Han vill men inte jag

Jag förstår din fråga MRAKas, det är ju inte rättvist att mannen inte själv kan välja att behålla ett barn som kvinnan inte vill ha. Men jag har inte någon bra lösning. Eftersom det är kvinnan som måste genomgå graviditeten. Och eftersom samhället dömer en kvinna som överger sitt barn oerhört hårt - även om pappor som överger också ogillas. Och oavsett om det är kvinnan eller mannen som inte vill bli förälder så blir det svårt för barnet med en mor/far som inte vill ha det. Hur tycker du att det borde vara när det gäller abortfrågan, vore intressant att höra förslag?

Håller med dig MRAKas ang det personliga ansvaret för att undvika oönskad graviditet. Och om att ansvaret för ett mer jämställt föräldraskap behöver tas av både kvinnor och män. Däremot tycker jag nog att både män och kvinnor har genomgått en stor förändring i attityder och livsinställning avseende arbete, ansvar, föräldraskap mm men att det återstår en hel del innan vi i praktiken har samma rättigheter och skyldigheter. Lagen ger oss ju i stort sett jämställdhet, men attityder och tillämpning släpar efter. Men vi är på god väg! Om man tänker på hur det var avseende rösträtt, rätt till studier, rätt till föräldraledighet mm etc så har vi kommit långt jämfört med för 100 år sedan.

Ja det finns tyvärr exempel i många sammanhang när män och kvinnor bemöts olika även om det blir bättre. Det är inte rätt vare sig när det är män eller när det är kvinnor som drabbas. Det gäller allt från föräldraskap (olika förväntningar, krav och rättigheter), jobb (när någon automatiskt ses som mer, eller mindre, kompetent bara utifrån kön), hur man ska bete sig, vilka känslor man får visa, färger man ska ha på sig, etc etc.