Hjälp dåligt resultat vid kub

Känner du dig väldigt orolig kan du boka tid för nipt och bekosta det själv. Det kan det vara värt om man är väldigt orolig. Jag ska dock försöka lugna dig! 1:500 är inga dåliga siffror. Räknar du ut risken i procent är risken för att ditt barn har ds 0,2%. Chansen att det inte har någon kromosomavvikelse är alltså 99,8%! För trisomi 13 och 18 fick du bästa siffrorna.

När jag väntade mitt tredje barn fick jag 1:2 för ds och 1:267 för trisomi 13 och 18. Det var alltså 50/50 om barnet i magen hade ds eller inte. Även för mig var det nackspalten som drog ner siffrorna. Den mättes till 3,6 mm. Vår bm mätte också flera gånger och fick olika mått vilket inte är konstigt. Bebisen rör på sig och bm mäter från olika vinklar och då kan måtten skilja sig. Som minst mättes vår bebis nackspalt till 3,2 mm och som bredast till 3,9 mm sedan räknade hon ut ett medel av alla mätningar som blev 3,6 mm. Jag har för mig att upp till 2,8 mm räknas bredden som normal och först över 3,5 mm räknas den som mycket bred så din bebis nackspalt var ju inte extrem på något sätt. Ytterligare en anledning att inte oroa dig för mycket.

Eftersom jag fick så extremt dåliga siffror fick jag göra fostervattenprov istället för nipt. Vi testade med moderkaksprov först eftersom man kan göra det tidigare än fostervattenprov men tyvärr låg min moderkaka i bakvägg så det gick inte att nå den med nålen utan att gå igenom fostersäcken. Därför fick jag göra fostervattenprov senare istället. Hade jag fått 1:50-1:200 hade jag fått nipt men enligt min bm var risken stor att även nipt skulle visa hög risk eftersom kub visade så dåliga siffror och då skulle jag ändå få gå vidare med fostervattenprov. Jag fick vänta tre veckor på att kunna göra fostervattenprovet och sedan ytterligare en vecka på att få svar. När jag var i v 17 fick jag svar på korta analysen som visade att bebisen varken hade ds eller trisomi 13 eller 18 (jag var egentligen mest orolig för trisomi 13 och 18 även om jag hade bättre siffror för dem). En vecka senare ringde läkaren som tagit provet och meddelade att inte heller långa analysen visade något avvikande. Ett par veckor senare hade jag rul och fick då ett utökat rul som genomförs av läkare istället för bm där de tittar extra noga på framförallt hjärtat och andra viktiga organ då en så bred nackspalt som min bebis hade ökar risken för missbildningar (oftast på hjärtat) men inte heller det visade något avvikande.

Min son fyllde 1 år för några veckor sedan och vid varje läkarundersökning från att han föddes har barnläkaren undersökt hjärtat extra och det har alltid varit bra. Jag fick alltså sämsta siffrorna man kan få på kub men födde ett barn utan några avvikelser. Han var helt enkelt bara ett foster med bred nackspalt utan orsak.

Som sagt, dina siffror är inte dåliga men jag förstår att bemötandet du fick bidragit till att du ändå är väldigt orolig. Jag hoppas att jag lyckats lindra din oro lite i alla fall men förstår verkligen om du ändå vill göra nipt privat för att vara säker. Gör du nipt, fundera i sådana fall på vad du ska göra med resultatet. Sök information om ds så du kan känna dig säker på det beslut du ev behöver ta, oavsett vilket det blir. Lycka till!

Vad skönt att du känner dig lugnare idag! Det låter ju mycket bättre med 0,2% än 1:500. Jag brukar alltid säga till folk jag känner som gör kub att räkna ut risken i procent eftersom bara det brukar kännas lugnande om man fått, vad man tror är, dåliga siffror på kub.

Jag var ensam när jag gjorde rul eftersom min man jobbade på annan ort då. Det var mycket mer nervöst och jag var mer orolig än när min man var med. Speciellt eftersom jag visste att jag kunde få dåliga besked. Det var väldigt skönt att han var med under kub och när jag tog fostervattenprovet. Men läkaren som genomförde rul (samma som tog fostervattenprovet) var jättebra och lugnade mig. Innan undersökningen berättade hon noga om allt hon skulle göra och vad hon tittade på. Hon sa även att hon skulle vara tyst mycket under undersökningen eftersom hon behövde koncentrera sig men att hon alltid skulle berätta och förklara vad hon sett sen. T ex när hon tittade på benen, då var hon tyst och mätte och tittade i olika vinklar sedan berättade hon för mig att allt såg normalt ut, att måtten stämde, vinkeln i foten var bra och bebisen hade fem tår på varje fot. Sedan gick hon vidare till nästa del/organ och så var hon tyst en stund igen osv. När hon kom till hjärtat var hon tyst lääänge och jag tror att hon märkte att jag blev väldigt orolig över att hon var tyst så länge. Då sa hon snabbt att det såg bra ut men att hon behövde titta lite till i andra vinklar. Tillslut kunde hon säga att hjärtat såg fint ut och hon visade hjärtats olika delar som hon tittat på. Hon berättade att det fortfarande kunde finnas något väldigt litet hål som hon missat men att det skulle upptäckas på läkarundersökningen innan man lämnar BB. Efter sonen var född fick vi en extra undersökning av hjärtat när han var ca en vecka gammal och vid varje läkarbesök på bvc har de lyssnat extra noga på hjärtat och det har aldrig varit något konstigt.

De där fyra veckorna från kub tills vi fick svar på fostervattenprovet var några av de värsta veckorna i mitt liv. Jag var så otroligt rädd att barnet skulle ha en kromosomavvikelse eller hjärtfel som inte var förenlig med liv och att jag skulle bli tvungen att avbryta graviditeten. Speciellt eftersom vi tyvärr hade berättat för blivande störebröderna några dagar innan kub att de skulle få ett syskon. Det var julafton och de fick veta det som en julklapp och blev jätteglada. Jag har aldrig känt mig så lättad som när jag fick svar på fostervattenprovet!