• Anonym (M)
    Fri 31 Jul 2020 15:12
    8192 visningar
    248 svar
    248
    8192

    Jag hatar barnvecka

    Jag och min dotter är halvt inflyttade till min pojkvän och hans tre barn vv. Vi är här nästan jämt och tanken är att vi bor här på heltid om några veckor. Jag vill verkligen flytta och min dotter trivs bra här också, och med honom och hans barn. Jag är lite orolig bara eftersom jag redan nu hatar barnveckan och tycker att den sniglar sig fram. Jag har absolut ingenting emot barnen. De är fina och snälla, tar hand om min dotter på ett bra sätt etc. Men ljudvolymen ibland är hemsk, de vaknar tidigt på morgonen, och det blir så fruktansvärt stökigt. När det bara är min dotter behövs det städas en gång i veckan, när alla är här städar och plockar och diskar jag hela tiden känns det som. Har inte tid till något annat nästan.

    dessutom ställs alla rutiner på ända till förmån för deras rutiner, och deras matvanor. Det är jag och min dotter som får anpassa oss eftersom vi flyttar in till dem och de är flera. Det funkar inte riktigt alltid. Gällande kvällsrutinerna så har jag och min dotter vanligtvis en bra rutin, som gör att hon kan varva ner innan sovdags och vet vad som komma skall. Middag-ev leka lite-städa undan-titta på tv och efter det tandborstning etc. Och fast läggningstid. Här har de inga såna rutiner, utan kan leka med hög ljudvolym ända till nattning. Det funkar inte för min dotter. Hon blir upptrissad och tar tid på sig att varva ner, dessutom blir tandborstning etc skrikigt och gapigt och jag behöver skälla på henne vilket jag inte tycker om och inte behöver göra annars. Barnveckan brukar hon somna vid 22 och då måste jag ligga hos henne för att inte hon ska springa in till någon och ingen annan in till henne. I vanliga fall så kan jag lämna henne vid 20. Så jag förlorar mycket kväll och egentid, vilket jag behöver extra av den veckan pga stressen. Städat blir det inte heller, eftersom inga såna rutiner finns här, så oftast ligger det kläder, skor, leksaker etc överallt att snubbla på, min dotter förlorar också den rutinen vi fått in kring det.

    Gällande matrutiner så är det oftast hans barns vilja som får gälla, korv, köttbullar, pizza och pannkakor hela veckan. Min mage klarar inte riktigt av det så uppe på det andra är jag ofta illamående hela den veckan. Min pojkvän tycker inte om att jag lagar något separat till mig om det inte funkar för mig. Han tycker att alla ska äta samma. De äter också lunch som huvudmål, och hoppar ibland över middag. Det är inte jag och min dotter vana vid, utan vi brukar göra motsatsen. Samma här så klarar inte min mage riktigt av det, dvs tung mat till lunch, och både jag och min dotter blir hungriga på kvällen utan riktig middag.

    Jag skulle önska att vi skulle diskutera de här sakerna innan. Men ofta är det så att han bestämmer något som passar utifrån hans barn, och jag kommer sen med min åsikt. Han hävdar då att jag inte kan anpassa mig och att barnens vilja ska gälla, förmodligen då hans barn eftersom han aldrig frågar vad som passar mitt barn.

    Uppe på detta så är han oftare sur och stressad och ger mindre närhet och ömhet under barnveckan. Vi har kyssts ordentligt en gång den här veckan och det är viktigt för mig. Ytterligare ett minus alltså.

    Det som är plus är att min dotter tycker att det är roligt att leka med hans barn, de tar fin hand om henne, jag blir glad av att se dem tillsammans, och som sagt tycker jag om hans barn och att umgås med dem. De är inte problemet, han är.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pratar med honom men allt blir liksom två timmars diskussion. Att jag t.ex tyckte det inte passade så bra med grillat till lunch och ingen middag, utan att det skulle vara bättre med lätt lunch och tidig grillmiddag. Jag försökte underlätta genom att säga att jag sparar grillmat till mig och min dotter till senare, men då var jag krånglig och oanpassningsbar. Enklaste vore ju bara att suck it up känner jag och köra deras rutiner, mat etc. Så slipper man sura miner och diskussioner. Men det känns ju inte så kul för mig och min dotter att behöva ha det så varannan vecka när vi sedan innan har bra rutiner etc som förebygger onödig stress och illamående.

  • Svar på tråden Jag hatar barnvecka
  • Anonym (M) Trådstartaren
    Sun 2 Aug 2020 12:42
    smulpaj01 skrev 2020-08-02 12:31:51 följande:

    Men anledningen till att du MÅSTE flytta dit är enbart pga ekonomin?

    Har du råd att studera om du bor kvar i ditt hem?

    För ingen vettig mamma skulle utsätta sitt barn för det h-vete du vill flytta till.

    Annars jobba extra i samband med studier som de flesta gör?


    Nä jag måste inte flytta. Jag kommer ha råd att bo kvar också utan problem. Jag har velat flytta pga att jag trivts bra där, på landet, min dotter också. Och jag har trivts med honom. Det är också närmare till min familj och jag skulle gärna komma bort från stan.
  • Sun 2 Aug 2020 12:45

    Jag måste säga att jag också tycker ts karl också är väldigt naiv. Det verkar som mannen här resonerar som att ts kan flytta in till honom om hon vill det och betala lite mindre. Han tycker väl att han är generös. Han har ingen avsikt i att ändra sig efter henne. Varför liksom? Hon väljer själv vart hon vill bo. Men vill hon flytta in så får hon anpassa sig och finna sig i det kaos som råder där, verkar han tänka. Han tänker minnsann inte anpassa sig efter någon som ska bo billigt och som flyttar in hos honom. Han har ju flyttat ifrån sitt ex av en anlednig och funnit ett hem som passar honom. Han verkar som sagt tänka: "vadå jag ska göra anpassningar efter någon som väljer att flytta in hos mig. Hon visste hur det är hemma hos mig, hennes val att flytta ihop. Jag skulle aldrig klara ett distansförhållade heller men mitt hem mina regler." Han verkar så omogen din karl när det kommer till relationer. Klagar han ofta på arbetskamrater som besvärliga och svårt att vara i underläge? En riktig översittare verkar han vara. Börja se karln för den han är, hans inte så charmiga sidor också. Sen får man ta det onda med det goda. Ni får hitta ett sätt som passar er båda. Du måste sluta vara så rädd för att förhållandet tar slut om du motsätter dig hans idéer för hur ert förhållande ska se ut.

    Jag tänker såhär att desto mer anpassningar du gör efter honom desto mindre kommer han se dig som. Därför att du som person kommer krympa och han kommer gå på och håna dig, du kommer aldrig ses som någon självständig person som kan fatta dina egna beslut. Ju mer du rättar dig efter honom desto mer beroende och av honom kommer han att anse att du är och kanske därför en belastning. Och om du står upp för dig själv och lever ditt liv tillsammans med honom men inte anpassar dig fullt så mycket till honom kanske han ser dig som en belastning och en jobbig käring som han inte kan vara tillsammans med. Eller så får du den respekten du förtjänar om du säger ifrån.

  • Anonym (Andre­as)
    Sun 2 Aug 2020 12:50
    Anonym (M) skrev 2020-08-02 12:42:23 följande:

    Nä jag måste inte flytta. Jag kommer ha råd att bo kvar också utan problem. Jag har velat flytta pga att jag trivts bra där, på landet, min dotter också. Och jag har trivts med honom. Det är också närmare till min familj och jag skulle gärna komma bort från stan.


    Då kan du leta annat boende utan honom. Du måste inte bo med honom. Du ska inte bo med honom.
  • Anonym (ooo)
    Sun 2 Aug 2020 12:55
    Anonym (M) skrev 2020-08-01 21:06:47 följande:
    Problemet är att jag redan skrivit kontrakt med andrahandshyresgäster. Jag vet inte om jag kan riva upp det nu. De ska flytta in i min lägenhet 1a september.
    Men du får helt enkelt kontakta dessa + de som äger din lägenhet (antar du har en bostadsrätt och då är det väl en förening? Eller om det är hyresrätt så är det ju någon som äger den)
    Kolla upp vad som gäller när man vill säga upp i förtid. Livet kom ju emellan här, och jag vet flera andra som hyrt ut i andra hand men där det hänt saker som gjort att de behövde sitt boende tillbaka tidigare än vad de hade kommit överens om. Visst är det trist för de som skulle hyra, men ni får hitta en lösning där de söker sig till något annat och du, i värsta fall, kan bo hos någon annan så länge medan de letar, om det blir olidligt hos mannen? 
  • Sun 2 Aug 2020 13:03
    Anonym (Henrietta) skrev 2020-08-02 11:40:24 följande:
    Är så fruktansvärt sorgligt tycker jag, att det för många kvinnor tycks vara så viktigt att bo i ihop att det övertrumfar allt annat. Lika viktigt som syret de andas tycks de.
    Nu hade väl TS en del orsaker att flytta: hon trivdes (hittills) bra ihop med mannen, dottern också och de skulle få på landet som hon önskade. Men nu har hon tydligen upptäckt hans sämre sidor och hans krav på hon ska anpassa sig helt efter honom och hans rutiner.

    Men rent generellt så undrar jag om dessa kvinnor som har så bråttom att flytta ihop styrs inte bara av förälskelse utan av en drömbild om det perfekta lyckliga kärnfamiljlivet. Hon ska få en man att luta sig emot, hennes barn ska få en (bättre) far. Men samtidigt får hon oregerliga styvbarn och en massa problem. Det blir aldrig den lyckliga kärnfamiljen. Den lyckliga bonusfamiljen är kanske inte så vanlig?
  • Anonym (Henri­etta)
    Sun 2 Aug 2020 13:05

    Men ts, hur har det gått med planerna på förskolan? Var det inte svårt för dig att få dottern till förskolan i och med att du skulle bo där ute på "landet" utan körkort och att bussen gick väldigt sällan?

  • Sun 2 Aug 2020 13:06
    Anonym (M) skrev 2020-08-02 12:42:23 följande:

    Nä jag måste inte flytta. Jag kommer ha råd att bo kvar också utan problem. Jag har velat flytta pga att jag trivts bra där, på landet, min dotter också. Och jag har trivts med honom. Det är också närmare till min familj och jag skulle gärna komma bort från stan.


    Du skriver att du trivs på landet men samtidigt har du skapat två olika trådar där du beklagar dig över situationen. Ta lite jävla ansvar för din unge och sluta agera egoistiskt. Ditt barns intressen blir åsidosatta. Som du skrev i den andra tråden kommer inte din dotter att få gå på dagis och lära sig att socialisera med andra barn då du inte har möjlighet att frakta henne dit, utan kommer att bli hemma med dig dag ut och dag in. Det är inte okej. Det är egoistisk. Och att hon inte ska kunna få sova i tid och äta nyttig mat för att du envisas med att bo med en vuxen manbebis är också bristande föräldraransvar. Hade du varit utan barn och om det "bara" hade varit du som hade behövt stå ut i en icke-fungerande vardagskonstellation så fine, men nu har du en dotter och då får du sätta din lust till att bo på landet åt sidan till förmån för hennes välmående. Förlåt om jag verkar hård, men du verkar vara väldigt naiv som verkar ignorera alla kloka råd du får.
  • Anonym (Henri­etta)
    Sun 2 Aug 2020 13:12
    +1
    Xenia skrev 2020-08-02 13:03:40 följande:
    Den lyckliga bonusfamiljen är kanske inte så vanlig?
    Finns det någon? Bland mina vänner och bekanta finns det ingen. Visserligen kan det fungera bättre i perioder, men de sämre perioderna är helt klart fler och längre och inte ens de bättre är särskilt bra, mest att de "fungerar hyggligt".

    Är mest rädd att ts snart är gravid igen. Det brukar ju vara väldigt vanligt att det kommer ett "gemensamt" barn ganska snart när folk flyttat ihop, av ren "olyckshändelse", eller planerat av någon anledning (för mannen vore det ju väldigt praktiskt om ts blev gravid/föräldraledig igen så hon kunde vara hemma med alla barnen när de kommer hem från skola/förskola, och ts har ju haft det tufft på arbetet om jag förstod ts tidigare tråd rätt, och många resonerar ju som så också att studera kan man ju göra som föräldraledig, i det senare håller jag absolut inte med).
  • Anonym (ooo)
    Sun 2 Aug 2020 13:14
    Anonym (M) skrev 2020-08-01 20:50:13 följande:
    Ja jag tror faktiskt att han inte älskar mig. Om han gjorde det skulle han vilja göra det bra för mig och inte skuldbelägga mig så fort jag säger min åsikt. Han har till och med frågat mig om jag har autism, efter att jag berättat för honom vad jag behöver.
    Packa ikväll och åk hem med dottern. Du har ju lägenheten hela augusti oavsett vad du gör åt uthyrningen. Du behöver säkert nästa vecka i lugn och ro för att kunna tänka hur du ska hantera allt. Så länge du är hos honom, med alla barn och ståhej så kan du inte tänka! 
  • Anonym (ooo)
    Sun 2 Aug 2020 13:17
    Anonym (Henrietta) skrev 2020-08-02 13:12:08 följande:
    Finns det någon? Bland mina vänner och bekanta finns det ingen. Visserligen kan det fungera bättre i perioder, men de sämre perioderna är helt klart fler och längre och inte ens de bättre är särskilt bra, mest att de "fungerar hyggligt".
    Vi är en väldigt lycklig bonusfamilj. Jag har börjat förstå att vi kanske är smått unika.
    Har bott ihop i drygt 4 år nu. 5 barn i olika åldrar dock inga småbarn, vilket så klart underlättar, inga gemensamma kommer det bli heller. 

    Respekt, lyhördhet, omsorg om varann och om alla barnen, vi gör ingen skillnad på barnen osv. Vi trivs ihop och allt flyter på vad gäller hem, sysslor, kärleksliv. Ja, det finns inget jag skulle vilja ändra och jag vet att min man tycker likadant, eftersom vi ofta pratar om hur vi har det. 
Svar på tråden Jag hatar barnvecka