Anonym (Anhörig) skrev 2020-07-24 19:30:29 följande:
Beklagar din situation, har varit där själv med en hårt sjukdomsdrabbat familj.
Du kommer klara det, du kommer hitta din egna väg igenom. Att följa en cancersjuks resa är vidrigt. Om din sambo inte ger dig energi för att klara detta, umgås då mindre med honom.
Var finner du energi och inre lugn? Med vänner, ensam, i löparspåret, i kajaken? Med musik? Yoga? Vad gör du i vanliga fall som du mår bra och blir harmonisk av?
Själv har jag behövt ?stämpla ut? från den sjuke. För att orka ?stämpla in?. Jag hade frizoner där sjukdomen inte existerade, mitt jobb var en sådan frizon. Min chef visste eftersom jag kunde behöva dra med kort varsel. Men ingen annan kollega. Därför blev jobbet en av de frizoner där jag kunde fokusera på annat och hämta energi.
Andra frizoner var ett par av mina fritidsintressen. Där kunde jag också fokusera och släppa sjukdomen för ett par timmar.
Dessa frizoner gjorde att jag orkade ?stämpla in? med ny energi och verkligen vara det stöd mamma och mina syskon behövde.
Hade också en kompis som jag kunde ringa alltid med min ångest. Behövde sällan ringa, men bara vetskapen om att jag alltid kunde ringa gjorde mig lugnare och mer balanserad.
Jag bor i Sthlm och dom 2 timmar bort från mig, så jag hinner som du säger. Stämpla ut och stämpla in.
Min chef vet om min situation, är dock provanställd till november så e jätte nervös att förlora jobbet, kan inte slappna av där än.
Jag försöker med mina medel att hantera ångest med tv-spel. Det fungerar inte riktigt för jag släpper inte ångesten. Ska försöka ta promenader. På måndag börjar jobbet igen. Får se hur de går. Tusen Tack för ditt svar. Otroligt bra, blir så lycklig att de finns de som tar sig tid o hjälper.