Är det verkligen okej att välja bort/prioritera annat före sitt barn och bara vara närvarande när man behagar?
I praktiken har föräldern rätt ill umgänge med sitt barn. Rent formellt heter det att det är barnets rätt men rent praktiskt blir det tvärtom eftersom det utgår från vad föräldern vill.
Det spelar ingen roll om man varit frånvarane de första åren, umgängesrätten finns ändå. Det är alltså inte så att man har mindre rätt till kobtakt med sitt barn för att man valt bort kontakten tidigare.
Däremot måste ju naturligtvis umgänget läggas upp efter barnets bästa. Det är inte så att man kan dyka upp som gubben i lådan efter år av frånvaro för att kräva v/V på en gång. Men orsaken är att det inteskulle vara lämpligt för barnet, inte som nåt straff för tidigare beteende.
Med en uf som krånglar med umgänget är det bra att ha ett skriftligt avtal om umgänge. Det kan familjerätten på soc hjälpa till med. Det är nog bra för din vän att ta alla uppgörelser med papoan tillsammans med familjerätten för att få ett bra upplägg och stöd.
Har de ett scehma är det på umgängestiden som uf får träffa sitt barn. Hen kan alltsåinte kräva umgänge när som helst och kräva att bf och barn anpassar hela livet efter detta. Väljer han att inte umgås på umgängestiden är det hans anvsar. Däremot kan man aldrig tvinga en förälder att träffa sitt barn och jag tror inte man kan bli av med schemat för att man inte följer det. De konaekvenser som finns i systemet är som jag förstår för det motsatta, om bf krånglar med umgänget. Men detta kanske det finns någon anban som vet mer om?