orkar inte med arbetslös sambo mer

Du kan ju inte kräva att han ska lämna hemmet anser jag.

Du kan be snällt och förklara att du vore fruktansvärt tacksam om han kunde tänka sig att ta en promenad eller sätta sig en stund utomhus en timme eller två eftersom du är så känslig och vwgnigen behöver få vara själv.

Gällande städning så gör ett städschema tillsammans. Kanske lättare för honom att bocka av och känna att han faktiskt gjort nytta då.

En annan lösning är att se till att ta med allt du kan tänkas behöva in i sovrummet. Så att du enbart behöver gå ut därifrån vid toabesök.

Du får kanske tänka på att ni har helt olika behov. Han har ju varit hemma ensam hela dagen och tycker troligtvis det är dagens höjdpunkt när du kommer hem. Menar inte att du måste umgås med honom för det. Men att du kanske behöver förstå att det kan vara så

Den som går hemma får ju ta huvudansvaret för stöd och mat. Är ju inte rimligt att du som heltidsarbetande gravid även ska axla detta?? Det är ju rentav elakt mot dig.

Mår han dåligt (vilket många gör i dessa tider) får han styra upp sig eller söka hjälp för detta. Lägga upp ett schema för dagen som består av jobbsök och planering för dagen i form av handling, mat och röj. Det är inte semester att gå hemma!

Men alltså om du är en introvert som inte klarar av att ha människor nära dig när du kommer hem och bara vill vara ifred massa timmar är det ju ditt fel att du flyttade ihop med någon? Fullkomligt bisarrt. Förhållandet ska alltså bara vara på dina villkor, han ska vara en duktig lite hund som håller sig borta större delen av tiden, han får inte ens bara sitta i sitt egna hem för då blir du irriterad över att behöva se honom när du går ut ur rummet för att hämta något. 

Väldigt få, om ens någon, skulle acceptera ett sådant förhållande. Låter inte som att du vill bo med någon och istället för att vara mogen och bo själv då väljer du att flytta ihop med någon och sedan skylla på honom för att han existerar och vill prata med sin sambo. 

Problemet med hushållssysslor blir helt irrelevant när ert samboskap aldrig kan funka ändå. Du vill/kan inte vara sambo. 

Han är men mansbebis och kommer undan med det för att han spelar på "jag mår dåligt" - kortet för du kan relatera till det. Känner han sig så kass över sin situation så borde han göra något för att ändra på det. Han kan enlkt vara till mer nytta hemma och han kan aktivt söka jobb. Men han väljer att må skit och inte vara till någon nytta.

Jag har varit arbetslös och ja det är skit och tufft med alla nej tack. Det är jobbigt att bygga upp hoppet när man kommer på en intervju för ett jobb du verkligen vill ha. För att sen rasa ihop över ett nej tack vi har valt någon med erfarenhet. Ja man känner sig kass och oduglig men det är bara att resa sig upp och sätta sig vid datan och söka ett nytt jobb. Annars kommer man aldrig ut ur den jävla skit situationen. Jag har tagit jobb jag inte velat ha bara för att ha ett jobb. Jag har vantrivs men inte slutat förens jag fick ett annat jobb. I dagens läge kan man inte vara petig med vilka jobb man söker.

Jag hade absolut inte accepterat din situation. Du gör allt slit och dessutom så är du gravid. Nej han är en mansbebis!

Mitt råd är parterapi så att ni kan utveckla en fungerande kommunikation.

Den enda vuxenbebisen här är du. Skärp dig för helvete. Du verkar bete dig som en sur och omogen 14-åring. Det är hans hem också och DU har valt att bo ihop med honom. Det klart han är där då. Du kan inte heller kräva att han ska vara tyst hela tiden och ?lämna dig ifred? några timmar för varje dag för att du är sur och introvert. Han ska inte behöva tassa på tå hemma för dig. Sök hjälp, det är du som har problem.

Och vänta bara tills barnet är fött, då kan jag lova dig att du inte kommer få vara ifred. Inte ens på toa fem minuter när du ska skita för då ska ungen klättra på dig. Så bäst du söker hjälp snarast möjligast.

Att han mår dåligt över att vara arbetslös är ju en sak, att han är lat och skiter i hushållssysslorna är ju en annan. Han mår ju uppenbarligen inte så dåligt att han inte klarar av att träna så visst klarar han att sköta inköp, matlagning och städning om han ville. En lösning är ju att han sköter hemmet och att söka jobb på dagtid och tränar på kvällstid så du får lite egentid.

Förstår han inte själv att han som är arbetslös självklart har huvudansvaret för hemmet så får du boka tid på familjerådgivningen. Lika bra att ni reder ut det innan barnet kommer om du ska få någon som helst avlastning .

Jag förstår behovet av att få egentid men du kan inte gärna klandra din sambo för att han är hemma mycket eller tvinga honom ur sitt eget hem. Det låter som att du tar ut mycket av ditt missnöje med jobb och ditt egna mående på honon vilket inte är rättvist.

Däremot bör han ta mer ansvar hemma och skulle av omtanke också kunna gå ut lite mer men i slutändan får du nog själv lämna hemmet om du behöver så mycket egentid.

Sparka ut honom. För barnets skull.

Som introvert kan jag verkligen relatera till behovet att få ladda om utan social kontakt och behovet att få vara ensam. Samtidigt är det orimligt att kräva att någon ska behöva lämna sitt eget hem.

Jag ifrågasätter också att han INTE skulle vara en mansbebis om han inte ens kan se till att rodda ihop lite käk och ta hand om tvätten när du jobbar och han bara går hemma. Såklart det är bebisfasoner.