Är det verkligen okej att välja bort/prioritera annat före sitt barn och bara vara närvarande när man behagar?

Det råd du kan ge henne?

Ja, det är att reflektera över hennes egna fel och brister och hur omgivningen reagerat över det?
Vad jag menar, om jag gör något korkat som tonåring ska det inte behöva påverka mig för resten av mitt liv. För man ändras, växer och mognar. Och ändras.

Han har varit en kass partner och kass pappa, enligt henne. Men kan hennes ord vara färgade?
Det innebär inte att han kommer att vara det för all framtid och hon ska inte döma honom till ett livstidsstraff.

Han är lika mycket förälder som henne. Han har lika mycket att säga till om.
Barnets bästa - det är att ha lika mycket kontakt med bägge föräldrarna.
Barnets bästa ska råda. Inte vad mamman tror är barnets bästa. Utan barnets bästa alldeles på riktigt.

Anonym (.)

Äldre 1 Aug 00:50

#14

Anonym (Ts) skrev 2020-08-01 00:36:36 följande:

Ja men nu är det ju inte så att hon på något vis nekar pappan umgänge med barnet utan hon är ju den som faktiskt försökt få till ett bra umgänge. Hört av sig och tjatat, lagt upp ett schema och kompromissat. Han är välkommen när helst han behagar, och hon har klargjort hundratals gånger att han får ta upp om han är missnöjd med något. Vill han ses oftare får han ta upp det, vill han ha andra bestämda dagar än de dom har nu så får han säga det. Hon har anpassat sig oerhört, men har slutat med det nu, slutat tjata för att hon inte har energi över till det. Han är fortfarande välkommen när han vill enligt henne, problemet är att HAN aldrig tar sig tiden. Och det blir jobbigt för henne. Såklart.
Han, som pappa, borde också se till barnets bästa, det är väl inte bara hennes ansvar, eller hur menar du? En bra grund i deras relation inför framtiden är väl hans ansvar? Han kan inte strunta totalt i barnet och sedan tro att det är fritt fram när barnet råkar vara Kul att umgås med. Det är inte att vara en pappa, enligt mig.. men vad vet jag :)
Dom är inte osams annars och gick isär som vänner, hon har inget agg emot honom vad jag vet. Att han inte dyker upp och träffar sitt barn är ingenting hon Kan hitta på direkt, om det var så du menade alltså? Att hon inte skulle se hela bilden/sanningen?

Nu är det så att du har bara en persons åsikter, du dömer den andra parten ohörd. Jag tror du faktiskt förstår vad jag menar.

Bägge ska se till barnets bästa, såklart, men du kan inte i denna mustiga soppa helt utesluta hur pappan resonerar och funderar. Men den sidan kommer alldrig fram, han är dömd ohörd. Och DET är det allra största felet.

Vad har han för skäl att inte träffa sitt barn? Depression efter separationen och hon automatiskt tror att det beror på ohämmat flirtande med andra damer?
Du vet inte alla svaren och kan därför aldrig vara den domare i konflikten du försöker göra dig till...

Anonym (.)

Äldre 1 Aug 09:30

#18

Anonym (K) skrev 2020-08-01 01:12:46 följande:

Han har fortfarande ett ansvar. Mammans ansvar är att se till att han kan få umgänge. Hans ansvar är att dyka upp och umgås med barnet. Vilket han inte gör. Han får skärpa sig oavsett om han är deprimerad eller ledsen över separationen. Orkar man inte träffa sitt barn söker man hjälp från sjukvården. Och det handlar inte ens om att pappan ska ta barnet 100 % utan vara där några timmar per vecka för barnet skull. Ja han kanske blir en bättre mer engagerad pappa sen men den tiden han inte är det är förevigt borta för han aktivt valt bort det.
Tycker synd om mamman och barnet här. Mamman försöker och får inget gensvar. Fundera lite själv hur du hade känt om ditt barn inte hade varit viktig för den andra föräldern.

Begå aldrig samma misstag igen och tro att man måste ha samma åsikt bara för att man har samma erfarenhet i bagaget. Man kan alltså ha olika åsikter fastän man har varit med om exakt samma sak.
"Fundera lite själv hur du hade känt om ditt barn inte hade varit viktig för den andra föräldern."

Varför tror du att barnet inte är viktig för pappan? Du lägger dina egna värderingar i pappans knä och påstår saker om honom du knappast känner till. Du känner till hans yta, att han vill vara singel och jagar tjejer. Du visar tydligt att du lider av moralpanik.

Googla lite på depressioner och hjälp från sjukvården. Det finns oftast ingen som helst hjälp utan sjukvården delar mest ut piller och det är ärligt oftast inte det folk behöver. Så öppna dina fördomsfulla ögon och inse att världen inte är så svart eller vit som du tror. Du anser att HAN ska ändra sig för att duga som förälder. Även du måst ändra dig och ditt sätt att tänka, för de allra, allra flesta föräldrar gör så bra de kan efter de förutsättningar de har. Även en missbrukande förälder gör så bra de kan - efter de förutsättningar de har.

Sen räcker det inte ibland, att göra så bra som man kan, som det kanske kan vara med denna pappa. Men hur han anstränger sig eller inte känner du tydligt inte till utan det är en massa moralpanik du lägger på honom. För ärligt, du lär inte haft djuplodande samtal med honom om hans känsloliv och känslor kring vad som är viktigt, hur han anstränger sig osv.

Anonym (.)

Äldre 1 Aug 10:13

#20

Anonym (ppp) skrev 2020-08-01 10:09:40 följande:

Nej där har du fel. Det är BARNET som har rätt att, utefter behov, ha tillgång till båda sina föräldrar. Pappan har ingen "rätt" på det sättet, faktiskt.

Du har så fel som bara en anonym medlem på familjeliv kan ha.

Lagen utgår från föräldrars rätt till barnet och inte tvärt om som du påstår.

Att du tycker så är en helt annan sak.
Du måste alltså lära dig att skilja på ÅSIKTER och FAKTA.
Och
Din ÅSIKT väger mycket lätt gentemot FAKTA.

Anonym (.)

Äldre 1 Aug 10:38

#24

Anonym (K) skrev 2020-08-01 10:30:49 följande:

Jag behöver faktiskt inte googla depressioner då jag lidit av det sen jag var 12 år. Jag har tyvärr förlorat vänner som haft svåra psykiska åkommor. Och jag anser fortfarande man faktiskt har ett ansvar att söka hjälp hos sjukvården när man har barn. För då har du ett ansvar. Och informera mamman varför man inte träffar sitt barn. Sen så kan man faktiskt skicka egenremiss till psykolog/kurator/terapeut och få 5-10 ggr för 100 kr/gång om man inte bara vill ha tabletter. Och tänker man som du då kan ju mamman med lägga sig ner och ge upp för hon är kanske också är ledsen. Så får barnet ingen omvårdnad.
Jag ser här till barnets bästa. Det är jätteviktigt för så små barn att få en bra anknytning och träffas regelbundet. Och ja det är bara HAN som kan ändra sig för att duga som förälder. Inte barnet och inte mamman. Sen ska barn skyddas från missbruk. Gå runt och lalla med missbrukare som du tycker så har vi snart en ny lilla hjärtat. För mamman till lilla hjärtat gjorde ju så gott hon kunde med sina förutsättningar eller?
Som förälder så måste man anstränga sig för barnets skull.
Du tycker jag är hård men det är barn vi pratar om.

Jo det behöver du därför att psykisk ohälsa är olika för olika människor och vården skiljer rejält beroende på var man bor.
Du tror alltså att du kan applicera dina erfarenheter av din ohälsa på alla andra människor. Så kan man självklart inte göra. Men å andra sidan stämmer den oflexibla inställningen "alla ska söka vård" väl in med diagnosen.

nej du ser inte till barnets bästa utan har det som förevändning för att se till ditt eget bästa. Det är ett extremt vanlig företeelse hos kvinnor, att de kallar sitt eget bästa, sina egna intressen för "barnets bästa".

Nej, jag tycker inte att du verkar hård, bara oreflekterande, onyanserad och saknar självinsikt. Det låter hårt men du påstod att jag tycker saker om dig som person, jag rättade bara de felaktiga antagandena du gör om mig och de åsikter jag har om dig.

Är det verkligen okej att välja bort/prioritera annat före sitt barn och bara vara närvarande när man behagar?

INNEHÅLL