Bf April 2021
Startar igång en tråd för alla som har beräknad bf i april 2021. Sökte men hittade ingen, här kan vi följas åt! ??
Startar igång en tråd för alla som har beräknad bf i april 2021. Sökte men hittade ingen, här kan vi följas åt! ??
Här går det ganska segt.. Jag är så otroligt omotiverad till att köpa/fixa med någonting förrän vi har fått konfirmerat att det är en tjej som vi väntar. Bakgrunden till det är att vi fick veta i v.32 första graviditeten att de gissat fel kön. Det blev en jättetuff omställning och det tog jättehårt på mig. Missförstå mig inte nu, vi älskar vår son och skulle aldrig byta bort honom. Så nu känner jag mig lite avdomnad, jag kan inte riktigt knyta an till individen i min mage - för att jag inte vågar helt enkelt. Jag vill inte gå igenom det där igen, så därför är jag så avståndstagande nu. Jag har pratat med bm angående detta, och de förstår men gör inte så mycket mer än så. Här ger dom inte ut några gratis ultraljud! Sist jag var iväg till bvc i vecka 27+4 så fick jag redan på att mitt SFmått är 30 cm och att jag har fått gravdiabetes. Hurra.. Nu måste jag vänta till vecka 35 för att få ett ultraljud för att se hur stor bebis jag växer..
Varför tidig igångsättning?
Jag har UL den 18 och möte den 23 nästa gång :) Nästan samma.
Jag jobbar hemifrån, går inte i affärer, träffar inga etc. Vi blir utsatta indirekt via barnen via skola och aktiviteter. Men hör inte mkt om smittspridning här även om det faktiskt finns nu där vi bor. Vi har sagt att typ sista veckan få inga barn gå på aktiviteter då jag inte vill att min sambo ska få ens ev förkylningssymtom - gå igenom FL utan honom är jag inte pigg på alltså.
Här går det ganska segt.. Jag är så otroligt omotiverad till att köpa/fixa med någonting förrän vi har fått konfirmerat att det är en tjej som vi väntar. Bakgrunden till det är att vi fick veta i v.32 första graviditeten att de gissat fel kön. Det blev en jättetuff omställning och det tog jättehårt på mig. Missförstå mig inte nu, vi älskar vår son och skulle aldrig byta bort honom. Så nu känner jag mig lite avdomnad, jag kan inte riktigt knyta an till individen i min mage - för att jag inte vågar helt enkelt. Jag vill inte gå igenom det där igen, så därför är jag så avståndstagande nu. Jag har pratat med bm angående detta, och de förstår men gör inte så mycket mer än så. Här ger dom inte ut några gratis ultraljud! Sist jag var iväg till bvc i vecka 27+4 så fick jag redan på att mitt SFmått är 30 cm och att jag har fått gravdiabetes. Hurra.. Nu måste jag vänta till vecka 35 för att få ett ultraljud för att se hur stor bebis jag växer..
Jo absolut! Jag förstår vad du menar. Jag ångrar verkligen att vi ens kollade kön vid v 21, just för att jag inte vågar lita på resultatet. Om jag inte hade vetat alls, så tror jag att det hade varit enklare att knyta an, för då kan det inte bli fel.
Det har jag också haft mycket tankar angående nu, just att jag inte kommer komma hem till vår lilla kille. Eller att något skulle vara fel.. För 2 veckor sedan dog min mans låtsassysters bebis i magen, 1 vecka innan bf.. Det ger en ganska mycket perspektiv och ångest. Mer paranoid än någonsin nu!
Jo absolut! Jag förstår vad du menar. Jag ångrar verkligen att vi ens kollade kön vid v 21, just för att jag inte vågar lita på resultatet. Om jag inte hade vetat alls, så tror jag att det hade varit enklare att knyta an, för då kan det inte bli fel.
Det har jag också haft mycket tankar angående nu, just att jag inte kommer komma hem till vår lilla kille. Eller att något skulle vara fel.. För 2 veckor sedan dog min mans låtsassysters bebis i magen, 1 vecka innan bf.. Det ger en ganska mycket perspektiv och ångest. Mer paranoid än någonsin nu!
Jag tar blodförtunnande sprutor varje kväll för att jag haft blodproppar i lungorna när jag var 19. Jag har blivit igångsatt på + 15 med barn nr 2 och igångsatt +3 med barn nr 3. Men med tredje barnen var det en extremt mental stress att ha förvärkar i 10 veckor och så ska man inte ta sprutan när det är igång. Så blev så stressad av att inte veta när jag skulle ta den inför förlossning. Har haft stora blödningar med 2 av 3 barn. Är extremt rädd för att förblöda och dö. Även om det är ovanligt så kan jag inte släppa det. Är inte rädd för att föda barn men just blödningarna efter. Sist kom det i hissen ner till bb.. fick en chock och någon typ av ptsd som höll i 3 år.. så vill undvika den oron och stressen med tidig igångsättning där alla vet vad som gäller och att jag är på plats mm..
Oj ja det låter tufft!!! jag förlorade 4 liter m barn nr 2 och fick dra iväg på operation och ligga kvar några dagar. Dock mest min man som tyckte det va jobbigt än jag. Är lite stressad just innan man kommer in till förlossningen, men väl där är jag trygg. Låter jättejobbigt att det hängde över dig så länge sen oxå. <3
Jag jobbar också hemifrån. Skönt. Men är väldigt trött. Sen kan jag aldrig skydda mig från smitta från barnen och nu har typ 3 familjer i området covid. De som brukar åka skolbuss med våra barn. Jag hade covid i våras tidigt men har inte antikroppar kvar.. hoppas man har T celler så man är skyddad ändå.. vill inte heller föda utan min man. BB utan honom är lugnt men förlossningen vill jag gärna ha honom där..
Funderar mkt på hur det blir med bebis sen.. vill ju låta syskonen hålla och gosa.. samt ska man kräva att folk har munskydd och visir när de träffar henne osv? Så svårt.
Hej hej!
Gravid med nummer fyra..bf 17 april.
Veckorna går, leds på Corona, jobbar hemifrån..känner mig lite isolerad och ensam i graviditeten. Ingen partner med hos barnmorska eller på ultraljud.
Hur är det hos er?
Samtidigt tänker jag ju på förstagångsföräldrar som inte får dela ultraljud och sånt tillsammans. Ska väl inte klaga, men njaa, Corona tär ändå på mig en del.
Vi har inte haft covid i familjen, men mannen jobbar på stor arbetsplats, barn i skola och förskola. Men veckorna rullar på, med tre barn sen innan. 7, 4 och en som blir 2 år i maj..tiden går undan. Mår bra, men tröttheten som kommer och går är värst.
Nåväl, kul att att följa fler gravida. Känner mer verkligt på nåt sätt i dessa konstiga tider.
Hej hej!
Gravid med nummer fyra..bf 17 april.
Veckorna går, leds på Corona, jobbar hemifrån..känner mig lite isolerad och ensam i graviditeten. Ingen partner med hos barnmorska eller på ultraljud.
Hur är det hos er?
Samtidigt tänker jag ju på förstagångsföräldrar som inte får dela ultraljud och sånt tillsammans. Ska väl inte klaga, men njaa, Corona tär ändå på mig en del.
Vi har inte haft covid i familjen, men mannen jobbar på stor arbetsplats, barn i skola och förskola. Men veckorna rullar på, med tre barn sen innan. 7, 4 och en som blir 2 år i maj..tiden går undan. Mår bra, men tröttheten som kommer och går är värst.
Nåväl, kul att att följa fler gravida. Känner mer verkligt på nåt sätt i dessa konstiga tider.
Börja oxå bli lite led nu men har uppskattat både hemmajobbet och den lite mer lugnare vardagen fram till nu eg. Lite skrämmande m en hel FL hemma efter denna tiden dock. Alltså ett år till! :) har börjat köpa hem fröer och lökar för att satsa på lite kul trädgårdsprojekt till våren iaf!
Full rulle då hemma :) mina barn är större så betydligt lugnare här. Nyfiken - Har dina tidigare barn kommit före el efter BF?
Nu börjar det närma sig. Hur går det för er alla? :)