Har din man barn sedan tidigare som han har övergett?

Det är inte bra,men han behöver inte vara otrevlig för det.Barnen blir vuxna och struntar i sin pappa då ochså och skaffar ett eget liv .

Landet nämner jag inte, men ingen nordisk land. Det är som i de flesta länder där män huvudsakligen jobbar och försörjer familjen och kvinnor är hemma med barnen medans de är små. Så såklart har inte män samma relation till barnen. Vissa saknar så klart barnen i början, men de flesta skaffar "nya" barn och saknaden avtar med tiden. Vissa mammor försvårar umgänge också så klart.

Empatistörd är bara ett av flera ?ord och diagnoser man kan märka honom med...

Det finns inga garantier mot det. Kvinnor bär på skam i alla kulturer. Exempelvis i mitt hemland kan kvinnor få hjälp av sina egna familjer vid skilsmässa, men många kan bli anklagade för opassande val av mannen som "lämnat" henne eller inte betalar underhåll. Kvinnor behöver stötta varandra oavsett vilken kultur de kommer ifrån för det är ett gigantiskt jobb att vara mamma. Hur man än gör som kommer hon få skuldkänslor

Det handlar om inställningen. Vill man vara mamma eller ?jämställd förälder?. För mamma är man oavsett hur exet beter sig. Barnet måste ha åtminstone en förälder som gör ett bra jobb som förebild. Det räcker oftast för att uppfostra bra människor, men är tufft för kvinnan.

Jag vill att det ska bli fred i hela världen... Inget som jag direkt kan påverka. Men flytta hade jag gjort själv. Det är inte hälsosamt att jämt bli påmind av något man mår dåligt av.

jag är en tjej under 20 år utseende .snygg smal fast kropp.stora bröst i storlek D naturligt.fast röv. är egenföretagare och har eget boende .väldigt nere på jorden rolig och öppensinnad tjej. jag träffade en man som är mitt livs kärlek för snart 2 år sedan han är i ca 30 åldern och har två barn med en annan kvinna sen fler år tillbaka kvinnan och min man hade skilsmässa för ett par år sedan.  jag hade respekt för kvinnan o tyckte synd om henne i början men när jag och pappan flyttade ihop och hämtade barnen på helgerna så blev hon galen av att jag var runt hennes barn. hon började snacka skit om mig till hans familj och förtala mig som tur älskar hans familj mig och tycker att hone galen och andra i hennes närhet med. hon   verkade allmänt bara vilja visa att hon inte tycker om mig och tror säkert att jag tar  barnens pappa ifrån dom.så sorgligt för jag älskar barnen men jag tänker inte bråka med min man om han inte vill hämta barnen eller vill jag är ok hur han än gör  för de är hans barn jag tar inte det ansvaret. han är väldigt driftig rolig snygg och min andra halva vi har sex flera gånger om dagen hans kuk är ju 23cm plus gumman varför skulle jag förstöra mitt förhållande med min partner som jag nu också väntar barn med för att han kanske inte kan eller vill hämta barnen de är hans ensak. vi pratar om barnen ibland men bara om roliga minnen från doms besök vi saknar dom alltid men vårt liv stoppas inte för det vi har ju börjat vår kärnfamilj och barnet är ute snart vi är hur lyckliga som helst hans barn är ju vår familj med  ni biomammor har en så hemsk bild av hur ni tror era ex lever eller lider med sina nya jag kan iallafall prata för min man och mig när jag säger att vi älskar vårt liv och är supernöjda har mycket sex har perfekt boende världens finaste relation och har mycket kärlek javisst att man kan göra varandra galen men fan vad bra vi har det och är välsignade att vi har varandra tyvärr kanske han inte funkade med dig under dessa år ni var ihop men han har det bättre men nån som är som han som gör han till en bättre person med kärlek. så sluta vara bittra över att det går bra för era ex fast inte barnen är me i bilden 100 procent för ingens historia är som den andras. ni kan inte sätta krav hota klanka ner på pappan som försöker få en relation med barnet när ni under lag ska göra så barnet får bättre kontakt med barnet men ni skrämmer ju bara oftast iväg papporna o försöker göra hans liv t helvete där han inte har nån makt o när han drar sig undan för o andas så är han så hemsk tycker ni ju.  snälla lägg av o skaffa dig ett liv igen. och gumman du fick de här svaret för att du bad om det 

Hela trådstarten är så fel och så absurd att alla normalt fungerande tänkande borde vilja gråta.

Där han har lämnat sina barn...

Lämnat?

Leva i en relation? Relation till VAD?

Jag ser mest en jävla massa moraliserande om pappor som icke-fungerande mammor.

För det är egentligen vad allt handlar om, att mammor sällan låter pappor vara pappor utan de försöker tvinga dem att vara ställföreträdande mammor. Gör de inte det så är de misslyckade som pappor.

Frågan som den mycket moraliserande och fördömande TS borde ställa i sammanhanget är hur mammor påverkar papporna så att barnen "överges". Hur de kan leva i en relation. Lite reflektion över mammornas agerande mao.

Nej, detta är inte ett problem, varken i djurvärlden eller i de samhällen som har matrilinjär struktur (vilket man tror var det normala innan människan blev jordbrukare)

Att mannen går när han vill är inget problem om han inte har någon koppling till barnen. Han får förstås inte dyka upp som oinbjuden gäst heller - som sagt, inga skyldigheter men heller inga rättigheter. Vill han ha sex eller bli bjuden på mat så får han fråga helt enkelt! Och då är ett nej ett nej. Och om han bjuder till lite och t ex hjälper kvinnan att flytta på någon tung sten eller så, så ökar ju chansen att han får stanna ett tag (eller för alltid, om båda vill!)

Den ekonomiska försörjningsbördan tar ju ändå kvinnan till allra största delen i de flesta samhällen. Det är nästan alltid hon som får betala med utebliven inkomst vid föräldraledighet, vab eller hemmafrueri. Så det blir ingen större skillnad. Ett matrilinjärt samhälle där fast egendom ägs och ärvs på mödernet, och där relationer utövas i form av s k besöksäktenskap (dvs att kvinnan är bofast och mannen/männen hälsar på när båda vill) är fredligare och människorna lyckligare. Mannen slipper fundera på om barnen är ?hans? eftersom barnen alltid är bara mammans.

Och ja, självklart förstår jag att att det är svårt att gå tillbaka till detta efter flera tusen år av det motsatta systemet. Men det jag vill få fram är att det är ingen självklarhet att ett samhälle är patrilinjärt och/eller patriarkalt.

Skulle aldrig ha kontakt med den typen av man, vare sig vänskap eller förhållande. Jag ser ner på sånna män. Kan man göra något mer patetiskt än att skaffa barn och sen strunta i dem helt. Skaffa inte barn med en kvinna och lek pappa första tiden om du bara vill vara en spermadonator.

Jag är resultatet av en pappa som började välja bort mig vid 8 års ålder och slutade sen vara pappa överhuvudtaget. Han var mer intresserad av att resa, spendera pengar på sig själv och träffa kvinnor. På inget sätt stötte min mamma bort honom, tvärt om har hon verkligen försökt göra umgänget så lätt som möjligt för han och hans släkt. Men när han uteslöt mig ur hans liv så gjorde hans släkt detsamma. Han ville leva med en kvinna han träffat och uppfostra hennes barn.

Sen jag blev vuxen har han tänkt om. Nu vill han ha kontakt med mig och barnbarn, skickar födelsedagskort till barnbarn och mig, julkort osv. Allt åker i soporna direkt. Han kommer aldrig få träffa någon av oss. Nu är han 70 plus och helt plötsligt är det inte så kul att leva ensam För relationen till den nya kvinnan tog slut efter 10 år. Det är inte roligt att bli gammal i sverige utan anhöriga. Sitta ensam hemma och ha en hemtjänst som springer in och ut som hastigast. Trots hjälp från hemtjänst osv så vet jag av erfarenhet att dem utan släktingar inte har det så bra, man behöver alltid mer hjälp än man kan få. Han kan sitta i sin ensamhet och ångra sig dag ut och dag in och tycka synd om sig.

20 år har han försökt återupprätta kontakten (om än halvhjärtat) och inte hört ett ord eller fått någon svar från mig. Hoppas han lider lika mycket som min mamma gjorde när jag grät och hon fick ta allt ansvar själv. Helt otroligt vilken kvinna hon är! Finns det mått arv kvar ska hon får alla pengarna och leva gott under hennes pension.

Kommer aldrig förstå hur någon kan göra så mot barn. Men frågar jag vänner osv så säger de flesta att de älskar sin mamma mycket mer. Män verkar mer egoistiska om man ska generalisera- även om det finns bra fäder också.

Hade han övergett sina barn skulle han inte vara min man. En man (eller för all del en kvinna) som överger sitt/sina barn är inget man bör beblanda sig med. Ingen frisk, normalfuntad människa överger sina barn.

Du kommer aldrig kunna vara säker på att han inte överger dig och era eventuella barn också så spring medan du hinner, varningsklockorna ringer!

Noteras bör att jag ej syftar på de som blivit fråntagna sina barn av den andra föräldern. Det är en helt annan diskussion.