tillgänglighet hos BUP, tillsammans med Stockholm. Region Västa Götaland 8med vår andra största stad) låg inte alls bra till i den statistiken (se länk nedan). Däremot får nog två olika barn i Täby olika möjlighet till hjälp, beroende på hur pålästa och aktiva föräldrar de har. 

Skillnader i vården finns, men de beror väl snarare på just medvetenhet och kunskap än på pengar. En fattig student på universitet, med akademikerföräldrar, men exakt 23 kr på kontot en vecka innan CSN, har nog lättare att ta sig fram i vården än en person som just vunnit miljonbelopp på lotto men i övrigt har låg utbildning och långa perioder av arbetslöshet bakom sig. Det är ett stort problem förstås, men beror snarare på att de med högre utbildning har lättare att läsa sig till info och vända sig till rätt instans, har lättare att beskriva symptom, lättare att stå på sig, har självförtroende nog att argumentera för sin sak etc. Det är helt enkelt större sannolikhet att en medveten och påläst person som kan kommunicera sakligt och trevligt hamnar på rätt plats, får träffa rätt person och det blir också lägre risk för missförstånd. Regionerna jobbar  på många olika sätt för att komma åt problemet, t.ex. med lättläst info om sjukdom och hälsa, med tolkservice, info översatt till olika språk och så vidare, men visst behövs mycket mer av stöd till alla att ta sig fram i vården.

https://www.vantetider.se/resultat/tillganglighetssatsning-2020/?year=2020&month=Februari&service=4

Ja. Grejen är ju att vi båda har gjort bra val genom livet. Högutbildade, bra karriärer, haft fantastiska uppväxter osv. Trots det så sitter jag här med cancer, sjuka barn och sjuk make och våra karriärer står helt still pga allt ovanstående. 

Det enda som faktiskt fortfarande fungerar är väl ekonomin. 

En sak som återkommit i tråden är "turen" att vara välutbildad och kunna ta till sig text.
Du visar igen och igen att du inte kan det.
Undersökning efter undersökning visar att man får vård efter samhällsklass och det enda du kommer med är landstingets väntetider?

Ja, förutom alla walls of text ingen orkar plöja igenom.

Ja ja ja. Du får säkert tur någon gång i livet du också. Du får göra lite mer medvetna val bara. Andra val. De rätta valen.

Det jag resonerar kring är varför våden skiljer sig, jag är medveten om att det är skillnader. Vilket jag också skriver, om man läser. TS diskuterar begreppet tur och det gör jag också. Det är inte tur att vissa samhällsgrupper har lättare att få vård. Det beror på att de har förmåga att förstå systemet och det är ett problem att alla inte har det. 

På vilket sätt är det att förminska människor att skriva att man vill att vården ska ännu bättre kunna stödja och informera människor med olika förmåga att ta till sig information?

Det där med medvetna val är bara korkat. Det handlar inte om det. Att fattiga har sämre hälsa betyg m.m. beror på andra saker. Rika barn tex hamnar i bättre skolor. Dom får läxhjälp. Dom bor bättre. Dom diskrimineras inte. Redan där har vi en massa saker som inte handlar om medvetna val. Det är också saker som påverkar människor. En person som hela tiden får en känsla av att den är lyckad kommer att lyckas bättre än den som hela tiden får känna sig misslyckad. Sen har vi det med att samhället ska stå för samma möjlighet till skola och vård m.m. Det gör ju inte samhället så det är ju inte ett val som individen kan göra. Och det är dessutom något som dom som har bra skolor och vård motarbetar att det ska bli rättvist. Och tar vi tex två barn som har en psykisk diagnos som gör skolan svårare. Ett barn bor i en fattig bruksort den andra bor i Täby. Du kommer dom inte ha samma förutsättningar. Den som växer upp i bruksorten kommer kanske inte ens få tillgång till psykolog hjälp och föräldrarna kan inte betala en privat. Den som växer upp i Täby har troligen tillgång till massor av psykologhjälp och om inte så har föräldrarna råd med privat. Detta kommer påverka båda barnens chanser att lyckas rejält. Fast åt olika håll.

Samma med dina exempel med mat och annat. Är man fattig tex då är dålig mat mycket billigare och jobbar man väldigt mycket och har barn då kanske man inte har tid att laga mat utan måste köpa färdig mat. Samma med träning. Om man måste jobba väldigt mycket för att få det att gå runt då kanske man inte har tid med en promenad. Dessutom en promenad är inte samma som en timme på gym. 

Anledningen till att rika har bättre hälsa beror på att dom har råd att äta ute och få hälsosam mat. Dom har tillgång till den bästa vården. Dom har inte arbeten som förstör hälsan. Dom har inte stress för ekonomi.