Är det verkligen okej att välja bort/prioritera annat före sitt barn och bara vara närvarande när man behagar?
Såklart är det både fel och omoraliskt. Men det är inte olagligt och det finns inte ett smack att göra.
De träffar som ändå blir av är det liksom bara att vara tacksam för. Det enda som är värre ur barnets perspektiv är om pappa helt skulle försvinna ur bilden. Så att säga antingen är du in eller out är inte ett alternativ. Smulor är bättre än inget alls rent krasst.