Min gömmer vinet

Du får väl göra som alla andra kvinnor och tjata mera..

Nej men allvarligt, du måste prova någonting annat. Du går på attack och lägger fram "bevis" och nu är du sur att han inte ändrar sig direkt?
Din man har ett missbruk, vad hoppas du att alla dessa anklagelser ska leda till?

Som vanligt ska du ts stötta och pusha, om du ska berätta något använd ett jag perspektiv dvs beskriv hur det känns och drabbar dig.

På din andra tråd låter det som om det här pågått betydligt längre än ett halvår.

Nu pratar jag från perspektivet av ett barn (vuxen sedan många år) med en förälder som beter sig som din man.
Jag tror att du har kommit till vägs ände med att prata och försöka övertyga. Nu är det dags att du vidtar åtgärder. För du vill väl inte leva resten av ditt liv såhär? Du vill väl inte ha ont i magen i ditt eget hem? Du vill väl inte behöva pendla mellan att han är otrevlig och grälsjuk när han är nykter och sliskig och lismande när han inte är det?
Man vill ju hjälpa, man känner skuld, är rädd att personen kommer att hamna ännu längre ner i missbruket om man går. Men det är medberoendet som talar. Faktum är att han kanske skulle behöva en spark i baken för att inse hur stort problemet är. Den sparken kan vara att du flyttar. Det KAN vara den chocken han behöver för att inse att han inte kommer undan med det här längre. För just nu kommer han undan med allt. Det värsta han får stå ut med är små konfrontationer som uppenbarligen glöms bort så fort flaskan lockar igen.

Fundera på vad DU vill ha ut av ditt liv. Om du stannar kommer det att bli en lång svår väg tillbaka.

De klassiska gömmorna. då har det gått långt.

Ja be kompisen prata med honom. Det kanske når fram bättre om det kommer från någon utifrån.  

Då får du också en utifrån att prata med om detta. Är jobbigt att hantera själv. 

Han fattar, men han har inget val just nu. En liten filur i hans hjärna har kapat hans kropp och den befaller honom att skaffa sig och konsumera alkohol. Fråga om han behöver hjälp med sitt missbruk. Antagligen är han inte där än, men insikten och viljan kan komma snabbare med hjälp. Han kan få antabus utskrivet, t.ex.

En man som måste dricka alkohol för att inte vara aggressiv skulle inte jag vara tillsammans med. Vad har du för anledning att inte lämna? Har han några goda sidor som väger upp det här?

Svar från den andra sidan....här är det jag som var den som drack för mycket och smög med det.

Jag köpte alltid samma vin så att jag kunde byta ut boxen utan att det märktes (trodde jag). Jag hade stenkoll på när soporna hämtades så att jag kunde slänga de gamla utan att min man märkte det (trodde jag). Jag började dricka tidigare på dagen (ofta runt 9 -10 på slutet) så att jag skulle hinna bli hyggligt nykter tills han kom hem från jobbet (trodde jag). Helgerna var så avkopplande för då kunde jag dricka framför honom och tycka att det var acceptabelt bara för att det var helg.

Hade jag fortsatt så hade han lämnat mig, han sa det inte rakt ut men jag vet att det hade skett så småningom. Ett tag så tyckte jag att det var lika bra för då kunde jag dricka ifred och slippa höra hans pikar och besvikelse. Det fick mig att inse att jag var tvungen att göra något åt det, jag älskade inte vinet mer än honom. 

Jag började gå på AA och har nu varit nykter över 3 månader. Jag går på möten 2-3 ggr/vecka och för mig är det otroligt givande och det verktyg som gör att jag faktiskt VILL vara nykter. Jag har själv insett fördelarna med att inte dricka. Min mans kommentarer, våra bråk om mitt drickande, att han hällde ut det vin som var kvar när han fått nog...det hjälpte inte. JAG var tvungen att inse det själv. Många inser det tyvärr för sent efter de supit bort sin familj eller kört rattfulla och förlorat körkortet, jag är tacksam över att det aldrig gick så långt. 

Kolla upp AA, de flesta har öppna möten regelbundet där anhöriga är välkomna. Det är inte något för alla men har hjälpt otroligt många. 

Han är en ren alkoholist. En sådan person ska man inte dalta med.. Det är hårda bud som gäller..

Man kan aldrig ändra någon annan.

Däremot kan och ska man vara där när dom bestämt sej. Baksmällar kommer.

I ditt läge tror jag att det bästa för dej är att förklara din ståndpunkt och stå fast vid den. Kan innebära att lämna.

Han kommer att fortsätta tills han på nått sätt kommer på att

" va fan händer".

Prata med honom igen. Lägg fram fakta: han är alkoholist. Det är ingen fråga eller något anklagande utan ett konstaterande.

Sedan berättar du vad som gäller för dig. Här är det bra att du tänker igenom vad det är du vill och vad du kan tänka dig leva med: vill du att han slutar dricka helt? att han tar emot behandling? att han trappar ner? att han inte är påverkad när han är hemma? att han är 100% ärlig? att han slutar ta ut sitt tjuriga beteende på dig? Vad just du kan tänka dig leva med och vad som är oacceptabelt för dig. 

Vad han än väljer och vad du än väljer så kan du fråga honom hur du kan hjälpa honom och stötta honom (inom dina gränser förstås). Missbruk är en sjukdom och även om du har gränser för vad du kan ha i ditt liv, så behöver du inte lägga mer skuld och skam på honom för det. Du ska skydda dig och dina gränser och du kan hata hans sjukdom och sörja att den förstör för er, men du behöver inte vara arg på honom för att han är sjuk.