• Anonym (TS)

    Är du en föräldrar som rättfärdigar våld mot barn?

    Alldeles för många trådar på Facebook senaste tiden som utmynnar i att man ska anvönda våld mot sitt barn.

    Det kan handla om barn som bits, då ska man som förälder bita tillbaka för att visa åt barnet att det gör ont eller att ens 1 åring drar en i håret så ska man dra tillbaka för att visa att det gör ut.

    Sjukaste jag läst idag var en mamma vars son med diagnos var väldigt elak mot familjens katt. Kastade den i golvet, satt/låg på den, tröck ner huvudet i matskålen etc. Majoriteten av alla kommentarer var att omplacera katten, men en stack ut. En mamma som rådde TS att behandla sonen på samma vis som han behandlar katten. Det hade hon gjort mot sin son, alltså luggat honom, dragit han i öronen/benen etc och då hade han lärt sig enligt henne.

    Fattar inte människor att detta inte handlar om att barnet lär sig att det gör ont, utan att de inte gör det av rädsla för att själva få ont? Dessutom är man själv dum för att visa att man inte ska vara dum? Dubbelmoral delade!

    1-5 åringar har inget konsekvenstänk.

    Ärligt talat, är du sådan? Tycker du det är rätt och varför?

    När du skriver ditt svar, fundera gärna på vart gränsen för vilket våld som är ok går?

    Och fråga dig om du skulle tycka det var ok att din sambo behandlade dig likadant? Sonen luggar katten, du luggar sonen, sambon luggar dig? Är det ok?

    Jag blir ärligt talad skrämt över vilka människor som tillåts få barn. Jag är verkligen ingen perfekt förälder, men våld mot barn är väl en så pass basal grej man fattar att man inte gör....

  • Svar på tråden Är du en föräldrar som rättfärdigar våld mot barn?
  • Anonym (Lotta)

    Inte okej.

    Det jag tycker är okej är att lyfta undan och att i vissa situationer hålla fast. Mina barn lugnar sig ofta när man håller de hårt och bestämt (men inte våldsamt), men det tar några sekunder innan de slappnar av då de kan spjärna emot.

    Att råka göra illa barnet i en konfliktfylld akutsituation kan vara okej. Alltså, om ungen håller på att springa ut på gatan och man får tag i en arm eller i håret och rycker till för att stoppa hen. Inte okej om föräldern slår i ilska. Inte okej om föräldern slår/luggar/biter medvetet i uppfostringssyfte. Men självklart kan man prata om det, "hur känns det på dig om någon biter? Hur känns det då på andra?"

  • Anonym (Suck...)

    Aldrig sett ett sånt inlägg på F.B Hade nån skrivit så hade jag strukit dom från vän-listan och blockat dom. "Våld" är bara okey om det handlar om att undvika nåt ännu värre. Man kan ju tex inte diskutera sig fram med en 3-åring som håller på och biter lillebror- då tar man tag i barnet och lyfter bort det.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Lotta) skrev 2020-07-30 18:21:51 följande:

    Inte okej.

    Det jag tycker är okej är att lyfta undan och att i vissa situationer hålla fast. Mina barn lugnar sig ofta när man håller de hårt och bestämt (men inte våldsamt), men det tar några sekunder innan de slappnar av då de kan spjärna emot.

    Att råka göra illa barnet i en konfliktfylld akutsituation kan vara okej. Alltså, om ungen håller på att springa ut på gatan och man får tag i en arm eller i håret och rycker till för att stoppa hen. Inte okej om föräldern slår i ilska. Inte okej om föräldern slår/luggar/biter medvetet i uppfostringssyfte. Men självklart kan man prata om det, "hur känns det på dig om någon biter? Hur känns det då på andra?"


    Hålla fast är ett fenomen jag inte heller förespråkar. Finns inget positivt med detta enligt forskning, men det är en annan diskussion.

    Men ja. I nöden är såklart en annan sak.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Suck...) skrev 2020-07-30 18:38:27 följande:

    Aldrig sett ett sånt inlägg på F.B Hade nån skrivit så hade jag strukit dom från vän-listan och blockat dom. "Våld" är bara okey om det handlar om att undvika nåt ännu värre. Man kan ju tex inte diskutera sig fram med en 3-åring som håller på och biter lillebror- då tar man tag i barnet och lyfter bort det.


    Detta är i olika föräldragrupper på facebook. Inte inlägg på vänners väggar. Utan någon som frågar om råd gällande uppfostran och någon ger våld som råd. Någon som har problem med ett barn som bits och frågar om råd och vissa råd handlar om att bitas tillbaka t ex.

    Att lyfta bort någon är inte våld. Då gör man inte illa barnet.

    Även om det skulle vara en vän till dig som skrev det på sin vägg. Varför ta bort som vän och blockera? Blir barnet mindre utsatt då enligt dig? Bättre slänga iväg ett PM eller ringa ett telefonsamtal och ge föräldern information...
  • Anonym (Suck...)
    Anonym (TS) skrev 2020-07-30 18:45:20 följande:
    Detta är i olika föräldragrupper på facebook. Inte inlägg på vänners väggar. Utan någon som frågar om råd gällande uppfostran och någon ger våld som råd. Någon som har problem med ett barn som bits och frågar om råd och vissa råd handlar om att bitas tillbaka t ex.

    Att lyfta bort någon är inte våld. Då gör man inte illa barnet.

    Även om det skulle vara en vän till dig som skrev det på sin vägg. Varför ta bort som vän och blockera? Blir barnet mindre utsatt då enligt dig? Bättre slänga iväg ett PM eller ringa ett telefonsamtal och ge föräldern information...
    Jag är inte med i nån föräldragrupp. Går ju blocka folk i såna också. Jag skulle inte vilja vara vän med nån som förespråkar våld mot barn. Hade förmodligen ringt soc. också. Information biter inte på idioter och jag slösar inte tid på såna heller.
  • Anonym (Anne)

    Såg också inlägget om katten, men tråden verkar ha försvunnit? Vad hände? Jag skrev att hon visst kunde betrakta sig som barnmisshandlare, men sen försvann den. Var det inga fler än jag som protesterade?

  • Anonym (Anne)

    Däremot tror jag att vi alla kan hamna i ett läge där man faktiskt klappar till sitt barn. Om det är ett oerhört krävande barn och man själv befinner sig i ett sårbart läge där man inte funkar optimalt (som det kan bli nån gång i livet) så tror jag faktiskt att det kan hända vem som helst utan att man är en ond människa. Är man då normal så ångrar man sig naturligtvis djupt och inser att man gjort riktigt fel och vidtar alla åtgärder man kan för att det aldrig ska hända igen.

    Att däremot faktiskt på riktigt förespråka våld som en bra metod är nåt annat...

  • Anonym (TS)
    Anonym (Anne) skrev 2020-07-30 20:33:10 följande:

    Såg också inlägget om katten, men tråden verkar ha försvunnit? Vad hände? Jag skrev att hon visst kunde betrakta sig som barnmisshandlare, men sen försvann den. Var det inga fler än jag som protesterade?


    Tror den blev anmäld för att folk blev hysteriska.

    Såg en kommentar under hennes som började med "Jag fattar absolut" men kunde inte läsa allt då tråden försvann..
  • Anonym (TS)
    Anonym (Anne) skrev 2020-07-30 20:38:17 följande:

    Däremot tror jag att vi alla kan hamna i ett läge där man faktiskt klappar till sitt barn. Om det är ett oerhört krävande barn och man själv befinner sig i ett sårbart läge där man inte funkar optimalt (som det kan bli nån gång i livet) så tror jag faktiskt att det kan hända vem som helst utan att man är en ond människa. Är man då normal så ångrar man sig naturligtvis djupt och inser att man gjort riktigt fel och vidtar alla åtgärder man kan för att det aldrig ska hända igen.

    Att däremot faktiskt på riktigt förespråka våld som en bra metod är nåt annat...


    Har man inte den spärren är man inte frisk enligt min åsikt. Att man får känslan av att vilja kväva sitt barn med kolik med en kudde har jag hört. Desamma ställa ut barnet och lämna det. Men man gör inte det. För man har en spärr.

    Kliver man över den spärren är man inte frisk. Ångest eller inte. Att dessutom kliva över den egna moraliska gränsen gör att det är betydligt lättare för att de ska hända igen och igen och igen. Dels för att man upptäcker att det inte var hela världen då man inte blev inlåst i fängelse och barner fortfarande verkar tycka om en men också för att man förmodligen får direkt effekt. Barnet blir rädd och upphör med vad denne gör och man tycker att det kanske var ett helt ok sätt att använda.
  • Anonym (Vaaok)

    Nej jag tycker inte det är en bra metod. Däremot tycker jag det är praktiskt om katten/hunden säger ifrån ordentligt och skrämmer/gör illa barnet tillräckligt för att det inte ska göra om dumheterna (men naturligtvis inte så illa att barnet behöver uppsöka läkarvård). Om valet står mellan att barnet är fortsatt elakt mot djuret tills det är gammalt nog att förstå bättre/djuret måste omplaceras dvs.

Svar på tråden Är du en föräldrar som rättfärdigar våld mot barn?