Är du en föräldrar som rättfärdigar våld mot barn?

Däremot tror jag att vi alla kan hamna i ett läge där man faktiskt klappar till sitt barn. Om det är ett oerhört krävande barn och man själv befinner sig i ett sårbart läge där man inte funkar optimalt (som det kan bli nån gång i livet) så tror jag faktiskt att det kan hända vem som helst utan att man är en ond människa. Är man då normal så ångrar man sig naturligtvis djupt och inser att man gjort riktigt fel och vidtar alla åtgärder man kan för att det aldrig ska hända igen.
Att däremot faktiskt på riktigt förespråka våld som en bra metod är nåt annat...

Har man inte den spärren är man inte frisk enligt min åsikt. Att man får känslan av att vilja kväva sitt barn med kolik med en kudde har jag hört. Desamma ställa ut barnet och lämna det. Men man gör inte det. För man har en spärr.
Kliver man över den spärren är man inte frisk. Ångest eller inte. Att dessutom kliva över den egna moraliska gränsen gör att det är betydligt lättare för att de ska hända igen och igen och igen. Dels för att man upptäcker att det inte var hela världen då man inte blev inlåst i fängelse och barner fortfarande verkar tycka om en men också för att man förmodligen får direkt effekt. Barnet blir rädd och upphör med vad denne gör och man tycker att det kanske var ett helt ok sätt att använda.

Nej det har absolut inget med hur stort barnet är. Man lär inte barn att ett beteende är fel genom att göra likadant själv. Det enda du då lär barnet är att den som är större och starkare kan bitas. Dina föräldrar gjorde fel och utsatte dig för ett övergrepp.

Du jämför tandborstning med att bita ett barn i uppfostrande syfte...
Och ändå tycker du att det jag skrev var det dummaste du läst...

Well, lagen och myndigheterna håller inte heller med dig...

Om du gör det tycker jag att du ska ta hjälp för det.

Nu var det ju föräldrarna som bets...

Du jämför mig med en IS krigare för att jag (och lagen) anser att det är ett overgrepp att bita ett barn i uppfostringssyfte.... återigen... wow..

Du beskrev hur dina föräldrar gjort allt för att få stopp på bitandet, och lite senare skrev du att de till slut bet tillbaks, så givetvis är det då ett syftningsfel från din sida som gjorde att jag trodde det var dina föräldrar som bet. Och det är väl en väsentlig skillnad mot om det var syskonen som till slut gav igen. Tycker du verkligen att det är irrelevant?
När du påstår att jag skulle tro mig ofelbar måste jag dra slutsatsen att du antingen inte läst mina inlägg alternativt inte förstått dem. Jag skriver ju precis det att vi alla har potentialen att gå över gränsen och slå sina barn. Förövrigt så behöver man själv inte vara ofelbar för att kunna se skillnad på rätt och fel hos sig själv eller andra. Jag kan vara full av fel och svagheter och ÄNDÅ förstå att det är ett övergrepp om föräldrar biter sina barn i uppfostringssyfte. Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt... pröva..

Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt... pröva..

Det ligger i sakens natur att man vill tro att man absolut inte skulle hamna där. Kan lova dig att de allra flesta som en dag till sin stora förtvivlan inser att de just burit hand på sitt älskade barn fram till den punkten varit lika övertygade som dig om att det aldrig skulle kunna hända. Jag har träffat tillräckligt många goda föräldrar som hamnat just där av olyckliga tillfälligheter att jag är tämligen säker på min sak.
Men vill man tro att det bara är onda och dåliga föräldrar som kan råka hamna där så vill man. Verkligheten är dock betydligt mer komplex och detta är något jag vet. Jag kan inte tvinga någon att begripa så jag lägger ned här.

DU verkar vara den som har svårt för empati och sympati. På vilket sätt skulle ett litet barn kunna provocera en vuxen till den grad att denne klappar till barnet?
Nä, då saknas spärrar. Då är man inte frisk! Min morsa blev misshandlad av sin pappa hela sin uppväxt. Hon har klappat till både mig och min syster vid ett flertal tillfällen. Jag förstår henne. Hennes moraliska gränser har passerats och suddats ut pga sin uppväxt. Hon är inte frisk pga vad hon varit med om. Men det gör inte att jag någonstans tycker det hon gjorde var förståeligt eller mindre hemskt. Hon om någon borde veta att slå inte är en lösning.

Jag har själv barn med diagnos. Har ALDRIG gjort illa dem på något vis och de kan vara utmanande på många sätt.
De har bitits, slagits och haft utbrott. Men med lågaffektivt bemötande och MYCKET jobb så är det idag helt fungerande, trevliga och sympatiska ungdomar.

Att ta till våld är en genväg. Då man som förälder antingen är för lat för att ta till hjälp eller stöd för hur man ska bemöta sitt barn rätt eller för att man inte har tid att lägga energi på sina barn.

Det gör jag inte. Men ja. Jag saknar sympati för människor som slår barn. Likväl som jag aldrig annars rättfärdigar mord eller misshandel, någonsin. Det gör inte att jag har problem med sympati eller empati. Som vuxen har man ett ansvar att söka hjälp om man inte kan hantera sina barn. Ett barn kan inte söka den hjälpen åt föräldrarna. Man har ett ansvar att ta tag i sina egna problem. När man inte gör det är man inte mycket till människa enligt mig.