Oj då. Oväntad skilsmässa.

För flera år sedan hade vi problem i vårt äktenskap. Maken ställde till ett jä*la liv och vi skilde oss nästan.

Det fanns en sak som var min akilleshäl och det var att han varje gång han blev arg skulle han ta sönder saker i hemmet, kasta ut maten som lagats och hota med mer skadegörelse. Jag satte ner min fot och gav ultimatum om att det antingen upphörde direkt eller så skildes vi åt.

Han valde det första. och det har inte hänt sedan dess. Vi har levt ett hyfsat lugnt familjeliv. Tills ikväll. Nu bröt helvetet löst och han blev vrålarg för nån skitsak som barnen gjort. Han skrek och tappade allt, sa att jag var helt värdelös, skrek på barnen och kastade ut maten som han nyss lagat. Hotade med än det ena och än det andra. Har fördärvat allt vi byggt upp.

Jag har inget alls över för honom efter detta och sa direkt att jag vill skiljas.

Så nu står jag här. En oväntad skilsmässa och jag har ingen backup-plan över huvud taget. Vi bor i ett område utan några lägenheter eller hus till uthyrning (förutom sommarstugor som hyrs ut under sommarveckor). Vilken förändring detta kommer att bli. Jag är ställd men vet att jag inte vill leva under premisser om att förvänta mig sådana utbrott.

Min kärlek dog på fläcken när min man skrek på både mig och barnen utan någon som helst grund. Det var nästan kusligt. Jag såg och kände alla känslor bara dö, som ett plåster som revs bort. Att jag kommer att klara mig alldeles utmärkt, det vet jag. Men livet blev så annorlunda direkt. Jag vill verkligen INTE ha mitt beslut ogjort. Jag behöver inte den mannen i mitt liv. Frågan är om han kommer att vilja samarbeta för barnens bästa. Jag är lite orolig att han kommer att använda barnen för att kunna sätta käppar i hjulet. Det blir det tuffaste för de är oskyldiga.

Jag vill inte något direkt med tråden. Bara skriva av mig lite. Fick nog någon sorts chock. Det går över så småningom