Jag hatar barnvecka

Kände för att uppdatera denna tråd. På grund av min envishet och obotliga optimism stod jag ut i ett halvår med att bo med honom och hans barn. Nu är jag lyckligt utflyttad sen ett halvår tillbaka och dumpade honom helt och hållet för en vecka sedan. Jag förstår inte hur någon människa överhuvudtaget orkat bo med honom i 8år med de fruktansvärda narcissistiska drag han hade. Jag hade ingenting att säga till om ifråga om bonuslivet, hans ungar fick skrika och gapa och kasta skit omkring sig och ta sönder mitt barns leksaker hur de än ville med förklaringen "barn är barn" samtidigt som han i perioder glodde på mig som något som katten släpat in, anklagade mig för allt (jag hatar hans barn, jag kan inte anpassa mig, jag döljer saker, jag vill egentligen inte vara med honom, jag utnyttjar honom etc etc), höll tre timmar långa förhör, tog bort all närhet och bekräftelse, kommenterade mitt beteende konstant som en överkritisk sportkommentator m.m.

När jag slutligen äntligen flyttade tillbaka hem friade puckot och trodde att det skulle lösa allt. Haha! att jag inte alls svarade höll han över mig i resterande del av vårt förhållande, "jag friade faktiskt till dig" och trodde att det skulle väga upp att han efter en lugn period fortsatte med sitt idiotiska beteende med fruktansvärda diskussioner, anklagelser, utbrott etc. Som sagt groteskt förvånad att någon kunnat stå ut med skiten i 8år, när jag knappt överlevde 2.

Jag är så tacksam för att jag aldrig hyrde ut min lägenhet, trots att det var något som narcissistaset störde ihjäl sig på, så att vi enkelt kunde flytta tillbaka. Nu har vi det lugnt och skönt och härligt i vår gamla lägenhet och hemvist:)

Aldrig mer en narcissist och aldrig mer bonusfamilj.

Nej, snarare malus. Fy tusan för att ha en man med ungar sedan innan, då lever jag hellre själv. JAg gillar inte ens barn rent generellt.

Spelar ingen roll om ungarna är vuxna, då ska man låtsas gilla deras avkommor istället.

Det är som att be om problem när det ska dras in andras ungar i livet.

Själv har jag varken tålamod eller lust att engagera mig i kids som är fullständigt likgiltiga för mig.

Tja, det är väl tur att vi alla är olika.

För mig är en man med barn otänkbart, en med vuxna barn... ytterst tveksamt av skäl jag nämnt tidigare.

Det är han som mest velat det här med ihopflytten. Han gjorde slut i mars pga att han tyckte att det gick för långsamt, att inget hände. Han önskade att vi flyttat dit tidigare. Jag förstår inte vad hans problem är nu, när vifaktiskt håller på med just det. I dagens samtal hakade han upp sig på just matlagning!? Att jag inte lagat mat den här veckan. La ingen vikt på att jag städat, plockat, diskat, tvättat mycket mer än vad han har gjort. Och jag bor inte ens här än och har uppenbarligen inte mycket att säga till om vad gäller just måltider. Då lämnar jag det åt honom. Men nä. Jag har inget engagemang. Jag vet inte hir jag nånsin ska göra rätt i denna mannens ögon. Får som sagt aldrig höra nåt positivt utan bara allt jag inte gör. Jävla sugen man blir då på att göra nånting alls.

Han stör sig också fruktansvärt mycket på när jag använder min telefon och påpekar det varje gång. Så nu har jag gått över till att bara använda den när han inte ser. Därav sena och uteblivna svar.

Men vad tvekar du ens om? Fortsätt med ihopflytten och bli snart hans dörrmatta eller sätt ned foten och skit i flytten. Bli en självständig, stark kvinna om inte för din egen del så för din dotters! Ta till dig vad varenda en har talat om för dig i tråden och genomför inte flytten. Fattar inte ens vad det är att tveka om? Han har inte minsta respekt för dig och tro inte att det kommer att bli bättre när du väl har flyttat dit. Visa lite jävla anamma och gör det som är bäst för både dig och din dotter och tala om för den egotrippade typen att du inte kommer flytta in. Och väljer han att avsluta för det så låt han göra det. Helst ska du nog avsluta hela detta förhållande själv och satsa på dig och dottern till du träffar någon som visar dig respekt. Denna man kommer bryta ner dig totalt inom mycket snar framtid annars.

Jag uppdaterade med ett inlägg. Flyttade tillbaka efter ett halvår och dumpade aset helt för några veckor sen. Förstår inte hur hans ex stod ut i 8år med honom!

Toppen! Du har gjort helt rätt. Lycka till med ditt och din dotters liv.