Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är det verkligen okej att välja bort/prioritera annat före sitt barn och bara vara närvarande när man behagar?

    Fre 31 jul 23:46 Läst 0 gånger Totalt 33 svar
    Anonym (Ts)
    Visa endast
    Fre 31 jul 23:46

    Som förälder alltså.

    Har en nära vän till mig som har barn och som separerat från sin man och vi samtalade lite om detta. Hon tycker självklart att hela situationen som varit med honom har varit jobbig och jag förstår henne. Han har inte tagit något ansvar under hela barnets liv, och barnet är närmare ett år gammal. Han har, som jag förstått det, inte varit särskilt närvarande, och speciellt inte sen de separerade, han har prioriterat annat och bara träffat barnet på hans villkor och när han velat. Man skulle kunna säga att han har valt bort barnet på ett sätt, för att ha ett eget liv, leva singellivet och leva det fullt ut, vad det nu innebär förutom alkohol och kvinnor. Dom har ett umgängesschema (dock inte i skrift) nu med bestämda dagar som de ska ses på men han avbokar titt som tätt eller struntar helt i att varken höra av sig eller dyka upp. Sköter schemat ibland men ibland inte. På hans villkor, som sagt.

    Och jag anser att det är orättvist och elakt av honom att lägga allt det jobbiga, allt ansvar, allting! på mamman för att han själv inte har lust just nu. Som jag förstod det så tycker han inte att barnet är stort nog / kul nog att umgås med ännu, och tar därför inget ansvar. Men kommer börja göra det när barnet är äldre. Men jag tycker inte att man kan skjuta upp sitt föräldraskap så, är man förälder så är man - oavsett vad. Inte på ens egna villkor, inte ?i framtiden? blabla, utan NU och Oavsett! Har en känsla av att han tror att det är lättare med barn ju äldre barnet blir också.. som att han slipper undan.

    Min fråga till er är väl vad tycker ni? Har han rätt att prioritera annat och strunta i att ta något ansvar nu och ändå kräva saker sedan? Hur mycket har han egentligen att säga till om när han inte ens är närvarande eller sköter det umgängesschema dom satt upp? Jag tänker lite att han antingen är IN, dvs 100% förälder (lika mycket som mamman) eller out, och då inte alls. Umgänge kan dom ha oavsett tänker jag men han kan inte kräva saker sen om han inte brytt sig ett dugg om ansvar eller att lägga någon grund (förutom sporadiska träffar) till någon slags relation med barnet under hela början av barnets liv. Hur tänker ni?

    Vad kan jag råda henne att göra? Jag vill kunna stötta och komma med bra råd men har själv ingen susning om någonting vad gäller detta så det är svårt. Dumt att vända sig hit kanske men jag ger det ett försök iallafall!

    Vi har även pratat om umgänge i framtiden mellan pappan och barnet och hon vet inte hur hon ska göra där, jag har försökt prata lite men jag kan som sagt ingenting vad gäller barn. Så vad är/skulle kunna vara ett logiskt upplägg vad gäller deras umgänge, om han skulle vilja utöka det någon gång dvs? (och han och barnet inte har den starka grunden tänker jag) Kan han ha umgänge med barnet hur som helst och hur mycket som helst eller är det något som får trappas upp? Ni får gärna ge era tips så kan jag föra vidare det :) allt är välkommet!

  • Anonym (åcq)
    Visa endast
    Fre 31 jul 23:54 #1

    Det är uselt att bete sig så som förälder.
    Jag hoppas hon har enskild vårdnad. Om inte, ska hon försöka få igenom det.
    Att acceptera situationen är nog det bästa. Att inte ha förväntningar, inte lägga sin energi på att slita och dra i den andra föräldern för att försöka få den att ta sitt ansvar. Då blir det bara en massa besvikelser.
    Försöka lägga sin energi och fokus på att ha ett så bra liv med barnet som man kan.
    Sedan får man se när den andra föräldern fattar att ta sitt ansvar-

     

  • Fre 31 jul 23:56 #2

    Hon har antagligen hört, som så många andra har gjort, att barnet behöver sin pappa. Att hon ska underlätta deras umgänge och att det är dåligt för barnet att vara utan pappa.

    Ja, barn mår bra av att ha en pappa - men då ska det vara en pappa och inte en egotrippad man som råkar vara biologisk far till barnet. En man som inte bryr sig nämnvärt om sitt barn och inte engagerar sig minsta lilla, han är ingen riktig pappa.

    Din vän ska se till barnets bästa och inte pappans. Barnet mår inte bra av att vara pappans leksak, som han plockar upp och leker med när han har tråkigt. Pappan får helt enkelt bestämma sig; antingen satsar han 100% eller så får han finna sig i att vara en lekfarbror som kommer på besök någon gång i bland och inte har några rättigheter.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:07 #3
    Anonym (åcq) skrev 2020-07-31 23:54:46 följande:

    Det är uselt att bete sig så som förälder.

    Jag hoppas hon har enskild vårdnad. Om inte, ska hon försöka få igenom det.

    Att acceptera situationen är nog det bästa. Att inte ha förväntningar, inte lägga sin energi på att slita och dra i den andra föräldern för att försöka få den att ta sitt ansvar. Då blir det bara en massa besvikelser.

    Försöka lägga sin energi och fokus på att ha ett så bra liv med barnet som man kan.

    Sedan får man se när den andra föräldern fattar att ta sitt ansvar-

     


    Jag tycker detsamma! Hon har inte enskild vårdnad och han lär vägra av ren princip att hon ska ha det, och jag tror inte att hon vill stämma honom på den, men jag vet dock inte så får höra med henne. Vore ju bra om hon hade det men det blir ju så himla rörigt om det ska tas via domstol eller hur blir det isåfall?

    Jo precis och jag vet att hon försöker men så sitter hon ändå där och väntar på besked på deras bestämda dagar och bokar aldrig in något då. Vilket blir tråkigt och jobbigt för henne såklart när han inte dyker upp.. bokar hon dessutom in något så ses hon som dum som bokat in något om han vill umgås då. Struligt..
  • Lör 1 aug 00:13 #4 -1

    Hon flaskmatar väl med ersättning så pappan också kan mata? Om inte, kan hon ju börja med det. Han kan ju börja ha barnet över en natt så blir det lite lättare med mindre spring hos mamman, har hon föreslagit det?

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:18 #5
    lövet2 skrev 2020-07-31 23:56:40 följande:

    Hon har antagligen hört, som så många andra har gjort, att barnet behöver sin pappa. Att hon ska underlätta deras umgänge och att det är dåligt för barnet att vara utan pappa.

    Ja, barn mår bra av att ha en pappa - men då ska det vara en pappa och inte en egotrippad man som råkar vara biologisk far till barnet. En man som inte bryr sig nämnvärt om sitt barn och inte engagerar sig minsta lilla, han är ingen riktig pappa.

    Din vän ska se till barnets bästa och inte pappans. Barnet mår inte bra av att vara pappans leksak, som han plockar upp och leker med när han har tråkigt. Pappan får helt enkelt bestämma sig; antingen satsar han 100% eller så får han finna sig i att vara en lekfarbror som kommer på besök någon gång i bland och inte har några rättigheter.


    Jag tycker inte heller att man kan kalla sig pappa om man beter sig så, men.

    Hon har sagt att hon blir osäker på hur han känner och vill vara honom till lags och inte försvåra deras umgänge, eftersom han när de ses, visar att han älskar barnet och pratar om saker som dom ska hitta på - när barnet är äldre. Men sen brister han i handling, tar aldrig eget initiativ och prioriterar annat före att träffa barnet. Dyker upp ibland när han vill och pratar lite om sin kärlek till barnet men inte mycket mer än så.

    Jag tror att hon har svårt att se eller/och verkligen sätta ner foten, för att han pratar så om framtiden. Men som jag skrev tidigare, varför ska han få välja när han vill vara förälder? Så himla dumt och fel enligt mig. Och hur ska hon veta om han verkligen Kommer att ta ansvar sen? Ska hon sitta och vänta på det då? Väljer han bort barnet nu så har han gjort det, ska han få komma sen och styra och ställa hur umgänge och boende mm ska se ut? Det tycker jag känns dumt..
  • Anonym (åcq)
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:19 #6
    Anonym (Ts) skrev 2020-08-01 00:07:19 följande:
    Jag tycker detsamma! Hon har inte enskild vårdnad och han lär vägra av ren princip att hon ska ha det, och jag tror inte att hon vill stämma honom på den, men jag vet dock inte så får höra med henne. Vore ju bra om hon hade det men det blir ju så himla rörigt om det ska tas via domstol eller hur blir det isåfall?

    Jo precis och jag vet att hon försöker men så sitter hon ändå där och väntar på besked på deras bestämda dagar och bokar aldrig in något då. Vilket blir tråkigt och jobbigt för henne såklart när han inte dyker upp.. bokar hon dessutom in något så ses hon som dum som bokat in något om han vill umgås då. Struligt..
    Hon får dokumentera att samarbetet inte fungerar, inte helelr umgänget. 
    Ja, hon måste driva detta
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:24 #7
    Tow2Mater skrev 2020-08-01 00:13:31 följande:

    Hon flaskmatar väl med ersättning så pappan också kan mata? Om inte, kan hon ju börja med det. Han kan ju börja ha barnet över en natt så blir det lite lättare med mindre spring hos mamman, har hon föreslagit det?


    Det har hon föreslagit, eller liknande iallafall har jag för mig, men det var inget han ville. Hon har även föreslagit att han sover över där, så barnet har henne nära till hands men då vill han bara sova i samma säng vilket hon inte vill. Är inte hon med så är det tydligen inte alls lika intressant..
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:25 #8
    Anonym (åcq) skrev 2020-08-01 00:19:37 följande:

    Hon får dokumentera att samarbetet inte fungerar, inte helelr umgänget. 

    Ja, hon måste driva detta


    På vilket sätt kan hon dokumentera att samarbetet inte funkar menar du?

    I nuläget skriver hon upp de dagar han struntar i umgängesschemat och att höra av sig iallafall. Så det är sparat, vad mer?
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:25 #9

    Det råd du kan ge henne?

    Ja, det är att reflektera över hennes egna fel och brister och hur omgivningen reagerat över det?
    Vad jag menar, om jag gör något korkat som tonåring ska det inte behöva påverka mig för resten av mitt liv. För man ändras, växer och mognar. Och ändras.

    Han har varit en kass partner och kass pappa, enligt henne. Men kan hennes ord vara färgade?
    Det innebär inte att han kommer att vara det för all framtid och hon ska inte döma honom till ett livstidsstraff.

    Han är lika mycket förälder som henne. Han har lika mycket att säga till om.
    Barnets bästa - det är att ha lika mycket kontakt med bägge föräldrarna.
    Barnets bästa ska råda. Inte vad mamman tror är barnets bästa. Utan barnets bästa alldeles på riktigt.

  • Anonym (åcq)
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:31 #10
    Anonym (Ts) skrev 2020-08-01 00:25:19 följande:
    På vilket sätt kan hon dokumentera att samarbetet inte funkar menar du?

    I nuläget skriver hon upp de dagar han struntar i umgängesschemat och att höra av sig iallafall. Så det är sparat, vad mer?
    Bra
    Har hon något på mejl eller sms?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll